Konventionen om biologisk mångfald betonar vikten av att dra nytta av folklig kunskap och sedvanebruk i bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald. Det är något som CBM har arbetat med sedan starten, både som pedagogiskt verktyg för att betona vårt beroende av den biologiska mångfalden, och för inkluderande i beslutsprocesser.
Människan har i alla tider varit beroende av biologisk mångfald för sin överlevnad. Vi har nyttjat en del arter, och att aktivt format landskapet för att påverka förekomsten av dem och avsiktligt missgynnat vissa andra. FN:s konvention om biologisk mångfald (CBD), särskilt artiklarna 8j och 10c, betonar vikten av att även bevara och hållbart nyttja arter och biotoper beroende av människans traditionella markanvändning. Syftet är att bevara de kunskapssystem, praktiker och markanvändningsformer som historiskt bidragit till att skapa och upprätthålla biologiskt rika miljöer. Dessa perspektiv har varit en central del av CBM:s verksamhet sedan starten.
Etnobiologins etablering i Sverige
År 1997 utsågs etnobotanikern Paul Alan Cox till den första innehavaren av Konung Carl XVI Gustafs professur i miljövetenskap, på initiativ av CBM. Det var ett steg mot ett projekt med målet att skapa ett svenskt etnobiologiskt ”uppslagsverk” som skulle beskriva människans historiska beroende av djur, växter och landskap. Förebilden var Vagn J. Brøndegaards danska verk, som visade hur rik och mångfacetterad vår relation till dem biologiska mångfalden är. Arbetet byggde på ett brett samarbete mellan CBM och institutioner som Ájtte, Fredriksdal, Julita, Naturhistoriska riksmuseet, Skansen och Kungliga skogs- och lantbruksakademien.
Etnobiologi
Forskningsinriktning som studerar traditionella kunskaper om hur organismer utnyttjas som livsmedel, medicin och råmaterial samt deras roll i sedvänjor och ritualer.
Idén att skapa en antologi med många författare gjorde det möjligt att samla redan existerande expertkunskap och därmed bygga upp verket inom rimlig tid. Resultatet blev tre volymer: Människan och naturen (2001), Människan och floran (2005) och Människan och faunan (2007).
De tre banden omfattade tillsammans nästan 1 600 sidor och 135 skribenter från många olika discipliner. Antologin gav en omfattande bild av människans komplexa relation till biologisk mångfald i Sverige, både historiskt och i nutid. Första volymen ledde också till ett oväntat regeringsuppdrag att analysera hur artikel 8j borde genomföras i Sverige, vilket resulterade i rapporten Traditionell kunskap och lokalsamhällen (2004).
Ett nationellt program växer fram
I miljömålspropositionen 2005 integrerades CBM:s slutsatser och regeringen gav därefter CBM i uppdrag att skapa ett nationellt program för lokal och traditionell ekologisk kunskap. Programmet, kallat Naptek, startade 2006 och byggde på fyra delar: kartläggning av kunskap, åtgärder för att upprätthålla kunskapssystemen, spridning av kunskap till myndigheter och brukare, samt att stimulera forskning. Arbetet skulle ske i nära dialog med berörda aktörer och i samråd med Sametinget i samiska frågor. Ett stort programråd skapades för att säkerställa bred förankring i samhället.
Naptek koncentrerade sig främst på att stärka levande kunskapsbärare och att synliggöra betydelsen av traditionell ekologisk kunskap i dagens samhälle. Många myndigheter saknade initialt förståelse för värdet av sådana kunskaper, och därför blev utbildning, dialog och kommunikation en viktig del av programmet. Naptek deltog även regelbundet i internationella CBD-förhandlingar för artikel 8j. Dessa möten gav inblick i aktuella processer och strömningar inom förhandlingarna som bidrog till att det svenska arbetet med att genomföra dessa delar av CBD.
Från Naptek till Sametingets fokalpunkt
I och med att Naptek avslutades för drygt tio år sedanvar det oklart hur Sverige fortsättningsvis skulle fortsätta arbeta med artikel 8j långsiktigt. Därför fick Naturvårdsverket och Sametinget 2017–2018 ett regeringsuppdrag att på nytt utreda frågan. Detta ledde fram till beslutet att Sametinget från 2021 skulle vara nationell fokalpunkt för artiklarna 8j och 10c, med stöd från Naturvårdsverket och CBM.
Baserat på sitt regeringsuppdrag inrättade Sametinget 2021 en intern arbetsgrupp för fokalpunktsarbetet, och samarbetet utökades 2022 genom att inkludera CBM med finansiering från Naturvårdsverket. CBM:s erfarenheter från Naptek användes bland annat för att utveckla en programstruktur och etablera ett programråd med ett brett urval av relevanta aktörer, med starkare representation från samiska organisationer och myndigheter. Arbetet har sedan dess inriktats på att öka kunskapen om hur traditionell ekologisk kunskap ska kunna inkluderas i beslutsprocesser rörande biologisk mångfald och markanvändning.
Under COP 15 i december 2022 antogs det globala Kunming–Montreal-ramverket för biologisk mångfald, som inkluderar ett fortsatt fokus på artiklarna 8j och 10c. Beslutet om att inrätta ett permanent organ för dessa frågor inom CBD fattades våren 2025, vilket gör det troligt att fokalpunktsuppdraget kommer att behöva fortsätta sitt arbete utgående på de nya globala riktlinjerna och framtida internationella förhandlingar.
Vad är ett traditionellt lokalsamhälle i Sverige? Regeringen har exempelvis pekat på att renskötare, fäbodbrukare
och andra småskaliga naturbrukare kan inneha traditionell kunskap. Nedersta bilden visar CBM:s samverkan med norska naturvårdare och en lokal lantbrukare med kunskap om hamling av träd.