Vindkraft är avgörande för ett fossilfritt energisystem, men både land- och havsbaserade parker kan påverka de eko­system där de byggs. Därför behöver utbyggnaden ske enligt en tydlig princip för så liten påverkan som möjligt: i första hand undvik påverkan, om inte det går: minime­ra skada, och i sista hand kompensera – baserat på ny forskning och modern teknik.

Erfarenheter från svenska skogar och Nordsjön visar att rätt lokalisering, god planering och anpassad drift kan minska risker för arter och livsmiljöer vid utbyggnad av vindkraft, samtidigt som förnybar och fossilfri elproduktion säkras. Men på många områden saknas fortfarande kunskap som behövs för välgrundade beslut. Dels behöver vi bättre förstå hur vindkraft påverkar olika arter, så att skyddsåtgärder kan optimeras. Ett exempel är fladdermöss: nedstängning vid vissa vind- och temperaturförhål­landen minskar dödlighet, men kan också ge produktionsförluster de nätter då få fladdermöss är aktiva.

Lokalisering och hänsyn till tjäder

I de småländska skogarna vid Bruza-holm har Vattenfall planerat den nyligen invigda vindkraftparken med hänsyn till bland annat tjäder. Tidiga inventeringar av spelplatser och områ­den med höga naturvärden och viktiga habitat för tjädern gör att turbiner och vägar kan anpassas så att känsliga områ­den undviks och buffertzoner skapas.

I samarbete med markägare har Vattenfall därtill åtagit sig att genom­föra främjande åtgärder i omgivande skog till exempel att bevara skyddande vegetation och undvika stora öppna hyggen nära viktiga habitat. Så kan tjäderns miljöer och rörelser påverkas mindre och projektet blir mer förenligt med lokala naturvärden.

Till havs i Nordsjön

I Nordsjön påverkas en annan typ av miljö, men det ger också nya möjlighe­ter. Vid Hollandse Kust Zuid (en vind­kraftspark som ligger ca 20 kilometer utanför den nederländska kusten) har naturinkluderande lösningar byggts in i konstruktionerna, exempelvis vattenutbyteshål som gör det möjligt för marint liv att röra sig fritt in och ut ur fundamenten, och stenskoning som skapar mikrohabitat för musslor, småfisk och andra organismer. Parken följs upp över lång tid (två, sex och elva år) för att förstå hur ekosystemen förändras. Resultat pekar på att fun­dament kan fungera som artificiella rev där naturliga strukturer saknas. I andra projekt testas även viloplatser för sjöfåglar, och pilotinsatser kopplade till hållbar akvakultur där vindkraft och till exempel odling av alger samexiste­rar inom samma områden. Teknik som minskar risk

Teknikutvecklingen gör det möjligt att styra drift mer precist. På Gotland har AI-baserade kameror testats som upptäcker örnar i realtid och kan varna eller kort stoppa turbiner för att minska kollisionsrisk. Till havs kombine­ras radar, kameror och akustiska sensorer för att dokumentera förekomst och beteenden hos fåglar och fladdermöss. Bättre mätdata ger bättre lokalisering, bättre skyddsåtgärder och möjligheter att anpassa drift när riskerna faktiskt uppstår.

Forskning som återstår

Trots framsteg är påverkan ofta svår att upptäcka i enskilda projekt, vilket gör stan­dardiserade uppföljningsprogram viktiga för att bygga ett tillräckligt statistiskt underlag. Vattenfall har tidigare tagit fram metodstöd för fågelinventering tillsammans med Lunds universitet, och arbetet uppdateras nu i branschsamarbete via GreenPower Sweden. Ett centralt kunskapsbehov gäller vindkraftens faktiska påverkan på biologisk mångfald över tid – samt hur djur anpassar sitt beteende på 5–20 års sikt. Vi behöver också bättre förstå hur naturinkluderande design (integrering av biologisk mångfald i planering och drift av verksamheten) påverkar ekosystemens funk­tion, inte bara artsammansättning.

Utgångspunkten är att energiomställningen måste vara naturinkluderande, där exploate­ringar och byggda miljöer existerar i samklang med naturen. Varje projekt bör därför bidra med data och lärdomar som förbättrar meto­der och teknik över tid. Natur- och klimat­utmaningen kan inte lösas av en aktör ensam – det kräver samarbete mellan bolag, myndig­heter och forskning.

Förnybar energi med starkare naturhänsyn

Vindkraftens expansion i Sverige och Nord­sjön är central för ett fossilfritt samhälle. Projekten vid Bruzaholm och Hollandse Kust Zuid visar samtidigt att naturen inte behöver stå tillbaka: med smart lokalisering, naturinkluderande design, riktade skyddsåt­gärder och datadriven drift kan den negativa påverkan på ekosystemen minska. Ju bättre vi förstår naturens processer och kumulativa effekter, desto bättre kan vi utforma ett ener­gisystem som är både hållbart och biologiskt ansvarsfullt.

Naturinkluderande design

Naturinkluderande design strä­var efter att gå ifrån tanken att mänskliga konstruktioner enbart förstör naturliga livsmiljöer, och i stället försöka utveckla projekt där byggda miljöer samexisterar med naturen.

Naturinkluderande design (NID) är ett tillvägagångssätt som integrerar skydd av biologisk mångfald och skapande av livsmiljöer direkt i konstgjorda strukturer och stads­miljöer. Tanken är att aktivt öka det ekologiska värdet för att bidra till livsmiljön för till exempel inhemska arter, samt ger dem möjlighet att trivas på och runt t.e.x infrastruktur och tekniska anläggningar.

Kärnkomponenter i naturinkluderande design:

Målmedveten integration: Det handlar inte bara om att lägga till växter i en design, utan om att konstruera strukturer som fungerar som livsmiljöer (t.ex. boplatser, eko­vänliga material).

Vetenskaplig evidens: NID stöds av forskning inom ekologisk ingenjörskonst för att säkerställa effektivitet.

Mångfunktionell infrastruktur: Målet är att strukturer ska uppfylla sitt primära syfte (t.ex. kustskydd, vägar, bostäder, vindkraftbaser i marina miljö) samtidigt som de tillför ekologiska värden genom att även utgöra t.ex. fiskhabitat på monopiles och erosionsskydd vid havsbaserade vindkraftverk.

Önskelista - fem kunskapsluckor som behöver fyllas

Vindkraftens faktiska påverkan på:
• fladdermöss
• lom
• tjäder
• kungsörn
• nattmigrerande fågel

Artikelns författare