Bäckrödingen anpassar sig lätt till nya miljöer, och är nyfiken och social. Däremot verkar den inte kunna fungera som värd för flodpärlmusslans larver.
Bäckrödingen introducerades i Sverige i slutet på 1800-talet och har nu etablerat bestånd i hela landet. Den förekommer i liknande miljöer, mindre vattendrag och sjöar, som vår inhemska öring och konkurrerar således om både föda och ståndplatser. Öringen är vanligtvis mer aggressiv och territoriell men bäckrödingen betydligt mer nyfiken och social vilket kan vara en anledning till att den anpassar sig till nya miljöer och tränger undan vår inhemska öring. Bäckrödingen är också bättre anpassad till kallare vatten och dominerar därför uppströms i många vattendrag med kalla källflöden. I dessa miljöer lever också flodpärlmusslan som under en kritisk del av sin livscykel är beroende av laxfisk som värddjur för sina larver (se faktaruta).
Vi har i flera mindre vattendrag studerat samspelet mellan öring och bäckröding, och bäckrödingens effekter på ekosystemet, och testat olika metoder för att fiska ut den. Våra resultat visar tydligt att bäckrödingen har en negativ effekt på öringens habitatval, födonisch och tillväxt. Reduceringsfiske av bäckröding visade att fällor selekterade för mer aktiva individer än elfiske, och vi rekommenderar därför att kombinera flera olika metoder vid reduceringsfisken för att inte riskera att de kvarvarande individerna är mer aggressiva och aktiva, och sprider sig mer i vattendraget. Efter reduceringsfiske (via elfiske) började öringen nyttja en större bredd av födoslag vilket indikerar att konkurrens med bäckrödingen kan leda till förändrat bytesval. Dominanta öringar växte bättre i vårt forskningslaboratorium, men sambandet försvann i miljöer med bäckrödingen. Detta kan förklaras av att bäckrödingen generellt är mer aktiv, och därför tvingar öringen till ett suboptimalt födosöksbeteende. Bäckrödingen var också mer flexibel i sitt habitatval vilket kan vara anledningen till att bäckröding har lätt för att etablera sig i lediga nischer.
Bäckrödingen blev initialt infekterad av flodpärlmusslans larver, vilket indikerar att bäckröding potentiellt kan fungera som en värd, men de släppte från fisken inom ett par veckor och utvecklades inte till juvenila musslor. Öring bär på larverna från flodpärlmusslan i månader, och infekterad fisk har en minskad förmåga att konkurrera om habitat och föda vilket innebär att öring som lever med bäckröding och flodpärlmussla kan ha en sämre förmåga att försvara sina territorier.
Öringens beståndsstatus har haft en negativ utveckling och arten bedöms sedan 2025 som Nära hotad (NT). Vad gäller flodpärlmusslan anses Sverige vara artens kärnområde i världen, med en majoritet av alla kända europeiska populationer. Dock är arten nationellt rödlistad som Starkt hotad (EN) beroende på att arten försvunnit från drygt en tredjedel av de vattendrag där den fanns i början av 1900-talet. Effekterna av bäckrödingen på öring och flodpärlmussla är givetvis svåra att skatta men kommer att addera ytterligare en hotbild och öka utsattheten för dessa nyckelarter i det svenska ekosystemet.