Publicerad i NR 1 2022 | ÅRG 27 (sida 2)
Bland oss naturintresserade finns det mer eller mindre nördiga fågelskådare, växtinventerare, insektssamlare, svampentusiaster och fladdermuskryssare som hängivet ägnar sig åt artjakt. Gemensamt för dem alla är den lustfyllda känslan i sökandet, samlandet, igenkänningen, sorterandet och…
Publicerad i NR 1 2022 | ÅRG 27 (sida 6)
Av: Ulrika Sehlberg Samuelsson
<p>Att samla på saker är ett allmänmänskligt fenomen. Ur ett evolutionsbiologiskt perspektiv är det troligt att det har varit en stark fördel för människan att spara på livsnödvändigheter som mat och verktyg för att maximera chanserna till överlevnad. Men att samla på arter, som i att rapportera arter man ser, kan knappast vara en överlevnadsfråga. Eller kan det vara det? Vilken är egentligen drivkraften bakom samlandet av arter? Och kan man bli en manisk samlare av vitmossa?</p>
Publicerad i NR 1 2022 | ÅRG 27 (sida 8)
Av: Johan Samuelsson
<p>SLU Artdatabanken är ett kunskapscentrum för arter och naturtyper, en centrumbildning på Sveriges lantbruksuniversitet. Artdatabanken är även ansvarig för Artportalen och Artfakta. De är sammankopplade med varandra och med andra system som man också förvaltar och utvecklar. Här är lite fakta om dessa system.</p>
Publicerad i NR 1 2022 | ÅRG 27 (sida 9)
Av: Johan Nilsson
<p>Det är nära till hands att rapporteringen till Artportalen får ett element av tävling över sig. Topplistor med arter och antal tycks sporra vissa människor på ett särskilt sätt. Och fastän det finns fallgropar med den här spelifieringen av fyndrapportering, är det också något som kan användas för att förena nytta med nöje, i den gemensamma strävan efter kunskap som rapportörer och Artportalens utvecklare har.</p>
Publicerad i NR 1 2022 | ÅRG 27 (sida 10)
Av: Mark Marissink
<p>Svenska artprojektet har i tjugo års tid bedrivit artjakt på hög vetenskaplig nivå. Samtidigt har tusentals frivilliga medborgarforskare utökat vår kunskap om arters förekomst. SLU Artdatabanken är noden för båda dessa viktiga kunskapsprocesser.</p>
Publicerad i NR 1 2022 | ÅRG 27 (sida 12)
Av: Elisabeth Sjöro
<p>Det började med en gullviva, och sedan tog det fart på en upptäcktsresa in i mångfalden av arter, som inte på långt när är slut än. Här ger Elisabet Sjöro en betraktelse över hur det är att bli fast i nyfikenheten att få veta mer.</p>
Publicerad i NR 1 2022 | ÅRG 27 (sida 14)
<p>Nu finns en webbsida med interaktiva och nedladdningsbara nycklar. Det är Svenska Botaniska Föreningen i samarbete med Torbjörn Tyler som sett till att man<br /> nu kan få hjälp i lite klurigare fall av artbestämning.</p>
Publicerad i NR 1 2022 | ÅRG 27 (sida 15)
<p>"Våra aktiviteter förstör naturen i en hastighet som med råge överskrider dess förmåga att reparera sig själv. Fortsatt förstörelse hotar våra liv och vår välfärd, och de fattigaste och mest sårbara kommer att drabbas först och hårdast."</p>
Publicerad i NR 1 2022 | ÅRG 27 (sida 16)
Av: Erica von Essen
<p>Jakt på exotiska djur i syfte att samla troféer är allt mer omdiskuterad. Samtidigt utgör ibland troféjakt i utvecklingsländer en möjlighet för lokalbefolkningen<br /> till utveckling på ett sätt som främjar biologisk mångfald. Hur kan vi se på detta fenomen?</p>
Publicerad i NR 1 2022 | ÅRG 27 (sida 18)
Av: Annika Borg
<p>Mark Butcher, VD för Imvelo Safari Lodges i Zimbabwe, har arbetat med miljövård och turism sedanbörjan av 90-talet. Han började som ”ranger” i statens tjänst, och har sedan 2011 drivit ett företag som grundar sig på ekoturism, och som erbjuder både fototurism och troféjakt.</p>
Publicerad i NR 1 2022 | ÅRG 27 (sida 19)
Av: Mia Maria Ronell
<p>Det är dags att öppna ögonen för snäckorna. Just nu pågår arbetet med den andra Nationalnyckelvolymen om snäckor, Gastropoda. Boken presenterar lungsnäckor. Här återfinns exempelvis vinbergssnäcka, trädgårdssnäcka och mördarsnigel, arter som är välkända/ökända av husägare och andra. Bland de 200 arterna finns även många betydligt mindre kända, vilka nu får uppmärksamhet.</p>
Publicerad i NR 1 2022 | ÅRG 27 (sida 20)
Av: Johnny de Jong
<p>Finns det någon djurgrupp som blivit så förtalad som fladdermössen? I alla tider har de fått stå som symbol för djävulen och allt som är ont. Bara för några decennier sedan ville de flesta bara bli av med dem. Förutom de som hade fladdermuskolonier i sitt hus, så var det få personer som stiftat närmare bekantskap med djurgruppen. Allt detta har förändrats radikalt. Hur gick det till? Är fladdermusskådande vår nya folkrörelse?</p>
Publicerad i NR 1 2022 | ÅRG 27 (sida 22)
Av: Annika Borg
<p>I de biologiska samlingarna på våra museer finns en stor källa till kunskap och resurs för vetenskapen. Men denna skatt är på väg att förstöras. Det visar en enkät som gjordes förra året. Vi har pratat med Mats Eriksson på Evolutionsmuseet i Uppsala, som berättar om situationen där.</p>
Publicerad i NR 1 2022 | ÅRG 27 (sida 24)
<p>Här presenteras två nya projekt vid CBM: Triias och Narrow</p>
