Sedan drygt femton år driver Trafikverket ett forskningsprogram om ekologi i infrastrukturmiljöer. Här har forskningen kommit till direkt nytta för vägar och järnvägar, för att till exempel underlätta för djur att passera infrastrukturens barriärer i landskapet, och minska på antalet viltolyckor.
Triekol är ett forskningsprogram som sedan 2009 har koordinerats av SLU Centrum för biologisk mångfald och finansieras av Trafikverket. Tidigare var forskningen spridd över olika projekt som saknade långsiktighet och som var svagt kopplade till praktiskt beslutsfattande inom Trafikverket. Därav initierades Triekol som en programtanke, en arena för forskning och samverkan inom TRansportInfrastrukturEKOLogi.
Idén om ett forskningsprogram växte fram redan under 1990-talet när landskapsekologin gjorde stora framsteg. Specialister på ekologiska effekter av vägar och järnvägar samlade sig i internationella nätverk (till exempel IENE, Infrastructure and Ecology Network Europe), sammanställde kunskaper och skrev rekommendationer. I nätverken ingick även myndigheter, konsulter och branschföreträdare, så steget mellan forskning och praktik blev kort. Kunskaper och rekommendationer kunde lägga en grund även i Sverige, medan vissa frågor behövde studeras närmare, utifrån svenska förhållanden.
Trafikverket har stöttat nätverken och forskningen, och genom Triekol samverkat nära med forskare samt andra organisationer för att bygga en gemensam kunskapsbas och problemförståelse. I den här samverkan har det varit lika viktigt att myndigheter och beslutsfattare får fördjupade ekologiska kunskaper, som att forskarna förstår det sammanhang som resultaten kan komma till användning i. Roller har mejslats ut, där forskningsresultaten står på egna ben men kan användas som underlag av Trafikverket och andra aktörer i planering, investering och underhåll av infrastruktur.
Denna artikel fokuserar på Triekol:s studier om passager för större däggdjur. Men forskning bedrivs även inom många andra sakområden, exempelvis åtgärder för mindre fauna, biologisk mångfald i vägkanter och järnvägsområden, och bekämpning av invasiva växter.
Trafikverkets Riktlinje landskap
Triekol har under åren bidragit med ett flertal resultat som påverkat Trafikverkets sätt att bygga åtgärder för djuren. Samverkan mellan forskare och Trafikverket sker kontinuerligt vid projektmöten genom de olika projektfaserna av en forskningsstudie. Betydelsen av resultaten diskuteras och filtreras på olika sätt genom Trafikverkets olika regelverk, genom exempelvis kravställning och råd. Ett avgörande tidigt bidrag var att definiera infrastrukturens barriärpåverkan och därmed lägga grunden för en beskrivning av åtgärdsbehovet – en identifiering av de sträckor där det saknas faunapassager. Det dokument som fått störst betydelse är Riktlinje landskap, beslutad 2016 och som är utgångspunkt för alla övriga kravdokument. Den sätter ramarna för Trafikverkets verksamhetsgrenar, planering, ny- och ombyggnad samt skötsel och underhåll. I riktlinjen uttrycks bland annat att säkra och funktionella passagemöjligheter för djur ska finnas.
Vad är då en säker faunapassage och hur frekvent behöver de anläggas? Detta är något som studerats under många år inom Triekol, utifrån en mängd olika delstudier. Både faunapassager och traditionella vägbroar har studerats, för att identifiera vilka utformningsdetaljer som påverkar de större däggdjurens användning.Klövdjuren ställer de högsta kraven på både faunapassagens bredd och längd. I det praktiska arbetet är passagens bredd enklast att påverka, och också en variabel som är kraftigt kostnadsdrivande. Idag rekommenderas att faunapassager för större klövdjur skall vara minst 12 meter breda och göras så korta som möjligt. Detta gäller både broar över och portar under trafikleder. Smalare passager fungerar också i viss mån, men då klassas de inte som faunapassager. Även bullerskärmar på faunapassager uppskattas av klövdjuren – deras nyttjande påverkas positivt när störningarna minskar kring faunapassagerna. Med vissa anpassningar kan alltså även ”traditionella” broar nyttjas av djuren och bidra till att minska barriärpåverkan. Här finns det fortfarande en stor utvecklingsmöjlighet. Målet är att anlägga en infrastruktur där djurens rörelsebehov och ekologiska processer tillgodoses så att vägar och järnvägar inte bara blir till en integrerad del i landskapet utan bidrar aktivt till bättre förutsättningar för biologisk mångfald.
Men fortfarande saknas många studier. För större däggdjur har Triekol:s fokus varit stödjande för att medverka till en effektiv utformning av infrastruktur, men forskningen har fokuserat mindre på de övergripande ekologiska frågorna, exempelvis hur infrastruktur påverkar ekologiska system, hur infrastruktur påverkar demografisk fördelning av arter och hur det genetiska flödet påverkas av olika typer av infrastruktur. I en tid där många arter trängs undan behövs mer kunskap om dessa komplexa frågor. En direkt tillämpning av dessa mer komplexa frågor rör infrastrukturens permeabilitet, alltså hur genomsläpplig infrastrukturen behöver vara för att de ekologiska sambanden skall upprätthållas i landskapet. Eller enklare uttryckt – i hur stor omfattning behöver djuren kunna passera infrastrukturen? I en studie med GPS-märkta älgar kring E6 norr om Uddevalla, minskade älgarnas rörelser över motorvägen med 89 procent efter att vägen stod klar, trots anläggande av två faunabroar inom fyra kilometers avstånd från varandra. Broarna kan liknas vid ventiler där enstaka älgar passerade, så trots investeringarna i faunabroar innebar den nya vägen en kraftig barriär för djuren. Situationen är sannolikt likartad i stora delar av landskapet som påverkas av viltstängsel samt trafikintensiva vägar och järnvägar. Är en 50-procentig ökning av barriärpåverkan acceptabel efter anläggande av en ny väg med viltstängsel och faunapassager? Vilka arter berörs och hur skall studierna utformas? Det är stora komplexa forskningsfrågor som i slutändan skall generera konkreta råd som kan omsättas i praktiska tillämpningar.
Grön infrastruktur
Även om djuren kan passera infrastrukturen behövs ett omgivande landskap som ger förutsättningar för djurens möjlighet att röra sig och leva. Idag är många landområden i södra Sverige för små för att hysa en livskraftig population av de större däggdjuren och i norra Sverige råder speciella förutsättningar där djuren i många områden behöver röra sig mellan sommar- och vinterområden. Vandringen däremellan har formats och nedärvts i generationer utifrån landskapets förutsättningar. Ofta följer djuren vattendrag och dalgångar för att nå de önskade områdena. Men idag råder nya förutsättningar och vandringen kantas av nya hinder som viltstängsel, samhällen, gruvor, vägar och järnvägar. Det är därför extra viktigt att planera för djurens rörelser och beakta att djuren har kort tid att lära sig nyttja de faunapassager som de stöter på under vandring. Både utformning och läge är avgörande för säsongsvandrande djur.
Fler aktörer behöver samverka
Det behövs flera aktörer för att gemensamt bidra till en minskning av infrastrukturens stora påverkan. Vi står idag på tröskeln till en ny möjlighet, en övergångsperiod där traditionella åtgärder som viltstängsel och faunabroar kan kompletteras med nya teknologiska verktyg. Faunabroar och viltstängsel kommer fortsatt vara viktiga, men kompletteras med intelligenta och adaptiva tekniska system. Det kan innebära ett minskat behov av materialintensiva konstruktioner och en möjlig ökning av mer dynamiska, datadrivna och teknikbaserade tillvägagångssätt. Ett av dessa exempel är Trafikverkets utveckling av faunapassager i plan med viltvarning, som idag finns både vid väg och järnväg. Här har Triekol lagt grunden för Trafikverket med utvecklingsidéer, utformning av tekniska system och forskning.
Innovationerna inom transportsektorn går oerhört snabbt framåt, ofta drivet av kommersiella initiativ, särskilt nu kopplat till AI och digitala verktyg. Det finns många nya förslag på åtgärder som inte är testade och validerade och som ofta saknar en vetenskaplig grund, vilket utmanar eller helt förbigår de långsammare och mer systematiska processerna inom akademisk forskning och långsiktig ekologisk utvärdering. Det finns en stor risk att dessa nya verktyg tas i bruk innan de har blivit noggrant testade och vetenskapligt granskade. Gemensamma utvecklings- och innovationsprojekt kan bli en möjlig väg fram och en arena för att utveckla, testa och studera funktionen av nya åtgärdskoncept.
Samarbetet mellan Triekol och Trafikverket har bidragit till en förbättrad och effektivare hantering av landskapsfrågor och biologisk mångfald i planering, byggande och underhåll av infrastruktur. Nu tar biologisk mångfald en stor plats i alla infrastrukturprojekt och antalet faunapassager blir fler och fler. Men vilka frågor väntar bakom nästa krök? Det blir en spännande uppgift att i framtiden summera Triekol:s avtryck efter de kommande 20 åren.