Han hade sett ut en plats med dricksvatten, lä för vinden, rätt snömängd under vintern samt gjort en överenskommelse med marken. Allt detta var viktiga faktorer för far i hans val av plats. Jag lyssnade på hans plan och kände igen alla argument och speciellt det om att komma överens med naturen. Enligt vår kultur så hör naturen och människan ihop och lever i fredlig och fridfull samvaro och ömsesidighet med varandra. För att livet ska fungera så behöver människan kommunicera, komma överens och samarbeta med naturen. Ett traditionellt samiskt tänkesätt som utvecklat strategier och levnadssätt för ett liv i och med naturen. Därför var det viktigt för min far att boplatsen skulle fungera i praktiken samt att han och marken var överens. Jag förstod och var enig i hans resonemang, men samtidigt var jag genom utbildningar jag genomgått och media starkt påverkad av majoritetssamhällets regelverk om byggande i naturen och ville även lyfta in den aspekten. Jag ställde frågan till far om han sökt tillstånd att bygga. Han tittade undrande på mig en stund och sa sedan att det är precis det han gjort. Han hade fått ett godkännande. Han och naturen var överens om att vi får låna marken så länge vi behöver den. Detta inkluderade även ett löfte om att vi med ödmjukhet kunde nyttja marken, och den dag då vi inte längre behöver stället ska marken återställas tillbaka till naturen. Ett löfte och ett ansvar som jag alltid tänker på och som jag och mina barn idag verkar efter. Jag fick inget svar på min fråga om bygglovsansökan. Den infallsvinkeln var inte central hos min far. Jag nöjde mig med hans svar. Idag tänker jag att hans överenskommelse med naturen är mer ansvarsfull än ett beslut från en myndighet hade blivit.

Vi samer har haft och har ett nära förhållande till naturen. Något jag är fostrad och upplärd i. Att kort beskriva det är inte enkelt, då det är så omfattande för ett naturfolk som samerna. Den här berättelsen beskriver en del av mitt förhållande till naturen – naturen för mig är en medpart i mitt liv, någon jag är beroende av och som jag strävar efter att ha en god och kärleksfull relation med. Även om jag emellanåt blir påverkad av byråkratiska regelverk och deras innebörd så återvänder jag alltid till min samiska natursyn. Berättare, forskare, författare, jojkare, konstnärer och slöjdare i Sápmi har i sina verk beskrivit en samisk förståelse av och förhållande till naturen. Natur och människa är beroende av varandra och måste samspela ömsesidigt med varandra. Ett samspel som skapar respekt och ansvar för en hållbar livsstil.

Jag och min familj har ärvt överenskommelsen mellan min far och naturen, någonting som vi förvaltar med kärlek och respekt.