Bilderna är från en av de totalt åtta försökssträckor i Nederländerna där effekterna av gatljus med olika färgsammansättning studeras. Studien har pågått sedan 2012 och omfattar ett antal artgrupper som lever i skogsbryn. Varje försökssträcka utgörs av fyra 100-meterssektioner med vardera fem stolpar som avger antingen grönt, rött, vitt eller inget ljus.Foto: Kamiel Spoelstra/NIOO-KNAW
This artice is also available in English
Det är inte alltid möjligt att minska mängden eller intensiteten på artificiellt ljus. För att minimera de negativa effekterna av ljusföroreningar kan därför en anpassning av ljusets spektrum vara ett alternativ. Historiskt har ljusspektrum varit beroende av lamptyp, men med LED-belysningen har nu anpassade färgsammansättningar för ljuskällor blivit tillgängliga och prisvärda.
Kunskapen om hur ljusföroreningarna kan minskas genom spektralanpassning är fortfarande relativt begränsad, men har fått ett uppsving bland annat genom experiment i Storbritannien och vår pågående långtidsstudie i Nederländerna – Light on Nature. I den senare jämför vi ljus med tre olika våglängder (vitt, grönt, rött) i belysningsarmaturer som experimentellt installerats i skogsbryn, i avsikt att efterlikna verkliga förhållanden vid vägbelysning.
Kapaciteten att se färger varierar kraftigt mellan arter. Fåglar och många reptiler och amfibier har överlägsen färgsyn jämfört med många andra artgrupper. Nattaktiva djur, exempelvis fladdermöss och möss, är övervägande känsliga för grönt och blått ljus och i mindre utsträckning för rött. Det är dock viktigt att inse att beteendeförändringar på grund av ljus i en viss färg inte nödvändigtvis beror på hur intensivt sådant ljus uppfattas.
Jag ger här en kort översikt över effekterna av ljusfärg på olika artgrupper, baserat på våra och andra studier. Jag avslutar med rekommendationer om när och hur man kan anpassa spektra för att minska påverkan.
Spektrumberoende effekter av ljus på olika artgrupper
Insekter attraheras nattetid starkt till UV, blått och grönt ljus, och i mindre utsträckning till rött. Även rött ljus kan dock ha långsiktiga negativa effekter på populationsnivån. En treårig jämförelse mellan vitt och bärnstensfärgat (~ 592 nm) ljus gjord i Storbritannien visade att effekterna på ryggradslösa djur var beroende av artgrupp. Användning av blåreducerade lampor för att mildra ljusets inverkan på insekter kan alltså ha varierande effekt.
För fåglar är en av de mest framträdande effekterna att nattflyttande arter attraheras och desorienteras av rött ljus. Detta inträffar vid belysta föremål i en i övrigt mörk omgivning, exempelvis oljeriggar, fyrar eller husfasader. Attraktionen förstärks i mulet väder. Blått eller grönt ljus, med en mindre del i det röda spektrumet, har i laboratorieförsök visat sig ge tydligt mindre desorientering hos flyttfåglar och det verkar också minska attraktionen till ljus i fältstudier. Talgoxar, som är stannfåglar och som vilar nattetid, har dock i studier visat sig bli mer störda nattetid av vitt ljus och mindre av grönt och rött. Fåglar som häckar nära belysning med vitt eller grönt ljus börjar häcka betydligt tidigare på säsongen jämfört med fåglar som häckar i obelysta områden. Effekterna av olika spektra på fåglar på populationsnivå är i stort sett okända, och varierar troligen mellan arter.
Hur fladdermöss reagerar på ljus beror på artens ekologi. Alla fladdermusarter undviker upplysta områden. Det finns dock snabbflygande, smidiga arter som ofta jagar insekter kring belysning. Hypotesen är att dessa arter, i Sverige representerade av släktena Pipistrellus, Eptesicus och Nyctalus, inte fruktar rovdjur lika mycket som de långsamflygande arterna inom exempelvis släktena Myotis och Plecotus. Detta kan förklara hur olika fladdermusarter reagerar på olika spektra. I vår studie följde vi fladdermusaktiviteten under fem år i rad med hjälp av automatiska ultraljudsdetektorer. Resultaten visade tydligt att fladdermöss var lika aktiva i rött ljus jämfört med en mörk kontroll. Intressant nog gällde detta för både de snabbflygande och inte lika ljusskygga arterna och långsamflygande fladdermöss. För de snabbflygande arterna skulle då förklaringen vara att det röda ljuset inte ackumulerar så mycket insekter (se ovan) och det därmed inte finns någon anledning för dem att jaga där. Det ska noteras att fladdermössens svar på ljusspektrum beror på sammanhanget. Det finns indikationer på att flyttande fladdermöss reagerar annorlunda på ljusspektra än fladdermöss som förflyttar sig mellan koloniplatsen och olika jaktområden inom hemområdet. Ytterligare studier av ljusspektrumets påverkan på fladdermöss är därför nödvändiga.
När det gäller övriga däggdjur vet man inte mycket om de ekologiska effekterna av olika ljusspektra. Den mesta av kunskapen hittills kommer från studier av laboratoriemöss. I vår studie i Nederländerna följer vi upp däggdjursaktiviteten långsiktigt med autokameror. Preliminära resultat visar på en kraftig minskning av aktiviteten hos skogsmöss i ljus av alla färger. Aktiviteten hos sorkar minskar i vitt och grönt ljus men inte rött. Även mårddjur är mindre aktiva i ljus av alla färger, medan effekterna på klövdjur varierar.
Även när det gäller groddjur är kunskaperna om effekter av ljusspektrum begränsade. I en experimentell studie längs vägkanter i Nederländerna påverkades paddor (Bufo bufo) under vårvandringen från övervintringsplatser till lekområden starkt av grönt och vitt ljus, och mindre av rött. Det vita ljuset gjorde att paddor stannade i sin vandring – vilket potentiellt gör ljus till ett sätt att hindra dessa djur från att korsa vägar vid hög trafik och därmed bli dödade. Den exakta mekanismen och tillämpningen av en sådan åtgärd i större skala kräver dock ytterligare undersökningar.
Vilka spektra är bäst för att undvika ekologiska effekter?
Det är viktigt att undvika korta våglängder (blått ljus) i terrestra miljöer, som för de flesta nattaktiva arter utgör den största störningen. UV-ljus bör alltid undvikas, och då inte bara för naturens skull – UV-ljus är slöseri med energi eftersom det inte kan ses av människan. Långa våglängder (rött ljus) lockar till sig färre insekter och har mindre påverkan på fladdermöss och smågnagare.
För att undvika effekter på flyttfåglar vid havet bör rött ljus undvikas. Här skulle belysning med grönt ljus vara ett möjligt alternativ (för fåglar också blått, men det är då mindre lämpligt av andra skäl). Detta skulle kunna tillämpas vid oljeriggar och på fartyg, kanske också längs kusten och på öar men om detta behövs ytterligare studier.
Effekterna av ljus kan vara latenta och subtila och framträda först efter många år. Upptäckten att antalet nattfjärilar minskar efter flera års närvaro av ljus oavsett färg illustrerar att en viss typ av belysning som verkar fördelaktig i det korta perspektivet ha negativ inverkan över tid. Det är därför fortfarande viktigt att hålla belysningsnivån låg och helst helt undvika artificiellt ljus.