Fladdermusmigration över Östersjön

Östersjön är en av Europas snabbast växande regioner för havsbaserad vindkraft. Samtidigt är vårt innanhav en viktig korridor för djurlivet – över dess yta migrerar fladdermöss regelbundet. I ett forskningsprojekt tar man reda på vilka vägar de flyger, och om det finns faktorer som styr deras flyttider. Med mer kunskap kan fladdermös­sen och vindkraften samexistera bättre.

Cirka 90 procent av vindkraften produceras fortfarande på land, men havsbaserad vindkraft växer snabbt. I Östersjön har utbyggnaden hittills varit relativt måttlig men stadig, med en tredubbling av installerad effekt under det senaste decenniet. De flesta vindparker finns i dag längs Danmarks och Tysklands kuster, medan Sverige hittills haft en mer begränsad utbyggnad. Detta håller nu på att förändras, och Östersjön är en av Europas snabbast växande regioner för havsbaserad vindkraft.

Samtidigt är Östersjön inte bara en energiresurs, det är också en viktig korridor för djurlivet. Östersjön är ett av Europas viktigaste områden för fladdermössmigration, där flera arter flyger över innanhavet varje år. I Sve­rige finns 19 fladdermusarter, och av dessa är fyra långdistansflyttare. De ger sig ut på långa resor mellan sommar-och vinterområden, på både hösten och våren. Två av de vanligaste flyttande arterna i Sverige är trollpipistrell och större brunfladdermus. Trots sin lilla storlek är trollpipistrellen en impo­nerande långdistansflygare: med hjälp av ringmärkning har man kunnat visa att den kan flyga över 2400 kilometer, från Ryssland hela vägen till de franska Alperna.

Fladdermöss företar dessa långa resor på hösten då de lämnar sina fortplant­ningsområden för att hitta alternativa vinterhabitat. De söker sig då till plat­ser där det finns mer stabil tillgång på insekter och där de kan hitta lämpliga ställen att övervintra på. Till skill­nad från många andra arter går dessa fladdermöss i dvala i träd eller i grunda sprickor, snarare än i djupa grottor. Sådana platser fungerar bra i varmare delar av Europa, men i kallare klimat som i Sverige blir det ofta för kalla för att överleva vintern.

Ett kunskapsgap till havs

Kunskapen om vindkraftens påver­kan på djurlivet kommer främst från landbaserade studier. Till havs är kunskapsläget ett annat. Det är känt att fladdermöss migrerar över öppet vatten, inklusive över Östersjön, men deras rörelsemönster är dåligt kart­lagda. Följer de vissa koncentrerade passager eller rör de sig över stora delar av havet? Svaret är avgörande för pla­neringen av havsbaserad vindkraft. Om migrationen sker längs smala stråk kan geografisk styrning vara effektiv, men om den sker över en bred front krävs andra åtgärder.

En möjlig åtgärd är att införa väder­baserade tröskelvärden för att reglera när vindkraftverk till havs ska stoppas, men för att detta ska vara möjligt krävs en bättre förståelse för vilka väderför­hållanden som faktiskt driver fladder­mössens migration över havet. Vi har relativt god kunskap om vilka väder­förhållanden som driver fladdermös­sens migration över land, men motsva­rande kunskap till havs är fortfarande begränsad. Särskilt vad gäller vilka tröskelvärden för vind och temperatur som är relevanta och om dessa varierar mellan olika delar av Östersjön.

Projektet ”Bambi”

Forskningsprojektet Bat Migration Across the Baltic Sea (Bambi) är ett samarbete mellan SLU, Helsingfors universitet, Länsstyrelsen i Västerbot­tens län och den finländska naturve­tenskapliga föreningen Ostrobothnia Australis, och finansieras av Natur­vårdsverket. Inom ramen för detta arbete adresseras den aktuella kun­skapsluckan genom att undersöka hur väderförhållanden till havs påverkar fladdermössens migration. Studien syftar också till att kartlägga deras flygrörelser, inklusive var de flyger och när, aktivitetsnivåer och säsongsmönster. För att uppnå detta kombineras storskalig akustisk övervakning, radiospårning av fladdermöss och analys av tidigare forskning via en meta­analys. Målet är att generera kunskap som ger myndigheter och vindkraftsaktörer bättre förutsättningarför att minska negativa effekter på fladdermöss i samband med utbyggnaden av havsbaserad vindkraft.

Upptäcka och följa fladdermöss

Vi har med start 2024 placerat ut fladder­musdetektorer på över 100 avlägsna öar och fyrar runt om i Östersjön. Dessa registrerar fladdermössens ultraljudssignaler och gör det möjligt att kartlägga aktivitet även långt från fastlandet. Detektorerna är i drift från april till oktober och kommer att fortsätta samla data fram till slutet av 2026.

Varje höst genomförs även fältarbete på Valsörarna i Kvarkens skärgård, där trollpipist­rell, en av Europas mest välkända långdistans­migranter, fångas med fällor. Fladdermössen ringmärks och förses med mycket lätta radio­sändare innan de släpps för att fortsätta höst­flytten söderut.

Sändarna är anpassade för det internationella Motus‑nätverket av automatiska mottagarsta­tioner. När en märkt fladdermus passerar en station registreras dess signal, vilket gör det möjligt att följa rörelser över mycket långa avstånd. Vad har vi lärt oss?

Trots att analyserna fortfarande pågår framträder flera tydliga mönster. Fladdermusaktivitet har registrerats vid samtliga inspelningsplatser, vilket starkt tyder på att migrationen över Öster­sjön sker över en bred front snarare än längs ett fåtal koncentrerade rutter.

Vi registrerar även hög aktivitet hos arter som inte betraktas som lång-distansmigranter, till exempel dvärg­pipistrell. Aktiviteten minskar dock kraftigt med ökande avstånd från fastlandet, vilket tyder på att många individer främst använder öarna som födosöksplatser.

För de migrerande arterna ser vi hittills få tydliga vädereffekter. Det främsta undantaget är en högre aktivi­tet vid högre temperaturer hos större brunfladdermus. Däremot har hög vindhastighet och nederbörd en tydlig negativ effekt på flera av arterna som inte migrerar. Att vindhastighet inte visar ett lika tydligt samband hos mig­ranter beror sannolikt på att vindrikt­ning spelar en större roll. Medvind kan underlätta långa förflyttningar, medan motvind kan bromsa eller hindra dem.

Tidiga resultat från radiospårningen ökar vår kunskap om långdistansför­flyttningar hos fladdermöss. Till exem­pel har tre trollpipistreller registrerats av internationella Motus‑stationer. En av dessa färdades över 1 300 kilometer på endast 23 dagar, från norra Finland till norra Tyskland, vilket tillhör de längsta radiospårade förflyttningarna som dokumenterats för arten.

Effekter av havsbaserad vindkraft

Sammantaget pekar resultaten på att fladdermöss troligen migrerar över Östersjön på bred front. Det inne­bär att det sannolikt inte finns större havsområden som helt kan betraktas som fria från fladdermusmigration. Vindkraftverk i kustnära områden kan även påverka icke-migrerande arter eftersom de regelbundet födosöker i skärgården under hösten, medan den risken är mindre för vindkraftverk långt ute till havs.

Som en konsekvens av detta bör skyddsåtgärder i första hand foku­sera på när vindkraftverken är i drift snarare än var de placeras. Väderbase­rad nedstängning, särskilt kopplad till vindhastighet och nederbörd, framstår som en central åtgärd.

Fördjupad kunskap om hur med­vind och motvind påverkar migra­tionen kommer att vara viktig för att utveckla effektiva och väl avvägda tröskelvärden för framtida havsbaserad vindkraft.