Publicerad i NR 1 2017 | ÅRG 22 (sida 1)
<p>Hur kan biologisk mångfald, klimat och andra viktiga miljö- och naturvårdsfrågor hamna mitt i samhällsströmmen, inte bredvid? Frågan diskuteras nu inom forskning och praktik internationellt under rubriken mainstreaming.</p>
Publicerad i NR 1 2017 | ÅRG 22 (sida 2)
Av: Tuija Hilding-Rydevik, Eva Sandberg
<p>Vid kaffeautomaten för drygt ett år sedan började vi tala om att göra något tillsammans. Centrum för biologisk mångfald och Centrum för naturvägledning är två väletablerade kunskapscentra, som finns vid samma fakultet och under samma tak i Ulls hus på SLU i Ultuna, Uppsala.</p>
Publicerad i NR 1 2017 | ÅRG 22 (sida 4)
Av: Eva Sandberg, Tuija Hilding-Rydevik
<p>Sverige – ett land med stolta traditioner och hög svansföring när det kommer till natur- och miljövård. Eller? Det är fortfarande långt kvar till att nå miljömålen och många mörka moln hotar på miljöhimlen. I det viktiga förändringsarbete som vi står inför är ökad kunskap en viktig nyckel, men lika viktigt är kanske kommunikation och dialog utifrån den kunskap vi har idag. Vi som arbetar i gränslandet mellan forskning, myndigheter och omvärld har därför en stor uppgift i att bidra till processer som utvecklar den kommunikation om natur- och kulturarv som ökar viljan att agera för att hållbart bruka och förvalta vår natur.</p>
Publicerad i NR 1 2017 | ÅRG 22 (sida 6)
Av: Eva Sandberg
<p>Hur skapas och underlättas mötet med naturen? Traditionellt handlar naturvägledning ofta om att förmedla faktakunskap. Men senare tids forskning föreslår att vi fokuserar på förutsättningar och möjligheter i samspelet mellan guide och deltagare. Ett samspel som är avgörande för vilken mening mötet med naturen får. Genom att göra plats för dialog och fördjupat tänkande kan vi stimulera deltagare till egen reflektion – och på så sätt bidra till att göra skillnad.</p>
Publicerad i NR 1 2017 | ÅRG 22 (sida 10)
<p>Jan Olov Westerberg skriver på temat: Urbanisering, sanningsrelativism och faktaresistens – tecken i tiden?</p>
Publicerad i NR 1 2017 | ÅRG 22 (sida 11)
Av: Anna Westin, Tommy Lennartsson
<p>Landskapet är fullt av historier om människors liv och verksamhet. Inte bara genom de fysiska lämningar vi kan se, utan också genom det biologiska kulturarvet. Växter till exempel, kan ha mycket att berätta om människans historia, bara vi lär oss deras språk.</p>
Publicerad i NR 1 2017 | ÅRG 22 (sida 14)
<p>Hur ska vi hejda utrotningen av arter och förlust av biologisk mångfald? En sak är säker: enbart vetskapen om att arter systematiskt utrotas genom mänsklig påverkan är inte nog för att vi ska vidta några genomgripande åtgärder. Insikter från kognitionsforskning avvisar upplysningstidens idéer om den rationella människan som, ställd inför fakta, gör medvetna val. Istället påverkas våra individuella och kollektiva beslut ofta av omedvetna faktorer, främst värderingar, som är kopplade till känslor och till vår identitet. Att stärka de värderingar som hjälper oss att värna om naturen är därför en kärnfråga i all kommunikation om biologisk mångfald.</p>
Publicerad i NR 1 2017 | ÅRG 22 (sida 16)
<p>Naturvårdsverkets uppdrag för smartare miljöinformation, internationella satsningar för mer natur för den unga generationen, kurs i skötsel av kulturpräglad natur, och skoltävling för att gilla naturen!</p>
Publicerad i NR 1 2017 | ÅRG 22 (sida 18)
Av: Annika Borg
<p>Att deltagarna känner sig motiverade och engagerade, det är grunden till en lyckad dialog. Därför kan kontinuerlig återkoppling via sociala medier om stort och smått spela en viktig roll för samverkan. Det menar Kjell Bolmgren, som är samordnare för Svenska fenologinätverket, ett nätverk som fått stor spridning inte minst genom sociala medier. I grunden handlar det om behovet att veta mer om hur klimatförändringarna påverkar naturen. Samtidigt skapas ett intresse för naturen och dess skiftningar.</p>
Publicerad i NR 1 2017 | ÅRG 22 (sida 20)
<p>Senast 2020 ska människor vara medvetna om den biologiska mångfaldens värden, och om åtgärder de kan vidta för att bevara och nyttja mångfalden på ett hållbart sätt. Målet gäller för alla människor i samhället, från allmänheten till de högsta beslutsfattarna. Detta enligt Mångfaldskonventionens strategi för det globala arbetet med målen för biologisk mångfald.</p>
Publicerad i NR 1 2017 | ÅRG 22 (sida 24)
Av: Eva Sandberg
<p>BBC-serien "How to make a wildlife garden" var inspirationskällan som fick Naturskyddsföreningen att lansera kampanjen Vilda grannar i mitten av 1990-talet. Föreningen sökte svar på frågan hur man kunde engagera medlemmar att själva agera för biologisk mångfald i sin närmiljö. Nu, drygt 20 år senare, är engagemanget fortsatt stort och naturintresserade trädgårdsentusiaster kan köpa nektarrika växter för fjärilar, fladdermusholkar och stekelbon i varje trädgårdshandel med självaktning.</p>
Publicerad i NR 1 2017 | ÅRG 22 (sida 26)
Av: Håkan Tunón
<p>Det finns många olika vägar att underlätta förståelsen för och mötet med naturen. I CBM:s arbete kan det beskrivas i termer som etnobiologi, traditionell kunskap och biologiskt kulturarv. Dessa forskningsämnen kan vara ingångar till dialog och förståelse som fungerar lika bra åt båda håll. Kulturhistorien är viktig i naturvägledning, och artsammansättningen i naturen har ett värde i kulturvägledning.</p>
Publicerad i NR 1 2017 | ÅRG 22 (sida 28)
Av: Lena Malmström
<p>De flesta som arbetar med klimat- och miljöfrågor har nog känt sig frustrerade över att avståndet mellan kunskap och verklig förändring ibland känns oöverbryggbart. Kan kulturvärldens sätt att kommunicera nå dit forskning och myndighetsinformation inte räcker fram? Riksteatern har startat ett treårigt konstnärligt arbete om människans förhållande till naturen.</p>
Publicerad i NR 1 2017 | ÅRG 22 (sida 30)
Av: Johan Samuelsson
<p>Med rubriken: ”Många syns inte men finns ändå!” lyfter konferensen Flora- och faunavård 2017 betydelsen av att känna till vår biologiska mångfald och diskuterar vad vi vet idag och varför det är viktigt att studera kända och okända arter.</p>
