Det har gått fyra år sedan den första volymen i boktrilogin Etnobiologi i Sverige kom ut. Då handlade det om människans förhållande till naturen i sin omgivning och förmedlade ett brett grepp på den traditionella nyttjandeaspekten av Sveriges biologiska mångfald. Nu har redaktörerna gjort en ny djupdykning och ger ut en bok om hur vi har använt växter i Sverige – på alla tänkbara och otänkbara sätt.
Den första boken i trilogin, Människan och naturen, utkom 2001 och skildrar hur männsikor har levat av och med naturen i Sverige sedan historisk tid. Den tar upp ett brett fält av traditionell användning av växter och djur men berör också utveckingen av modern medicin och nya företeelser som växter i kriminologins tjänst och biologiska bekämpningsmedel. Framför allt förmedlar den ett etnobiologiskt synsätt på naturen och tjänar, tillsammans med de två kommande volymerna, som ett etnobiologiskt uppslagsverk för Sverige.
Foto: Jonas Svensson
För bara några generationer sedan kunde människor i Sverige avläsa naturen som morgontidningens första sida och se vad man kunde vänta sig för väder, skörd och vad som behövde göras under dagen. Växterna som stod vilt i omgivningen innehöll svaret på alla frågor, behov och önskningar. Människorna skaffade mat från växterna, de botade sina krämpor med dem och tillverkade föremål av dem. De gjorde förutsägelser och till och med kommunicerade med hjälp av dem.
Mycket av denna kunskap är inte längre lika tillgänglig som för 100 år sedan och en del av den riskerar att helt falla i glömska. I boken Människan och floran samlas tusenåriga traditioner av växtanvändning mellan två pärmar. Boken är därför inte bara en intressant lunta för den etnobotaniskt intresserade, utan även en viktig dokumentation av en stor del av vårt kulturarv. Den produceras också inom ett etnobiologiskt forskningsprojekt vid CBM som dokumenterar traditionell användning av naturen i Sverige.
I arbetet med Människan och floran har redaktörerna dammsugit Sverige på kunskap om växtanvändning och spårat upp kunniga författare och mängder med illustrationer till texterna. Boken tar upp skogar och utmarker, ängar och hagar, åkrarna och naturens skafferi, trädgårdsväxter, myter och traditioner kring växterna. Årets gång och naturens kalender inleder boken som avslutas med ett kapitel om framtidens växter. Från varje område går författarna igenom arter av särskild betydelse i små monografier där växternas egenskaper och användningshistoria utvecklas.
Genom boken hoppas redaktörerna kunna rädda denna levande del av vårt kulturarv till eftervärlden.
De tre redaktörerna
Mattias Iwarsson är licenciat i växtsystematik och tidigare vice föreståndare för Uppsalas botaniska trädgård. Han var en av redaktörerna för Svenskt Kulturväxtlexikon som utkom 1997. Mattias ägnar mycket tid åt praktisk växtundervisning i fält på olika kurser runtom i Sverige. Börge Pettersson är ekolog och växtsystematiker med inriktning mot pollinationsbiologi. Han disputerade 1990 på ett afrikanskt orkidésläkte och har sedan fortsatt med pollineringsforskning på Öland och Madagaskar. Han har jobbat mycket med att popularisera svensk ekologi för undervisning på internet. Håkan Tunón är doktor i farmakognosi och specialiserad på naturprodukternas kemi och farmakologi. Sedan 1997 arbetar han på CBM i etnobiologiprojektet och med traditionell kunskap. Han har varit projektledare för arbetet med Människan och Floran. Håkan var tidigare redaktör för Biodiverse.