TEMA: HAGMARKSMISTRA

Naturbetesmarker är en av de rikaste biotoperna i världen, räknat i antalet kärlväxtarter per kvadratmeter. Många insekter, fåglar och svampar är också knutna till naturbetesmarker  som därför är mycket värdefulla ur naturvårdssynpunkt.

Många europeiska länder som tidigt introducerade modernt jordbruk har idag endast kvar små arealer naturbetesmarker. Bilden ser likadan ut på många håll i Europa. Sverige är ett föredöme i det avseendet – inget annat land i Europa har lyckats vända den nedåtgående trenden för naturbetesmarkerna. En anledning är att vi var tidiga med att betala lantbrukare för att bevara naturbetesmarkerna. Svenska bönder, myndigheter och forskare har gjort ett gott jobb.

Sverige, med sina erfarenheter, har ett ansvar att lyfta frågan om naturbetesmarkernas bevarande på europeisk nivå. Inte minst de nya EU-länderna hyser mycket stora arealer värdefulla naturbetesmarker. Rumänien är en juvel i kronan i det sammanhanget, där har traditionella brukarmetoder bevarat ett landskap rikt på naturvärden. Vi har ett europeiskt ansvar att gemensamt arbeta för att bevara dessa landskap. Inför ordförandeskapet i EU 2009 bör vi inte fråga inte vad EU kan göra för Sverige utan vad vi kan göra för EU, och ta initiativ rörande Europas naturbetesmarker.

Det här numret av Biodiverse fokuserar på det nyligen avslutade forskningsprogrammet HagmarksMistra, som under de sju år programmet funnits har genererat och spridit nya kunskaper om naturbetesmarkerna och deras värden.

Naturbetesmarker är ett landskap som uppskattas av många, inte bara för deras biologiska mångfald utan också för att de är en viktig del av vår kulturhistoria och kulturella identitet. Det här numret av Biodiverse handlar också om människors relation till tätortsnära natur och betesmarker. Framtidens roll för lantbrukaren är att både producera mat och biologisk mångfald. Vi måste ge lantbrukarna uppskattning för det arbetet och också vara beredda att betala för dessa tjänster. Då krävs förståelse från allmänheten för sambandet mellan mångfalden i markerna och mänskligt brukande.

Lika viktigt är kunskapen och förståelsen hos våra politiker och EU. I anslutning till en internationell konferens i Uppsala nyligen (European Grassland Federation) gjorde EU:s jordbrukskommissionär Marianne Fischer Boel tillsammans med mig och Sveriges jordbruksminister Eskil Erlandsson ett besök på en gård utanför Uppsala. Att EU-kommissionären på detta vis med egna ögon fick uppleva den svenska hagen i full blom hjälper förhoppningsvis till att skapa förståelse för den stora vikten av naturbetesmarker – och betydelsen av träd och buskar för den biologiska mångfalden i dessa marker.