Problemet med invasiva främmande arter är ännu en ganska ny fråga för naturvården, och för samhället. Kanske just därför orsakar frågan en del kontroverser. Invasiva främmande arter har per definition negativa effekter, men de kan samtidigt vara uppskattade eller medföra vissa nyttor. Väntade förändringar av landskapet gör frågan än mer komplicerad.
Problemet med invasiva främmande arter är ännu en ganska ny fråga för naturvården, och för samhället. Kanske just därför orsakar frågan en del kontroverser. Invasiva främmande arter har per definition negativa effekter, men de kan samtidigt vara uppskattade eller medföra vissa nyttor. Väntade förändringar av landskapet gör frågan än mer komplicerad.
Som ”artkryssare” i början av 80-talet blev jag entusiastisk när jag fick höra om en ny snigelart som etablerat sig i Skåne – den liknande vår svarta skogssnigel men var rödbrun, och kom enligt uppgift från Spanien. Den ville den unga fältbiologen förstås gärna se! Idag finns mördarsnigeln, som det alltså var fråga om, över stora delar av landet, och är lokalt mycket talrik och en besvärlig skadegörare i bland annat trädgårdsodlingar.
Denna historia har en självklar sensmoral: man ska vara försiktig med vad man önskar sig. Men den illustrerar också, ur mitt personliga perspektiv, den naivitet som fanns kring nya, exotiska arter för bara några decennier sedan.
Det var förvisso redan då känt sedan länge att det fanns stora risker med att flytta växter och djur till nya områden, nya länder och kontinenter. Tidiga sjöfarare tog med sig husdjur, råttor och köksväxter över världen, varav vissa frodades och slog ut hela ekosystem när de kom ut i naturen. I Sverige har den ”importerade” minken länge utgjort ett problem, särskilt för skärgårdens fågelliv.
Men det är först de allra senaste åren som problemen med invasiva främmande arter på allvar tagit plats i naturvården i Sverige. Och tagit plats i det allmänna medvetandet och samhället. Invasiva främmande arter betraktas som ett av de främsta hoten mot biologisk mångfald, och kan även hota produktion, ekonomiska intressen och människans hälsa. Men en del av dem har också varit älskade och uppskattade, vilket är orsaken till att vi en gång tagit hit dem, planterat dem eller släppt ut dem. Här ligger en del av kontroverserna; vi måste ompröva vår syn på många arter, men det är inte alltid uppenbart vilka som kommer med större nackdelar än fördelar.
Med klimatförändringar och intensivare markanvändning kan vi förvänta oss att våra inhemska arter får det allt svårare att överleva, och att exotiska arter får det allt lättare. Blir då slutsatsen att vi ska bli än mer försiktiga med främmande arter så att de inte tar över helt, eller snarare acceptera att vi behöver dem för att det är de som klarar sig bäst? Samma argument kan användas för helt olika slutsatser.
Med en större uppmärksamhet kommer fler perspektiv och fler möjligheter att förstå – och att missförstå – problematiken. Frågor om invasiva främmande arter behöver belysas och utvecklas inom olika vetenskapliga fält; inte bara biologi utan även historia, teknik, medicin, politik och ekonomi, för att bara nämna några.
Beprövade erfarenheter från branscher, tjänstemän, fritidsodlare, viltvårdare och andra är också viktiga bidrag till den samlade kunskapen. Ingenjörer, produktutvecklare och entreprenörer behövs för att klura fram tekniska lösningar som fungerar i praktiken. Hanteringen av invasiva främmande arter är en fråga för hela samhället, vilket är en anledning till detta temanummer av Biodiverse. De olika artiklarna ger exempel på arter, livsmiljöer och situationer, som tillsammans speglar något av de problem och de möjligheter som finns i arbetet med att hantera biologiska invasioner.
J-O Helldin är forskare på SLU Centrum för biologisk mångfald och gästredaktör för detta nummer av Biodiverse. J-O forskar bland annat om bekämpning av lupiner inom forskningsprogrammet TRIIAS som presenteras i detta nummer av Biodiverse.