Han har kallats institutionens trevligaste doktorand. Om man får tro hans före detta doktorandkollegors spekulationer under disputationsfesten, hänger detta ihop med Tomas påstådda dagliga intag av fiskolja. Hans fru har släkt på Island, men om detta förhållande innebär att han sväljer tran frivilligt, låter sig inte sägas. Att han är en mycket trevlig person visar sig dock inom några minuter och att han dessutom sedan den 10 november anses vara en självständig forskare, bidrar till det skärpta intryck man får av Tomas Gustafson.
Mycket nytt att lära
Fåglerillustrationer: Niklas Jepsson
Han kom till Institutionen för naturvårdsbiologi vid SLU år 2001 efter att ha läst biologi i Göteborg och Uppsala och jobbat vid länsstyrelsen i Örebro i fyra år. CBM hade pengar genom forskningsprogrammet HagmarksMISTRA, vilket kunde finansiera Tomas doktorandutbildning inom ett delprojekt som skulle reda ut livsvillkoren för fåglar som lever i fuktiga öppna slåtter och betesmarker, ibland lite slarvigt kallade strandängar. Fem år senare är Tomas publicerad i vetenskapliga tidskrifter, författare till en avhandling och filosofie doktor i naturvårdsbiologi.
– Som ny doktorand går man på många kurser och föreläsningar för att lära sig hur det vetenskapliga arbetet går till. Det är otroligt viktigt att fältdata samlas på ett genomtänkt sätt, så att de duger för analyser efteråt. Jag kände i början att jag inte riktigt hade självförtroende för uppgiften, erkänner Tomas.
Det självförtroendet har dock vuxit under doktorandtiden, och idag är Tomas stolt över att kunna bidra till naturvården.
– Visst är det roligt om min forskning kan leda till bättre skötselåtgärder. I avhandlingen uppmärksammar jag på nytt betydelsen av vissa grundförutsättningar för strandängsfåglar och visar att slåtter i kombination med sent bete kan vara ett alternativ till betesskötsel.
Öppna marker gynnar fågelliv
Tomas budskap till strandängarnas naturvårdspraktiker är tydliga: röj träd och buskar och se till att det finns en variation av grunda, öppna vattenytor. Han förklarar att vanliga eller ganska vanliga arter som ängspiplärka, gulärla, enkelbeckasin, sånglärka, tofsvipa, storspov och rödbena undviker att häcka på platser med träd och buskmark, vilket märks redan när små skogsområden finns inom 250 meters radie. Alla dessa arter har minskat kontinuerligt under de senaste trettio åren enligt Svensk Fågeltaxering.
I det vi kallar jordbrukslandskapet häckar ett hundratal fåglar. Tomas Gustafson har tittat speciellt på betes- och slåttermarker som periodvis översvämmas av vatten där en van fågelskådare brukar kunna upptäcka bortåt 70 olika fågelarter.
Illustration: Oloph Demker
– Vi valde bort alla de fåglar som inte är direkt knutna till strandängar. Då återstod 33 arter som vi valde att analysera vidare. Vi hade i förväg också bestämt att göra detaljstudier på två arter, kornknarr och gulärla, som båda har minskat över hela Europa. Om olika typer av skötsel påverkar sammansättningen av fågelarter, så behövs också noggranna studier på artnivå för att göra det möjligt att förstå orsakerna, förklarar Tomas.
Ensamhet och naturupplevelser
Som studieobjekt valde han ut fem områden med fuktig betesmark från Skåne till Mälardalen. Med hjälp av lokala fågelskådare inventerades häckande fåglar, vegetationshöjder och graden av översvämning. Sedan uppskattades avstånden till omgivande miljöer som åker och skog tillsammans med förekomsten av olika objekt i landskapet som diken, träd, buskar och stängsel.
– Det är mycket ensamjobb ibland, berättar Tomas. Men fältartbetet har sin egen tjusning. Även om en press hela tiden finns närvarande, inträffar ständigt sköna naturupplevelser, till exempel när man kan följa enstaka fåglars beteenden riktigt länge, andra djur man ser och de ljusa nätterna.
Han berättar att sånglärkan emellanåt sjöng så intensivt att den ringde i öronen på honom på kvällen när han försökte sova, och att det kunde vara svårt att förklara för de förvånade ungdomarna på lägergården där han bodde, att han skulle iväg och jobba klockan halv tre på natten innan de ens gått och lagt sig.
Fåglerillustrationer: Niklas Jepsson
Slåtter avlastar betsedjuren
I Sverige finns en rik biologisk mångfald knuten till betade marker. Men antalet djurhållande gårdar minskar, vilket lokalt kan medföra brist på betesdjur. En av de viktigaste frågorna som Tomas har ställt sig är om det går att sköta strandängar och gynna deras fågelarter med slåtter eller slåtter med efterbete istället för bete. Han intresserade sig också för betydelsen av regelbunden översvämning och landskapet som omger strandängarna. Bland annat kunde han visa att slåtter i juli med efterbete under 1–2 månader kan vara ett sätt att klara strandängarna med färre betesdjur.
Den sista tiden på forskarutbildningen har Tomas ägnat åt analyser av sina insamlade data.
– Det är i den fasen man hoppas på att se mönster som går att dra slutsatser från, vilka faktorer som eventuellt påverkar förekomsten av kornknarr, gulärla och andra arter.
Tomas har använt sig av många olika mått på miljöfaktorer som kan tänkas ha betydelse för fåglar, just för att arterna sinsemellan är så olika.
– Saker som intuitivt kan verka betydelsefulla när man observerar fåglarna i ett visst område, kan visa sig vara oviktiga när man försöker generalisera och jämföra över flera områden. Om det finns mer eller mindre besläktade, tänkbara förklaringar gäller det att försöka jämföra dem.
Torrt som Sahara
Fåglerillustrationer: Niklas Jepsson
Den tionde november granskades Tomas avhandling offentligt. Disputationen var som en uppvisning i vetenskaplig kreativitet och argumentationsteknik. Den holländske professor som satt i opponentstolen lyckades med den svåra balansgången att hålla samtalen på en levande och trevlig nivå trots att frågorna stundtals pressade Tomas hårt, och för åhörarna var det en perspektivöppnande upplevelse att få följa med på tankepromenaden genom den ekologiska teorin bakom spelet på fuktängfåglarnas häckmarker.
– Det var torrt som Sahara i halsen under utfrågningen, minns Tomas som ändå verkade lugn för dem som såg på.
– Samtalet med opponenten gav mig också en påminnelse om hur speciella våra förhållanden är här uppe i Skandinavien. Vi ser lantbruket som någonting i grunden bra, en förutsättning för natur- och landskapsvårdenvården. Det synsättet är okänt för många utländska forskare.
Nu ska Tomas putsa på sina manus och få dem publicerade. Sedan kliver han in i forskarens konkurrensutsatta verklighet.
– Det finns mycket kvar att göra. Först och främst vill jag utöka studien till fler områden för att testa förutsägelserna av mina resultat hittills och bygga robustare modeller. Det vore spännande att ytterligare undersöka sambanden mellan fåglar och olika strandängsvegetation.
Snart lämnar Tomas in sin första forskningsansökan. Då börjar forskarlivet.