Artskyddsförordningen utgör grunden för juridiska bedömningar av vindkraftens påverkan på känsliga fågelarter. Domstolarna har fastställt praxis för vilka påverkansrisker av vindkraft som ska anses vara acceptabla enligt artskyddet, och fågelförekomst kan helt stoppa projekt. Hur ser kunskapsläget ut över vilken påverkan som vindkraft kan medföra på fågelindivider och i förlängningen på fågelpopulationer?
Den mest uppenbara påverkansrisken är att fåglar kan träffas av de snabbt roterande rotorbladen. Sådana olyckor sker sällan eftersom fåglarna oftast kan se vindkraftverken och välja att inte flyga nära dem. Fåglarna kan också se verken på natten men förmodligen på kortare avstånd än på dagen. Fåglar med bra mörkerseende som ugglor och nattskärra påträffas ytterst sällan förolyckade av vindkraftverk. Tidigare bedömningar har skattat antalet förolyckade fåglar vid ett landbaserat vindkraftverk i Sverige till i genomsnitt mellan fem och tio individer per år. I skogsmiljöer, särskilt i norra delarna av landet, är antalet döda fåglar färre, medan dödligheten kan vara högre vid vissa verk på utsatta lokaler längs kusten i södra Sverige. För en klar majoritet av fågelarter med förekomst i Sverige medför vindkraftsdödlighet en försumbar påverkansrisk. Rovfåglar ingår i en kategori känsliga fågelarter där en förhållandevis hög risk att förolyckas av rotorbladen sammanfaller med lång livslängd och långsam föryngringstakt. Framför allt örnar, röd glada och ormvråk har uppmärksammats som sårbara vid en omfattande vindkraftsutbyggnad i områden där arterna förekommer som mest talrikt.
Det är av naturliga skäl svårt att studera fågeldödlighet vid havsbaserade vindkraftverk. Med högupplösta kameror och AI har studier genomförts som tyder på att fåglar är väsentligt bättre på att undvika rotorbladen än tidigare antaganden. Om så är fallet skulle det betyda att fåglar löper lägre risk att dödas av rotorbladen på havsbaserade verk än vad man antagit i tidigare utförda så kallade kollisionsriskmodelleringar.
Landskapseffekter
En annan påverkansfaktor är störning av vindkraftverk i drift som kan medföra att fåglar undviker att vistas eller bygga bo i direkt närhet till vindkraftverk. Det är dock inte enkelt att fastställa omfattningen av en sådan störningspåverkan.
På land är störningsavstånd oftast kortare än 100 meter men ute till havs kan det handla om flera kilometer. Samma art kan också uppvisa olika undvikandeavstånd i olika situationer, till exempel undviker smålom havsbaserade vindkraftverk upp till 15–20 kilometer, medan det inte finns några tydliga tecken på undvikande vad gäller häckningsplatser i närheten av landbaserade verk. Smålommar är också skickliga flygare och undviker att träffas av rotorbladen. Däremot är det fortfarande oklart om vindparker kan medföra en barriäreffekt som påverkar lommarnas flygvägar mellan tjärnar där de har boet och de sjöar där de hämtar fisk. Till havs har uppföljningar av byggda vindkraftparker visat att flera sjöfågelsarter, till exempel alfågel, sjöorre, sillgrissla och tordmule ofta minskar i antal upp till ett par kilometer från vindkraftverken. Om detta är en störningspåverkan som leder till att fåglarna som undviker verken får det svårare att hitta föda kan det riskera att påverka många individer vid en omfattande utbyggnad av havsbaserad vindkraft.
Den viktigaste åtgärden avseende havsbaserad vindkraft är därför att inte placera vindkraftparker på platser som är betydelsefulla födoplatser för sjöfåglar. De grunda utsjöbankarna Hoburgs bank och Midsjöbankarna i Östersjön med internationellt betydelsefulla födosöksområden för alfågel är exempel på platser där vindkraft inte bör etableras. Även kustnära havsområden kan vara viktiga för födosökande sjöfågelsarter under häckningen.
Automatisk övervakning
Med modern teknik utvecklas system som automatiskt övervakar förbiflygande fåglar och kan stoppa enskilda verk i syfte att reducera risken för kollisioner mellan fåglar och verkens rotorblad. En skyddsåtgärd som fått mycket uppmärksamhet är att ett rotorblad färgas svart på yttersta spetsen för att skapa en kontrast som gör rotorbladen lättare att upptäcka. En studie har visat på en reducerad dödlighet av havsörn vid verk med svartmålat rotorblad på ön Smøla i Norge. Andra studier som har använt denna skyddsåtgärd har inte fått samma resultat, så denna åtgärd tycks inte fungera överallt. Dessutom kan denna kontrast på rotorbladet upplevas som störande för människor som vistas i närområdet.
Påverkar vindkraften fågelpopulationer?
Fram till idag saknas fakta på att vindkraften i Sverige har haft en mätbar negativ påverkan på någon fågelart på populationsnivå, även om effekter inte kan uteslutas. Att utbyggnaden i så stor utsträckning har ägt rum i skogsområden i de nordligare delarna av landet har kanske medfört begränsad påverkan på fågelfaunan i stort. I jämförelse med annan mänsklig påverkan, såsom kraftledningar, trafiken och jakt, tyder allt på att vindkraften har en relativt begränsad påverkan på fåglar i vårt land.