Främmande arter i staden? Reflektioner från en landskapsarkitekt

Varför används främmande arter i våra städer, och finns det risker med det? Det är komplexa frågor som kommer upp inte minst inom utbildningarna till landskapsarkitekt och landskapsingenjör, som ges på Sveriges lantbruksuniversitet. Avvägningar måste göras mellan bland annat sjukdomsrisk, klimatanpassning och risk för att växter sprider sig invasivt till omgivande landskap.

Varför används främmande arter vid anläggning av grönområden i våra städer? Frågan är kom­plex och har flera olika svar med grund i tradition, upp­levelsevärden, växtförutsättningar, sjukdomar och ett förändrat klimat.

Staden innehåller olika typer av växtplatser med varierande förutsättningar. Träd, buskar och lök- och örtartade växter väljs för att de kan fylla viktiga funktioner i staden och bidra till bland annat:

• estetiska och sinnliga upplevelser,

• förbättra människors fysiska och mentala hälsa,

• förbättra luftkvalitet, reglera temperatur och rena vatten,

• skapa habitat och därigenom bidra till biologisk mångfald.

Ett viktigt motiv i val av arter och sorter är växtmaterialets sundhet, tålighet och att det finns förhållandevis få skadegörare. Växter som är friska är en förutsättning för att de ska kunna leverera reglerande och kulturella eko­systemtjänster, några av dem nämnda ovan.

En ökad medvetenhet om biologisk mång­fald och invasiva arter har under det senaste decenniet lett till en strävan att i större utsträckning använda inhemska växter i offent­liga miljöer. Det är emellertid inte alltid en enkel fråga. Staden, särskilt i de tätare centrala delarna, är en mycket utmanande växtmiljö vilket begränsar vilka arter som kan växa på platsen. Förhållanden ovan och under mark är påfrestande på grund av värme, torka, vind, begränsat rotutrymme, salt och andra föro­reningar, vilket kan bidra till stress och göra växterna mottagligare för sjukdomar och angrepp av skadedjur. I stadens utkanter där bebyggelsen är glesare och ståndorten mindre urban finns bättre förutsättningar för fler av våra inhemska arter att trivas.

Robusta växter som är bra på att hålla undan ogräs, oönskade växter som konkur­rerar med de odlade växterna, och själva kan täppa igen luckor i planteringarna kräver inte mycket skötsel. De är bra ur ett ekonomiskt perspektiv och har traditionellt använts i stor utsträckning i offentlig miljö. Dessvärre är det ofta just dessa konkurrenskraftiga arter som kan bli ett problem om de tar sig ut i våra vilda ekosystem.

Ökade problem med förändrat klimat

Populära marktäckare som lammöra och jättedaggkåpa ser vi redan nu kan ställa till problem. Snöbär och häggmispel kan sprida sig med hjälp av fåglar till naturmarker där de konkurrerar ut inhemsk flora. Den popu­lära fjärilsbusken syrenbuddleja och det tåliga vitblommande stadsträdet robinia ser vi ännu ingen stor spridning av i Sverige på grund av vårt svala klimat och korta växtsäsong. Men tittar vi på hur de beter sig på lite sydligare breddgrader är det tydligt att även de innebär en stor risk när klimatet blir varmare här.

Viktiga frågor att diskutera med studenterna

Ska vi så långt som möjligt undvika att plantera främmande arter för att minska riskerna att påverka våra ekosystem med invasiva växter?

Vad händer i så fall när de börjar hybridisera med våra ”riktiga” inhemska arter?

Eller kommer klimatförändringarna göra så att vi behöver ersättningsarter då vissa inhemska arter inte längre är livskraftiga?

Ska vi plantera varianter av inhemska arter med sydligare proveniens (härstamning), från exempelvis Centraleuropa, så att de kan överleva ett förändrat klimat?

Sverige har ett fyrtiotal inhemska trädarter och sett till lokal flora betydligt färre än så. Bland dessa finns endast ett fåtal som klarar städernas utmanande ståndort och samtidigt även praktiska krav vad gäller höjd, bredd och möjlighet till uppstamning (beskärning av nedre grenvarv för trafikens framkom­lighet). Klimatförändringarna bidrar till att göra klimatet i städerna ännu mer utmanande med långa varma och torra perioder. Dessutom dyker nya sjukdomar och skadegörare upp.

Med erfarenheter från almsjukan som dödat en stor del av flera svenska städers trädbestånd ser vi vikten av att sprida riskerna genom att plantera olika arter och släkten. Malmö har förlorat ca 40 000 av sina stadsträd i almsjukan, framför allt under 1980- och 1990-talet. Jag minns själv när jag flyttade dit i slutet av 1990-talet att jag upplevde staden som kal, hård och grå och saknade lindarna i min hemstad Norrköpings gröna promenader. Efter almsjukan kom askskottssjukan som även den tagit död på ett betydande antal träd. Vad kommer härnäst?

Mångfald behövs

I dagsläget har de flesta av Sveriges städer ganska ensidiga trädbestånd. I Stockholm och flera andra svenska städer är över 30 procent av stadsträ­den av släktet lind, och i Uppsala är över 30 procent av släktet lönn varav majoriteten är samma art, skogslönn. För att få ett resilient trädbestånd, där ett angrepp som slår ut en art eller ett släkte inte drabbar så hårt, behövs en mångfald av arter och som våra städer är uppbyggda idag går detta inte att uppnå enbart med inhemska träd.

Om de inhemska växterna kombine­ras med andra arter kan vi skapa stabila växtsystem med en lång blomsäsong, vilket uppskattas av såväl människor som pollinatörer och andra levande varelser.

För att möta behovet av kunskap om sådana växtsystem utvecklar vi under­visningen på våra landskapsarkitekt-och landskapsingenjörsprogram. Vi fokuserar mer på tillämpning, inhem­ska växter, biologisk mångfald och hur vi kan arbeta med välinformerade riskbedömningar av främmande arter.

Riskbedömningar är komplexa, och meningarna går ofta isär inom bran­schen såväl som bland oss som under­visar på landskapsutbildningarna vilket vi försöker vara transparenta med. För studenterna kan det vara frustrerande att det finns så många olika åsikter och motstridiga svar på deras frågor. Gläd­jande nog finns ett stort engagemang i frågan bland studenterna. Biologisk mångfald prioriteras högt, och de vågar tänka nytt när det gäller större använd­ning av inhemska arter. Vi ser också en förändring i branschen där flera viktiga aktörer såsom kommuner och arkitektföretag tar frågan om biologisk mångfald och invasiva arter på allvar och driver utvecklingen framåt.