Stillahavsostron är en marin invasiv främmande art som spridit sig snabbt längst den svenska västkusten. Trots att stillahavsostronet riskerar att förändra våra ekosystem kan de, med rätt förvaltning, även bli en värdefull resurs för både miljön och samhället.
Stillahavsostronet kommer ursprungligen från Stilla havet och är idag en av de mest spridda invasiva marina arterna globalt. Arten introducerades för vattenbruk i Europa på 1960-talet och är nu väletablerad i stora delar av Europas kustvatten. Den kom sannolikt till Sverige med havsströmmar från Danmark och observerades längs den svenska västkusten först 2006. Idag finns stillahavsostron från Strömstad i norr till Malmö i söder och de utgör majoriteten av alla vilda musslor och ostron som finns i Bohuslän sett till vikt. I norra Bohuslän är arten fullt etablerad, medan förekomsten är glesare mellan Varberg och Malmö.
Stillahavsostronets invasionsframgång hänger nära samman med artens biologi. Ostronen tål höga variationer i både temperatur och salthalt och är anpassningsbara till nya förhållanden, vilket har underlättat deras etablering längs den svenska västkusten. En framtida spridning till Östersjön kan inte heller uteslutas. Larverna sätter sig dessutom gärna där det redan finns ostron, vilket leder till täta bestånd och revbildning.
Genom revbildning och filtrering av stora vattenvolymer fungerar stillahavsostronet som en ekosystemingenjör. Arten kan därmed förändra både den fysiska miljön och de ekologiska processerna i sin omgivning.
Positiva och negativa effekter på miljö och samhälle
Även om klassningen som invasiv art är negativt belastad, är ostronens påverkan inte bara negativ. Ostronens filtrering kan leda till ökat siktdjup och förbättrad vattenkvalitet, vilket gynnar undervattensvegetation och kan minska effekter av övergödning. Samtidigt filt-reras stora mängder plankton från vattenmassan vilket kan påverka planktonsammansättningen och skapa konkurrens om födoresurser.
Ostronreven skapar nya livsmiljöer i form av hård botten med tredimensionella strukturer. Detta kan gynna fiskyngel och påväxtorganismer, stabilisera sediment och skydda strandlinjen. Samtidigt innebär revbildningen en förändring av ekosystemet, särskilt där mjuka bottnar omvandlas till hårda. Dessa förändringar kan utgöra ett hot mot biologisk mångfald och kan underlätta etablering av andra invasiva arter. Effekterna är tydligast i områden med hög ostrontäthet.
För samhället är de mest påtagliga problemen kopplade till badstränder, där vassa ostron utöver att påverka naturens utseende också kan orsaka skärskador hos badgäster. Samtidigt är stillahavsostron en underutnyttjad resurs.
If you can’t beat them, eat them
Stillahavsostron är en näringsrik och klimatsmart proteinkälla, rik på bland annat protein, vitamin B12, jod, selen och zink. I Sverige konsumeras både europeiska platta ostron och stillahavsostron, men ungefär 95 procent av vår årliga konsumtion på 330 ton importeras från utlandet.
Genom riktad skörd av stillahavsostron på utvalda platser skulle tätheten kunna minskas och andra arter få möjlighet att återetablera sig. Samtidigt utnyttjas en efterfrågad råvara som under sin tillväxt har bidragit till renare vatten, reglering av näringsämnen och erosionsskydd. Ostron som skördas inom ramen för begränsningsåtgärder växer ofta i kluster med flera ostron av olika storlekar, vilket kan vara svårsålt för direktkonsumtion på restaurang. Däremot kan köttet användas som ingrediens i nya livsmedelsprodukter och skalen kan användas som råvara för byggmaterial och design. Att skapa produkter av ostronen kan ge ett ekonomiskt värde som förbättrar kostnadseffektiviteten i förvaltningen.