Vilda pollinatörer, som humlor solitära bin och blomflugor, har visat sig vara betydligt viktigare pollinatörer av grödor än vad man tidigare trott. Hur är då situationen för våra insektspollinerade grödor och blombesökande insekter i Sverige? Även om vi i en internationell jämförelse odlar få pollineringsberoende grödor så är värdet av bins pollinering mycket stort enligt en rapport från Jordbruksverket (SJV Rapport 2009:24). Ett problem är att vi inte vet ödet för majoriteten av våra pollinerande insekter som en följd av de stora förändringarna som skett i miljön under de senaste decennierna. Internationellt har man varit hänvisad till att utforska museisamlingar och jämföra dessa med återinventeringar för att fånga trender i förekomst av olika arter. I Sverige har det saknats en kontinuerlig övervakning av insekter, men man kan misstänka att även svenska vildbin har det svårt med tanke på att en tredjedel av de svenska arterna är rödlistade. I nordliga tempererade områden som Sverige är humlor särskilt viktiga pollinatörer. De är sociala, precis som honungsbin, men bildar mycket mindre samhällen med färre antal arbetsbin. Tillsammans med andra vilda bin kan humlor fungera som ett komplement och en pollineringsförsäkring då det råder brist på honungsbin. Från världen över kommer det dock rapporter om att vilda bin minskar och är hotade.

Graf, svenska humlesamhället

Foto: Maj Rundlöf

Två arter dominerar idag

I vår forskning om pollinering i rödklöver upptäckte vi ett unikt material som kunde belysa förändringar i artsammansättning av humlor. För att sätta frö är rödklöver helt beroende av insektspollinering av främst humlor. Under 1940- och 1960-talen gjordes omfattande undersökningar av humlor i denna viktiga fodergröda. Vi jämförde dessa detaljerade historiska inventeringar med nya inventeringar i svenska rödklöverfält. I Sverige finns det enligt Artdatabanken 39 arter av humlor; vi har hittat 21 av dessa i rödklöverfröodlingar. Den svenska humlefaunan har dock förändrats dramatiskt de senaste 70 åren, från att ha varit sammansatt av många olika arter domineras den idag av endast två arter (se diagrammet). Jordhumlorna, tillsammans med stenhumlan, dominerar och klarar sig ganska bra, medan åkerhumlan, klöverhumlan, haghumlan och trädgårdshumlan minskar.

För att sätta frö är rödklöver helt beroende av insektspollinering av främst humlor.

Foto: Christian Krintel

Humlor ger klöver

Under samma tidsperiod som humlesamhället har förändrats så dramatiskt har rödklöverfröskördarna minskat och det har blivit betydligt större variation i skörd mellan åren. Förskjutningar i humlefaunan tycks alltså ha bidragit till att försämra skördenivån och odlingssäkerheten, och utgör ett exempel på hur bevarande och förvaltning av mångfald och ekosystemtjänster är sammankopplade. Utan pollinerande humlor eller bin blir fröskörden i rödklöver obefintlig. Investeringar i åtgärder som kan gynna humlorna kan därför ses som en investering i ett framtida pollineringskapital.

Klöver ger humlor

Den främsta anledningen till förändringarna i humlesamhället är troligen de storskaliga förändringarna av markanvändningen i jordbrukslandskapet. Bland annat har bristen på ärtväxter som till exempel klöver, som är en av humlornas favoritnäringsväxter, blivit större i jordbrukslandskapet de senaste 100 åren. I Sverige har till exempel arealen rödklöverfröodling minskat med 90 % till just över 2000 ha idag. Samtidigt skördas vallarna så frekvent att de sällan hinner blomma. Liknande trender rapporteras från England och Centraleuropa.

Drottningar viktiga

I ett av våra forskningsprojekt har vi undersökt betydelsen av rödklöverfröodling för förekomst och reproduktion hos humlor. Vi fann att landskap med endast en rödklöverfröodling, som utgjorde <0,2 % av landskapets yta, hade fem gånger fler humledrottningar och 70 % fler humlehanar än landskap utan klöverodling. Att ett humlesamhälle producerar nya drottningar är avgörande, eftersom endast drottningen överlever vintern och utgör grunden för efterföljande års humlepopulation. Det pekar på att åtgärder som tillför små mängder av omtyckta näringsväxter, speciellt under sensommaren, kan ha stor betydelse för humlorna i jordbrukslandskapet.