Figurerna visar hur människors och fåglars trivsel i ett område sjunker med ökande trafikbuller. Maxgränsen för buller måste dras innan kurvan börjar dala för mycket. Foto och diagram: J-O Helldin
TEMA: INFRASTRUKTUREtt gränsvärde för buller i naturmiljöer behövs snarast. Det finns forskning som stödjer ett utgångsvärde på 50 decibel. Vid högre bullernivåer har snart hälften av fåglarna lämnat området.

Idag finns bindande riktvärden för trafikbuller i bostadsmiljöer. För rekreationsområden och friluftsområden har Vägverket utfärdat allmänna bullerråd, vilka dock sällan eller aldrig leder till effektiva åtgärder. Natura 2000-områden har strikta EG-direktiv vad gäller bullerstörning från trafik, men även dessa direktiv har i praktiken endast i undantagsfall lett till några åtgärder.

bird

Känslig pippi? Tekniskt buller stör i naturmiljöer som stadsparker, grönområden och naturreservat. Studier av hur buller påverkar fågellivet och friluftslivet pekar mot samma gränsvärden. Foto: J-O Helldin

På sina håll har problemet med buller i landskapet börjat uppmärksammas. Ett antal kommuner har under de senaste åren identifierat sina ”tysta områden” som en tillgång för friluftslivet. Metoder finns för att minska trafikbuller i parker och tätortsnära friluftsområden, men avsaknaden av tydliga mål och bristande kunskap om bullrets effekter i naturmiljöer har gjort frågan svår att hantera för infrastrukturplanerare. I praktiken har mycket få åtgärder vidtagits för att minska spridningen av buller i landskapet.

Miljömålen äventyras

Det är välkänt att trafikbuller påverkar både människor och vilda djur. Buller upplevs som störande, och leder till stress och ohälsa. Hittills har man hanterat detta problem främst i bebodda miljöer, men även i naturmiljöer som stadsparker, grönområden och naturreservat är buller en allvarlig störningsfaktor som för människor leder till minskade upplevelsevärden och försämrad rekreation, och kan för många djur ha drastiska effekter såsom försämrad reproduktion och ökad dödlighet. De negativa effekterna av tekniskt buller i naturområden leder till att miljömål och miljöpolitiska direktiv inte uppfylls. Det är därför angeläget att riktvärden fastställs.

Undersökta smärtgränser

Inom forskningsprogrammet INCLUDE gjordes en genomgång av tidigare forskning i detta ämne. Översikten visade att det finns starka resultat om bullereffekter på både friluftsliv och fågelliv, och att resultaten borde kunna utgöra grund för stabila riktvärden.

Besökare i grönområden och fåglar påverkas av vägtrafikbuller på liknande sätt, och observerade kritiska nivåer för störning är slående lika (se figur). Om man väljer att acceptera en försämring av ljudkvalitén med maximalt tjugo procent (mätt som besökarnas värdering av sina upplevelser eller förekomst av häckande fåglar) får bullernivån inte överstiga 49–50 dB LAeq (en standardiserad metod att mäta bullernivåer över tid). Detta gäller alltså lika för människor och fåglar. Redan vid 55 dB LAeq, en vanlig ljudnivå i många parker och tätortsnära grönområden, upplever sig hälften av besökarna störda av buller, och hälften av fåglarna har försvunnit.

Ett riktvärde på cirka 50 dB LAeq i stadsnära naturmiljöer kan tas som utgångspunkt för fortsatta studier. Det bör också utredas om lägre riktvärden krävs på landsbygd och i vildmark. Med vägledning av riktvärdena måste effektiva åtgärder vidtas för att förhindra den fortsatta spridningen av trafikbuller i värdefulla naturmiljöer.