Gården Lillhärjåbygget i sydvästra Härjedalen blev 2002 norra Sveriges första kulturreservat. Gården, som är privatägd, är ett småskaligt fjällnära familjejordbruk med fäboddrift. Gården ägs och brukas av femte generationen av samma släkt och de senaste brukarna på gården har alla varit kvinnor, Anna, Karin, Ann och Eva. De natur-och kulturhistoriska värdena i reservatet består av både materiella och immateriella värden, biologisk mångfald och biologiskt kulturarv. Gårdens hela brukningssystem används fortfarande och består av bete av kor och får vid hemgård och fäbod, åkerbruk, slåtter och hässjning, urtag ur skog till virke och byggnation, djurhållning med fjällnära kor och mejerihantering med tillverkning av livsmedel. Kulturreservatet är också ett viktigt referensområde för forskning och förmedling av traditionella kunskaper. Lillhärjåbyggets kulturförening har samarbete med Göteborgs universitet (Hantverkslaboratoriet, läs mer i artikeln här) och Bäckedals folkhögskola i utbildningen Hållbar kunskap.
Den här typen av jordbruk har historiskt sett bedrivits på många platser längs hela fjällkedjan. Kanske bland annat just på grund av 1900-talets vägdragningar fram till avlägset belägna gårdar, så har allesammans lagts ned och övergivits – utom Lillhärjåbygget. Det ger gården en helt speciell roll, som enda representant för ett i övrigt försvunnet kulturarv. Det handlar om hur hela gårdens brukande är organiserat, med mjölkkorna i centrum. Gården ligger mitt i ett stort myrområde med flera kvadratmil av marker som inte har omvandlats av modernt skogs-, jord- och vattenbruk. En viss dimensionshuggning av tall har genomfört i vissa delar, en gång under förra delen av 1900-talet, men det är allt. Att hitta sådana kvaliteter i ett helt landskap, nedanför fjällen, är mycket ovanligt i Sverige idag. På de allra flesta håll handlar det om mindre områden, eller landskap med vissa inslag av liknande kvaliteter. Mitt i det här stora området fortgår än idag det traditionella brukande som tidigare påverkade hela landskapet.
Lillhärjåbyggets sätt att nyttja den omgivande naturen bygger på en ackumulerad platsbunden kunskap som ärvts från generation till generation. Bryts den traditionen försvinner för alltid ett unikt kulturarv som berättar en del av Norrlands inlands historia. De traditionella kunskaperna hos människorna på Lillhärjåbygget är svåra att ersätta om man vill uppnå samma typ av skötsel. Skulle skötseln till exempel överlåtas på en entreprenör skulle familjens samlade historia, förankring, engagemang och kunskaper gå förlorade i stor utsträckning.
Nu har det gått tjugo år sedan Lillhärjåbygget blev kulturreservat och ett nytt generationsskifte står för dörren. Det är fantastiskt roligt att en ny generation är beredd att ta över gårdens fjälljordbruk i väglöst land med allt vad det innebär, men det kräver engagemang och resurser om det ska gå att genomföra.
Text: Eva Karlsson, Länsstyrelsen i Jämtland
Fakta: KULTURRESERVAT
Skyddsinstrumentet kulturreservat infördes med miljöbalken 1999. Avsikten är att möjliggöra vård och bevarande av värdefulla kulturpräglade landskap. Det omfattar byggnader, anläggningar, lämningar och marker – men även sådana värden som består av verksamheter, kunskaper och traditioner.