Trendbrott

I västra Skåne har över 90 % av den ursprungliga våtmarksarealen dikats ut och torrlagts. Merparten av dessa våtmarker torrlades under andra hälften av 1800-talet men senare har märgelgravar fyllts igen och fuktiga betesmarker plöjts och odlats upp. Naturmarken och de ”blöta” miljöerna i odlingslandskapet har varit på ständig reträtt de senaste 150-200 åren. Nu skapas nya småvatten och våtmarker som aldrig förr. Merparten anläggs på åkermark och värdefulla naturmiljöer vinner ny mark, vilket är ett unikt trendbrott för naturvården och den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. I västra Skåne har över 170 nya våtmarker anlagts.

Återskapa eller nyskapa?

Vattenmiljöerna som skapas är ofta en ny företeelse i landskapet, många gånger utan historisk förebild, vilket väckt en hel del funderingar och även kritik. I ytterst få fall har man lyckats restaurera de forna våtmarkerna eller maderna som förr var vanliga intill åar och bäckar. Detta beror på att vattennivån i både mark och i vattendrag sänkts genom intensiv dräneringsverksamhet samt uträtning, fördjupning och breddning av bäck- och åfåror. Det är därför omöjligt att återskapa våtmarkerna som de en gång såg ut. För att öppna upp en vattenspegel får man i stället schakta ur ett område som kan vattenfyllas genom att åvatten eller dräneringsvatten från fälten leds dit.

Mångfalden ökar

Resultaten från en undersökning av 26 nyskapade dammar och våtmarker inom Höje å och Kävlingeåns avrinningsområde i västra Skåne visar på en förbluffande snabb spontan kolonisation av växter och djur. Redan efter två år hade i genomsnitt 39 arter av våtmarksväxter etablerat sig i de undersökta våtmarkerna.

Som mest förekommer 56 våtmarksarter i en och samma våtmark. Totalt noterades 115 våtmarksväxter och av dessa är fem upptagna på ArtDatabankens lista över hotade arter.

Evertebratfaunan i de undersökta våtmarkerna var både artrik och individrik. Antalet taxa varierade mellan 25 och 45 och individantalet kunde uppgå till över 5000 individer per kvadratmeter. I 23 av de 26 dammarna noterades rödlistade arter.

Flera av våtmarkerna har blivit fina fågellokaler. Den höga produktionen av smådjur är troligen förklaringen till en ibland mycket talrik häckfågelfauna. På sensommaren och hösten utgör de nya våtmarkerna attraktiva rast- och födosökslokaler för flyttfågel.

Ingen konflikt

Inventeringen av växt- och djurlivet i några av våtmarkerna där också mätningar av kväve- och fosforreduktionen utförts, visar att inga motsatsförhållanden råder mellan en bra näringsämnesreduktion och en stor biologisk mångfald. Det kan alltså konstateras att även om de nyanlagda vattenmiljöerna inte medför ett återskapande av äldre våtmarksområden, så innebär kommunernas våtmarkssatsningar ökad biologisk mångfald i odlingslandskapet samtidigt som näringsämnena tas om hand på strategiska platser.