Publicerad i NR 1 2012 | ÅRG 17 (sida 2)
Av: Mats Ottosson
Säg kulturlandskap och associationerna är genast där: betande kor i en hagmark; Bullerbybarn på en höskulle. Få associerar till grustäkter och bangårdar, kraftledningsgator och vägkanter. Och det må väl vara hänt att vi håller ett…
Publicerad i NR 1 2012 | ÅRG 17 (sida 3)
<p>Infrastruktur och ekologi – alltför sällan mötas de två.<br /> Det var för att råda bot på denna brist som Trafikverket startade forskningsprogrammet TRIEKOL.</p>
Publicerad i NR 1 2012 | ÅRG 17 (sida 4)
Av: Mats Ottosson
Intentionerna kan vara nog så goda. Ändå tappas alltför ofta insatserna för den biologiska mångfalden bort någonstans mellan plan och färdig väg eller järnväg. – Vi har märkt att vi inte alltid uppnår det resultat…
Publicerad i NR 1 2012 | ÅRG 17 (sida 5)
<p>När Konventionen för biologisk mångfald (CBD) går från internationella utfästelser till nationell handling berörs Trafikverket både direkt och indirekt, det visar en ny studie från Centrum för biologisk mångfald.</p>
Publicerad i NR 1 2012 | ÅRG 17 (sida 6)
<p>Vägkanter och järnvägsstationer är en tillflyktsort för överraskande många växt- och djurarter. Men hittills har det handlat om slumpens skördar. En ny skrift från TRIEKOL inspirerar till att tänka ett steg längre och redan från början anlägga vägen så att den gynnar den biologiska mångfalden.</p>
Publicerad i NR 1 2012 | ÅRG 17 (sida 8)
<p>Att infrastrukturernas biotoper är unga betyder inte att deras arter är historielösa. De har tvärtom något att berätta om tidigare brukningsformer och landskap. De är ett biologiskt kulturarv.</p>
Publicerad i NR 1 2012 | ÅRG 17 (sida 10)
<p>Vägar och järnvägar nyttjas inte bara av växter och djur, utan framförallt av bilar och tåg. Alla som tvättat sin bil under sommaren vet vad det betyder: att mängder av insekter möter döden mot kylargrill och vindruta. Innebär artrikare vägkanter att man lockar ännu fler i fördärvet?</p>
Publicerad i NR 1 2012 | ÅRG 17 (sida 11)
Av: Brita Svensson
<p>Efter slåtter är det i de flesta fall bäst för vägkantens växtrikedom att ta bort den slagna vegetationen. Det har Brita Svensson, professor i växtekologi, kommit fram till efter att ha gått igenom fyrahundra utländska och svenska studier.</p>
Publicerad i NR 1 2012 | ÅRG 17 (sida 12)
Av: Mats Lindqvist, Linda Karlsson
<p>Numera inventerar Trafikverkets Region Väst alla vägar istället för vissa. Och man har förutom växter även börjat leta efter fjärilar och bin. Resultatet har blivit mångdubbelt fler Artrika vägkanter.</p>
Publicerad i NR 1 2012 | ÅRG 17 (sida 14)
Av: Mats Ottosson, Niina Sallmén
<p>De grova och ihåliga träd som står längs vägarna kan bli ännu viktigare för den biologiska mångfalden i framtiden. De är nämligen mindre hotade av igenväxning än motsvarande träd i resten av landskapet.</p>
Publicerad i NR 1 2012 | ÅRG 17 (sida 15)
Av: Mats Ottosson
<p>En till två procent av de svenska alléerna antas försvinna varje år.<br /> – Det finns nog ingen annan naturtyp som har en så taskig prognos, säger Urban Emanuelsson som bland annat föreslår alléturism för att öka alléernas värde.</p>
Publicerad i NR 1 2012 | ÅRG 17 (sida 16)
Av: Per Collinder
<p>Naturvärdesbedömningar får ofta stor betydelse för hur exempelvis vägdragningar dras genom landskapet. Det är på tiden att det tas fram riktlinjer för hur inventeringarna ska genomföras, menar Per Collinder på Ekologigruppen.</p>
Publicerad i NR 1 2012 | ÅRG 17 (sida 17)
Av: Elisabet Odhult
<p>Trafikverk och länsstyrelser samarbetar i allt högre grad med restaurering, skötsel och nyskapande av biotoper längs vägar och järnvägar. Åtgärdsprogrammen för hotade arter (ÅGP) är ett tydligt exempel.</p>
Publicerad i NR 1 2012 | ÅRG 17 (sida 18)
Av: Mats Ottosson, Andreas Seiler
<p>Faunapassager håller djuren borta från vägar och järnvägar, så att både de och vi slipper utsättas för fara. Men för att passagen ska fungera måste bron eller undergången var både rätt konstruerad och rätt placerad.</p>
Publicerad i NR 1 2012 | ÅRG 17 (sida 20)
Av: Per Collinder
<p>Att mer och mer trafikbuller sprids i naturen är ett problem inte bara för människor utan även för fåglar, grodor och fladdermöss.<br /> Nu finns en metod för att hitta de platser där det finns störst anledning att vidta åtgärder.</p>
Publicerad i NR 1 2012 | ÅRG 17 (sida 22)
Av: Mikael Svensson, Annika Sohlman
<p>Landskapsanalys av arter och deras livsmiljöer kan visa hur den gröna infrastrukturen kan stärkas. Resultaten föreslår hur vi bäst knyter samman isolerade förekomster av hotade arter. För detta krävs riktade skötselåtgärder inom alla samhällssektorer.</p>
