Vad är egentligen effektiv naturvård, och hur kommer vi dit? Det handlade forskningsprogrammet Naturvårdskedjan om, som pågick på CBM mellan 2001–2006. I programmet identifierades 17 prioriterade forskningsområden där det fanns behov av ökade kunskaper för att nå en effektivare naturvård.
Forskningsprogrammet Naturvårdskedjan utgick från idén att naturvård kan betraktas som en process eller kedja med de fyra länkarna mål, styrmedel, åtgärder och utvärdering, och att en effektiv naturvård förutsätter att länkarna kopplas ihop på ett meningsfullt sätt. Naturvårdskedjans programidé var att genom forskning identifiera och förbättra de svaga länkarna i arbetet från målformulering, till utförande och uppföljningen av naturvårdsinsatserna i miljöarbetet.
Urban Emanuelsson, då nytillträdd föreståndare för Centrum för biologisk mångfald, var programchef för Naturvårdskedjan:
– Forskningsprogrammet hade två syften. Det ena var att ta reda på hur man inom naturvårdsarbetet skulle kunna använda de medel som finns mer rationellt. Det andra var att försöka identifiera de vita fläckarna på naturvårdskartan, berättar han.
I fem år pågick forskningsprogrammet, med start 2001. Det bestod av tolv forskningsprojekt, var och en med konkreta men avgränsade aspekter av de fyra länkarna i naturvårdskedjan. Dessutom genomfördes ett syntesprojekt för att knyta ihop olika forskningsområden och analysera mer övergripande naturvårdsproblem, till exempel kopplingen mellan uppsatta mål och tillgängliga styrmedel.
För att ytterligare förankra forskningen i samhället arrangerades kurser, seminarier och konferenser, bland annat fyra större konferenser som totalt engagerade drygt 500 deltagare. Där möttes forskare och de som praktiskt arbetar med naturvårdsfrågor, bland annat från myndigheter, företag, markägarorganisationer och ideell naturvård. Naturvårdskedjan hade också en referensgrupp med representanter från länsstyrelser, kommuner, centrala myndigheter och markägare.
Tvärvetenskap en förutsättning för effektiv naturvård?
Tanken bakom den utlysning som Naturvårdsverket gick ut med år 2000 och som kom att finansiera forskningsprogrammet Naturvårdskedjan, var att det skulle främja tvärvetenskaplig forskning, genom att finansiera ett naturvårdsprogram som inkluderade mer än naturvetenskap.
Och redan när CBM började skissa på det som skulle bli forskningsprogrammet Naturvårdskedjan var det uppenbart för de inblandade att det inte skulle räcka med bara biologisk forskning. Självklart är fakta och kunskap om biologiska och ekologiska förhållanden och processer basen i den kunskap som behövs för naturvården. Men det praktiska arbetet är till stor del beroende av så mycket mer. Det handlar om processer och attityder i samhället – och inte minst kommunikation.
En av slutsatserna i hela programmet var att för att lösa naturvårdens problem krävs dels tvär- och mångvetenskap, dels ett aktivt samarbete mellan forskare, myndigheter och brukare. Många av de svaga länkarna handlar inte om traditionell naturvård, utan om ganska oväntade saker som sociala förhållanden på landet, landsbygdsutveckling, och hur människor kommunicerar med varandra.
Naturvårdskedjan – standardverk för naturvården
Projektet resulterade också så småningom i en bok – till vikt och storlek en tung bok, men ändå en i sammanhanget kort sammanfattning av all den kunskap som forskningen gav.
Naturvårdskedjan – för en effektivare naturvård kom ut 2011 och presenterades som ett nytt standardverk för svensk naturvård. Boken introducerade en egen modell för effektiv naturvård där naturvårdens mål, styrmedel, åtgärder och utvärdering sätts i sitt sammanhang.
– Naturvårdskedjan är en snabb introduktion till denna modell. Vi talar inte om exakt hur man ska komma till rätta med problemen, men gör problembilden tydlig, berättar Urban Emanuelsson.
Boken ger en gedigen bakgrundsbeskrivning till naturvårdens historia, från förra sekelskiftet fram till idag, med en särskild tonvikt på de senaste 20 åren.
Därefter kommer kapitel indelade efter olika sorters landskapstyper: stadslandskapet, jordbrukslandskapet, skogslandskapet, våtmarker och fjällandskapet. Det sista kapitlet summerar hur effektiv naturvård ska kunna uppnås.
Boken Naturvårdskedjan i allra högsta grad är aktuell och relevant än idag. Inte minst gäller det frågan om målkonflikter, något som fortsätter vara centralt i diskussionerna kring natur och miljövård. Inom ramen för forskningsprogrammet Naturvårdskedjan anordnades en avnämarkonferens år 2004 som fokuserade på just målkonflikter.
Målkonflikter eller mest kommunikationsproblem?
Under konferensen presenterades exempel på målkonflikter från den forskning som bedrevs i Naturvårdskedjan och från konferensdeltagarna. Det kunde till exempel handla om vargfrågan, etablering av vindkraftverk eller om att exploatera eller bevara grönområden.
Ett av resultaten från konferensen var rapporten Leder målkonflikter till ineffektiv naturvård?, utgiven av Naturvårdsverket, med Malin Almstedt, Johnny de Jong, Torbjörn Ebenhard och Lars Hallgren som författare.
En slutsats var att många konflikter bottnar egentligen inte alls i oförenliga mål, utan snarare i bristande förmåga att kommunicera, bristande förståelse för andras intressen och okänsliga eller otydliga arbetsprocesser.
Denna slutsats var egentligen ett uppmuntrande resultat, dels för att det då kan finnas en möjlighet att nå en lösning som tillfredsställer alla parters intressen utan inskränkande kompromisser, dels därför att fortsatt forskning faktiskt har en möjlighet att bidra med konstruktiva lösningar.
Arbetet med att länka ihop naturvårdens kedja och förstärka de svaga delarna är något som behöver fortsätta, in i vår tid av både nya och gamla utmaningar.
Detta är en kortad och bearbetad version av texten ”Effektiv naturvård i fokus” i jubileumsskriften ”30 år med SLU Cent-rum för biologisk mångfald” (2025).