Den forskning kring odlingslandskapet som bedrivs vid Kulturgeografiska institutionen i Göteborg är inte primärt inriktad på konflikter, men vi har ändå samlat på oss en hel del intryck kring meningsskiljaktigheter och osämja. När det handlar om landskapsvård så är det framförallt fnurror på tråden mellan brukare och de myndigheter som hanterar miljöersättningarna inom jordbrukspolitiken som vi råkar på. Tvister och slitningar motverkar effektiv naturvård eftersom de kostar tid och energi samt försvårar samverkan.

Inspiration till mitt sätt att betrakta konflikter hämtar jag huvudsakligen från kulturgeografen Tomas Jordan och hans forskning kring konflikter på arbetsplatser.

Erkänn konflikten

Enligt Jordan kan en konflikt definieras som interaktion mellan minst två parter där minst en part har önskemål som är för betydelsefulla för att släppas eller upplever sina möjligheter att få sina önskemål tillgodosedda blockerade av motparten. Ett nödvändigt första steg är inte sällan att erkänna att man har att göra med en konfliktsituation.

Det förefaller som att man inom den offentliga naturvården inte alltid är medveten om eller vill inse att konflikter skapas av olika ageranden. Bristfällig information, omständlig administrativ hantering, obegripliga beslut eller bristande insikter om lantbrukandets villkor kommer inte sällan i konflikt med brukares självkänsla, tidsplanering och strävan efter frihet och självbestämmande. Det handlar inte bara om frågor som kan lösas med ekonomiska ersättningar, utan om att man inte vill känna sig överkörd eller mästrad. Det behöver inte heller bottna i stor oenighet i sak, utan kan mycket väl ha att göra med hur ett ärende sköts och kommuniceras.

Viktigt synliggöra och hantera

Nästa steg handlar om att synliggöra konflikten. För att kunna hantera en konflikt så behöver man förstå den, vad det handlar om, ge konflikten en ”body”. Formlösa konflikter skrämmer och sätter igång fantasier, något som kan leda till att man sätter in motåtgärder som är verkningslösa eller, än värre, kontraproduktiva.

Konflikter som inte hanteras på ett bra sätt bildar lätt grogrund för misstro och ovilja, något som försvårar möjligheten till goda relationer i framtiden. På flera håll har det påvisats att tidigare dåliga erfarenheter bland brukare utgjort hinder i naturvårdssatsningar. För att komma förbi dem har det varit nödvändigt att backa tillbaka och reda ut vad som tidigare förevarit.

Konfliktlösing i tre steg

En konflikt kan ofta härledas till attityd, beteende och sakfrågor. Dessa begrepp kan också vara bra verktyg för att synliggöra och reda ut konflikter.

Jordan ger oss begreppen attityd, beteende och sakfrågor som hjälp för att synliggöra konflikter och reda ut vad de egentligen bottnar i. Konflikter är ofta sammansatta och berör alla tre aspekterna, men det finns skäl att fråga i vilket hörn som konflikten har sin tyngdpunkt.

Om konflikten gäller sakfrågor, så är det ofta påtagligt vad det är som orsakar missämja (därmed inte sagt att det är lätt att lösa). Ofta handlar det om detaljeringsgraden i olika anvisningar; betestryck, hur mycket som skall röjas och hur många träd som skall avverkas. Mer sällan är brukare oeniga med myndigheter om de stora dragen och de övergripande målsättningarna – bibehållande av betesmarker och öppet landskap. Irritationen kan också ha sin grund i krångliga blanketter och försenade utbetalningar.

Beteende berör med vilka medel som parterna driver ärenden. Det handlar om kommunikationsmönster och ageranden. Inom den offentliga landskapsvården kan det gälla hur brukare får information. Är det brevledes och med ett språk rikt på facktermer som ”biologisk mångfald”, ”habitat” och ”störning”, kan det bädda för missförstånd. Likaså, när skyddsområden utpekas utan att något samråd har skett med markägare eller när inventeringar görs utan att dessa intressenter (tillika potentiella kunskapsbanker) kontaktas, kan det medverka till bristande tilltro och konfrontationer. [Jfr artikeln på s. 8/red. anm.]

Attityd är ett lite mer svårfångat hörn, men jag vill påstå att det är en central aspekt i många landskapsvårdskonflikter. Attityder handlar om relationer: känslor, tyckanden, bilder och berättelser. Hur ser vi på varandra och det som händer?

Reflektion förebygger

Jordans råd i en konflikt som bottnar i attityder är att reflektera, både kring varför jag själv känner som jag gör och kring hur den andre känner det samt orsakerna till det. Det är ett råd som är väl så lämpligt att applicera inom landskapsvården. Vi behöver, både som forskare och handläggare, bli bättre på att förstå oss själva, att reflektera över vår egen roll och våra egna förgivettaganden. Vi behöver även bli bättre på att förstå andra. Genom att söka insikter om andras roller och vilka önskemål de har som ”är för betydelsefulla för att släppa”, så kan vi kryssa förbi en del potentiella konflikter och se lösningar som kan tillfredsställa flera.

Det leder till en avslutande punkt rörande konflikter: det är viktigt att ha förmåga att hantera konflikter, men än viktigare att utveckla kompetensen att förebygga konflikter. För att undvika konflikter behövs ökade kunskaper om andras perspektiv. En annan central ingrediens är god kommunikation – en öppen och tydlig dialog med respekterande av varandras olika önskemål och kompetenser.

Vår forskning har just som ett övergripande mål att bidra till att förebygga konflikter inom landskapsvården. Naturvårdskedjans projekt ”Lokal samverkan till gagn för biologisk mångfald” handlar om att öka kunskapen om lantbrukares och övrig landsbygdsbefolknings perspektiv på landskapet och potentiella kapaciteter i landskapsvården. I det närliggande HagmarksMistra-projektet,  ”Genomförandeprocesser: organisation, kommunikation och styrmedel” studeras olika former av samverkan mellan myndigheter och bönder rörande skötsel av odlingslandskapets naturkvalitéer.