FSC (Forest Stewardship Council) bildades för några år sedan för att bringa ordning bland ett fåtal seriösa och många oseriösa certifieringsorgan på marknaden. Man drog upp internationella riktlinjer för hur certifieringen skulle fungera.
I Sverige har nu en nationell, frivillig förhandlingsprocess startat inom ramen för FSC. Den svenska FSC-arbetsgruppen bildades i februari 1996. I den finns det 15 platser fördelade på miljörörelsen, skogsnäringen, fackliga intressenter och samer. Ordförande är Lars-Erik Liljelund och sekreterare Pär Stenmark.
Ingen statlig inblandning
– Det bör betonas att det rör sig om en frivillig förhandling, säger Anders Lindhe, WWF, som är med i arbetsgruppen. Den har ingen statlig anknytning, men det är klart att miljöministern hyser förhoppningar om att det ska gå i hamn. Man kan se detta som ett komplement till den statliga naturvårdspolitiken.
– Vår uppgift i arbetsgruppen är att tolka de internationella riktlinjerna så att de kan gälla nationellt, berättar Anders.
Slutligt förslag till sommaren
I FCS-arbetsgruppen lyfts både de sociala och ekonomiska aspekterna fram, liksom miljöfrågorna.
– Enligt min bedömning kan vi bli klara med vårt förslag tidigt i vår, säger Anders. Sedan ska det ut på remiss, så det slutliga resultatet ser vi nog inte förrän framåt sommaren 1997.
Principen för certifieringen är att den ska skötas av oberoende, av FSC godkända certifierare. Det finns bara ett fåtal sådana i dag. De ska fungera ungefär som en revisionsfirma. Kontrollerna består av stickprov och kostnaderna står markägaren för.
Markägaren har ansvaret
– Ett stort skogsbolag har ofta klara skötselrutiner att visa på, s.k. gröna bokslut, vilket ställer mindre krav på speciell dokumentation, menar Anders. Mindre markägare ska kunna gå via en skogsägarförening eller liknande för att få hjälp med detta.
Att låta certifiera sin skog är frivilligt och markägaren tar på sig ansvaret för att sköta skogen enligt FSC:s principer.
– Många skogsägare räknar med att få vissa fördelar av att sälja certifierat virke, nämligen ett högre pris, men det är förhoppningsvis inte det enda skälet, påpekar Anders. Och naturligtvis kan man hoppa av om man inte är nöjd.