Jordens medeltemperatur har ökat med cirka 0,6 °C de senaste 100 åren. Under samma tid har koldioxidhalten i atmosfären ökat med 25 pro-cent, främst som en följd av ökad förbränning av fossila bränslen. Mycket talar för att den minskade värmeutstrålningen från jorden, på grund av förhöjda halter av koldioxid och andra drivhusgaser i atmosfären, är orsaken till den snabba höjningen av jordens medeltemperatur. Den temperaturökning som förutspås för de närmaste 100 åren är cirka 100 gånger snabbare än den genomsnittliga ökningen sedan istidens slut.

Förutom en en förmodad höjning av havsnivån kan viktiga klimatreglerande havsströmmar och vindar komma att förstärkas, försvagas eller helt ändra riktning. Hur drabbas jordens ekosystem av denna snabba klimatförändring? I nuläget vet vi väldigt lite om de faktiska klimatologiska följderna av en ytterligare förhöjning av jordens medeltemperatur. Därför blir det mycket spekulativt att i nästa steg försöka sia om effekterna på den biologiska mångfalden på jorden. Men faktum är att vi redan har erfarit den första världsomfattande ekologiska katastrofen, där global uppvärmning tros ligga bakom, i form av massiv utslagning av stora delar av jordens korallrev. Med detta har vi fått en föraning om vad som komma kan.

Samma korallrev som ovan efter massdöden av koraller under 1998.

Foto: Arjan Rajasuriya, NARA, Sri Lanka

Massdöd av koraller

Fram till 1979 var blekning av koraller, orsakad av värmestress, känt endast som lokala fenomen. Därefter har massblekning på grund av höga ytvattentemperaturer noterats sex gånger, alltid i samband med det klimatologiska fenomenet kallat El Niño. El Niño är en förändring av havsströmmarna orsakad av en återkommande försvagning av passadvindarna som blåser från öst till väst. Havsmassor som ackumulerats och värmts upp i västra Stilla Havet flödar tillbaka österut, vilket påverkar det globala vädersystemet.

Frekvensen av kraftiga El Niños har ökat i takt med den globala uppvärmningen. 1997 och 1998 var de varmaste åren som någonsin uppmätts på jorden. Inom samma tidsperiod registrerades den kanske hit-tills kraftigaste yttringen av El Niño. Under några månader 1998 uppmättes ytvattentemperaturer på mellan 3 och 5 °C över det normala runtom i Indiska Oceanen. En sådan temperaturhöjning under en längre tid är fatal för de temperaturkänsliga korallerna.

På vissa platser, till exempel i sydvästra Sri Lanka, uppmättes 35 °C i havsvattnet mot normala 28-30 °C. Satellitbilder understödde mätresultaten, och visade att ett område med uppvärmt vatten spred sig över Indiska Oceanen. Samtidigt inkom rap-porter om stora områden av blekta koraller från Östafrika, Sydasien, Seychellerna och flera andra öar och ö-grupper i Indiska Oceanen. En del koraller återhämtade sig när temperaturen återgick till det normala, men på de flesta korallrev längs Indiska Oceanens kuster konstaterades att mellan 50 och 90 procent av korallerna dog under denna korta tidsperiod. Några platser hade förlorat nästan alla korallbestånd. Även Sydostasien, Karibien, och Stora Barriärrevet i Australien drabbades, men i något mindre utsträckning.

Alger tar över

De ekologiska konsekvenserna av denna hittills mest omfattande koralldöd är i det närmaste katastrofala. En förändring i artsammansättningen har registrerats på många rev, och på många platser har de tidigare mycket artrika korallreven med många arter av koraller, och associerade evertebrater och fiskar, helt transformerats till rev täckta av grönalger. Algerna hindrar dessutom en potentiell återkolonisering av koraller på reven. På åtminstone en lokal nivå har biodiversiteten minskat dramatiskt.

Negativa effekter dominerar

Det har diskuterats hur korallreven skulle svara på en global temperaturhöjning, och vissa har hävdat att nettoeffekten faktiskt skulle kunna vara positiv. Korallreven är begränsade till de latituder där vattentemperaturen ej understiger 18 °C, och en höjning av vattentemperaturerna kan tänkas öka korallrevens globala utbredningsområde. Vidare skulle en höjning av havsnivån kunna gynna rev som i nuläget är begränsade av otillräcklig vattencirkulation (t.ex. inne i laguner) och lågvattenperioder. Detta resonemang fördes dock innan denna senaste massdöd av koraller, och om en temperaturhöjning resulterar i flera kraftiga El Niños med extrema ytvattentemperaturer som följd, kommer de negativa effekterna att vara allt överskuggande.

Minskad global mångfald

Den globala uppvärmningen påverkar förstås även andra ekosystem. Att den biologiska mångfalden kommer att minska globalt står klart. Alla arter kommer att påverkas på ett eller annat sätt, men några grupper är extra utsatta. En höjning av havsnivån drabbar kustzonerna med dess relaterade ekosystem hårt i de flesta fall. Geografiskt isolerade och endemiska arter, på till exempel de låga Stilla havsöarna kan helt förloras. Om förutsägelserna om en ökad ökenspridning är korrekta, är stora delar av de savann-och skogsarealer i Afrika som gränsar till öknen hotade. Det inkluderar många av de nationalparker som nu fungerar som refuger för hotade arter. Alpina arter kommer att få sina habitat kraftigt minskade när trädgränsen flyttas uppåt. I övrigt är effekterna av förskjutna vegetationszoner i det närmaste oöverskådliga. Migrerande arter kan få sina vandringrutter ändrade eller förlora dem helt, och associerade arter kan då i sin tur drabbas av detta. Även om positiva lokala förändringar, med platsbunden ökad bioddiversitet, inte kan uteslutas, kommer den totala biologiska mångfalden att minska då nybildningen av arter ej kan kompensera för utdöendet som sker inom detta korta tidsförlopp.

Fler tropiska stormar

Under de senaste 20 åren har vi erfarit en ökning av extrema klimatyttringar såsom längre torr-och regnperioder och El Niño samt tropiska stormar har varit ovanligt frekventa och kraftiga. Detta överensstämmer med förutsägelser om effekterna av en global uppvärmning. Om det dessutom sker en uppvärmning av havsvattnet, kommer en större del av de tropiska och subtropiska zonerna att uppvisa temperaturer överstigande 26 °C, vilket är en förutsättning för bildandet av tropiska stormar. En ytterligare ökning av denna typ av störningar är då trolig.

Instabil miljö minskar mångfald

Om en större variation i klimatet och instabilare miljö över stora delar av jorden är att vänta blir H.L. Sanders* teori, om att fluktuerande och instabila miljöer generellt har en lägre diversitet, intressant att beakta.

Teorin bygger på att såväl säsongsvisa förändringar som oförutsedda extremer i ett habitat ställer högre krav på dess arters adaptionsförmåga. Förutsatt att resurser begränsar antalet arter med tillräckligt stor adaptionsförmåga kommer den biologiska mångfalden att vara lägre i instabila miljöer. Med hjälp av denna teori skulle man alltså kunna hävda att jordens biologiska mångfald kommer att reduceras ytterligare som en direkt följd av en osäkrare miljö.

Mänsklig verksamhet stressar ekosystem

Vad än en global klimatförändring får för konsekvenser för jordens ekosystem på längre sikt, är hotet på kort sikt minst lika stort från direkt påverkan av mänskliga aktiviteter. Takten på utdöendet av arter beräknas i nuläget vara omkring 1000 gånger den naturliga. Den stress vi redan utsätter våra ekosystem för minskar dessutom deras tolerans för en framtida klimatförändring.