Skogen är viktig för att hejda förlusten av biologisk mångfald. För detta behövs ett skogsbruk som är ekologiskt, sociokulturellt och ekonomiskt hållbart, vilket det inte är idag. Här har privata skogsägare en helt avgörande roll. De har rätten att göra val baserade på sina förutsättningar, objektiva fakta, neutral rådgivning och god hushållning. Men frågan är om de idag ges möjlighet att göra andra val än virkesproduktion.

Privata skogsägare är en grupp med olika förut­sättningar, intressen och ambitioner. Detta borde återspeglas i ett diversifierat skogsbruk med anpassning av skogs­bruksmetoder till egna möjligheter och behov inom ramen för Sveriges och EU:s lagstiftning. Sådan anpassning är nödvändig för att ställa om till ett håll­bart skogsbruk i takt med att fakta allt tydligare talar för ett stort förändrings­behov (Svensson m.fl. 2025) samtidigt som konkurrenskraft i svensk skogsindustri avtar (Nilsson m.fl. 2025). Det förutsät­ter dock en grundläggande förändring av de normer och maktstrukturer som idag präglar skogssektorn, där kortsik­tig kapitalavkastning, köparmakt och likriktade produktionsmål (Nilsson m.fl. 2025; Skogsstyrelsen 2024; Skogsstyrelsen 2026a, 2026b) ofta ges företräde framför skogsägarens egna prioriteringar.

De enskilda privata skogsägarna äger drygt hälften av all produktiv skogs­mark och förser sedan länge skogs­industrin med merparten av råvaran. Skogsägarna äger rätten att avverka eller inte i sin skog. De kan fritt välja att prioritera andra värden än virkes­produktion, men det är sällan det görs. Är verkligen virkesproduktion som enda värdekedja tillräcklig och gynn­sam för skogsägaren? Hälften eller mer av avverkningen utgörs sedan många år av lågt betald massaved och i stort sett all planering och avverkning sker av virkesköpande organisationer, som också sätter virkespriset.

Värdet halverats

Sedan 1950-talet har skogsbruket industrialiserats, systematiserats och mekaniserats till en likriktad täkt av virkesråvara med bestånd – inte träd – som behandlingsenhet över drygt 19 miljoner hektar (SLU Skogsdata 2026). Rådgivning, skogs­bruksplanering och avverkningsplane­ring sköts av virkesköpare. Oberoende rådgivning från till exempel Skogssty­relsen sker i liten skala och i allmänhet till en kostnad för skogsägaren. Skogs­ägares möjligheter att ta egen välinfor­merad ställning till olika alternativ är därmed små. Till detta bidrar de stora skogsägarföreningarna som idag är en tjänstemannastyrd industrirörelse där vilja eller förmåga att tillvarata små skogsägares intressen är underordnad det egna vinstintresset (Skogsstyrelsen 2024).

Sedan 1950-talet har avverkade voly­mer fördubblats från drygt 30 till drygt 70 miljoner kubikmeter. Det eko­nomiska värdet har dock inte ändrats nämnvärt utan varierat kraftigt runt ett medelvärde på drygt 22 000 miljoner kronor (KPI-justerat nettovärde).

Värdet av en given volym avverkat virke har därmed halverats under detta trekvartssekel. Samtidigt stiger priserna på skogsmark markant. Från år 1999 till 2025 har medelpriset per hektar ökat från 24 200 kr till 92 000 kr (nomi¬nellt värde), dock med stora regionala skillnader. Skogsmark är en god inves¬tering (Skogsbarometern 2025), men det är alltså inte stigande virkesvärde som genererar ett attraktivt avkastningsvärde (förväntad vinst vid investering)

Prislistor fastställs av ett fåtal virkes­köpande organisationer. Det sker ingen förhandling mellan virkesmarknadens parter om vilka priser som ska gälla för en viss tid (Ludvig & Co 2024). Detta innebär köparmakt (Skogsstyrelsen 2024). Pris presenteras i två olika prislistor, dels avverkningsrätt dels leveransvirke. Avverkningsrätt innebär att en virkes­köpare planerar och låter genomföra en avverkning och transport av virke till bilväg. Skogsägaren erhåller nettot mel­lan intäkterna och kostnaderna och kan vara helt passiv. Leveransvirke innebär att skogsägaren själv avverkar och säljer virket vid bilväg. Prisfluktuationerna är stora (Virkesmarknaden 2026) och det är en utmaning för skogs­ägare att sälja till ett förväntat pris (Skogssällskapet 2026), i synnerhet för avverkningsrätter som innebär att köparen har rätten i upp till fem år. Sett över längre tid har leveransvirke minskat mest i värde, i synnerhet timmer.

Andel avverkningsrätt (virkesköpare planerar, avverkar och transporterar till bilväg) och leveransvirke (skogsägare gör dito) 1995 till 2024 enlig Skogsstyrelsens statistikdatabas (nerladdad 251003).

Antal enskilda skogsägare (vänster) och ägd produktiv skogsmarksareal (höger, i 1000 hektar) år 2025 i 8 kategorier (≤5 till >1000 hektar) enlig Skogsstyrelsens statistikdatabas
(nerladdad 260903). Staplarnas vidd indikerar andel (%) där 109 695 skogsägare (mindre än 5 hektar) tillsammans äger 248 000 hektar osv.

Aktiva skogsägare är viktiga; de är förvaltare av en lång tradition av småskaligt, hushåll­ningsbaserat skogsbruk. Men många skogsägare är inte aktiva på samma sätt idag. Andelen leve­ransvirke är endast 3 procent av all avverkning i Sverige (år 2024) och har minskat stadigt över tid. Det finns olika förklaringar till detta, till exempel att andelen som inte bor på sin fastighet (utbor) ökar, och att det krävs stora volymer, helst tillräckligt för att fylla en tim­merbil (cirka 50 kubikmeter), vilket innebär en omfattande egen insats av skogsägaren.

Fler vill ha annat skogsbruk

Det sker en koncentration av skogsägandet med kapitalstarka investerare och skogsägare som redan äger en hel del skog som intressenter (Land Skogsbruk 2023; Ludvig & Co 2026). Resultatet är en stigande medelareal (36 hektar; 2025) och sjunkande medianareal (11 hektar; 2025). Minst 400 hektar har uppskattats som ett riktvärde för att ha full försörjning från egen skog i trakthyggesbaserat rotationsskogsbruk (Angelstam 2022). År 2025 är det är drygt 305 000 ägare (99 procent av alla ägare) som äger mindre än så, vilket tillsammans utgör drygt nio miljoner hektar (82 procent av privatägd produktiv skogsmark). Denna areal motsvarar i stort sett de vetenskap­ligt framtagna referensarealerna för gynnsam bevarandestatus kopplat till EU:s naturrestaure­ringsförordning (Svensson m.fl. 2025; Berglund & Junninen 2026), vilket antyder en möjlighet att nå fram till dessa lagkrav.

I debatten idag motiveras brister i hänsyn till biologisk mångfald (Skogsstyrelsen 2026b), i anpassningar till klimat­förändringar (Skogsstyrelsen 2025) och till andra värden i skog och skogslandskap (Skogsstyrelsen 2026c), med den privata skogsägarens äganderätt och frihet. Samma motiv används också för ett avvaktande eller negativt förhåll­ningssätt till nationella och internationella mål, krav, överenskommelser och lagar. Men allt fler skogsägare vill ha ett annat skogsbruk (Hallberg-Sramek m.fl. 2026). Låga virkesvärden är i sig ett argument för skogsägare att välja andra möjligheter och värdekedjor. Kol- och naturkrediter är under utveckling. Många är intresserade av naturvårdsavtal och biotopskydd (Jacobsson 2026). I ett småskaligt skogsbruk med flexibilitet i planering, respekt för små volymer vid bilväg, med träd eller trädgrupper i stället för bestånd som behandlingsenhet och med fokus på virkeskvalitet, finns förutsättningar för produktion av olika värden inklusive virke.

Även EU:s naturrestaureringsförordning ver­kar i denna riktning, liksom för att skapa tydlig­het i tillämpning av EU:s strategi för biologisk mångfald samt art- och habitatdirektiv för att undvika de konflikter som idag drabbar skogs­ägare och utförare. För skogsägare är äganderät­ten viktig. En saklig, faktabaserad och rättssäker skogspolitik borde beakta och bevaka skogs­ägarens roll och rätt till egna välinformerade beslut baserad på oberoende rådgivning. Dagens politik upprätthåller i stället skogsindustrins rätt att avverka på privata skogsägares mark i en för väldigt många ogynnsam affärsmodell.

Referenser

* Om inte annan referens anges i texten härrör data från Skogsstyrelsens statistikdatabas (Statistikdatabas – Skogsstyrelsen) där data har laddats ner vi två tillfällen; 2025-10-03 och 2026-09-03.

Angelstam, P. (2022). Hållbart nyttjande av skogen – visioner för de svenska skogslandskapen. SLU, Rapport Skog nr. 3

Berglund, H. & K. Junnunen (2026). Estimating reference areas for favorable conservation status of northern European boreal forests. Forest Ecology and Management. DOI: 10.1016/j.foreco.2026.

Hallberg-Sramek, I., m.fl. (2026). Closing the policy-practice gap: What shapes forest owners’ intentions to apply alternative harvesting methods. Forest Policy and Economics. DOI: 10.1016/j.forpol.2026.103879

Jacobsson (2026). Application of Nature Conservation Agreements as a market-based instrument for forest conservation and restoration. Master of Science degree, Uppsala Universitet

Land Skogsbruk (2023). Största ägaren påverkar hela skogsmarknaden. Nr 48, november 2023

Ludvig & Co (2024). Skogsägarens företagsbok 2024/2025

Ludvig & Co (2026). Skogsmarksprisrapporten halvår 2026 skog. PowerPoint-presentation Nerladdad 2026-09-06

Nilsson, S., m.fl. (2025). Finansialiseringen av skogen. Kampen mellan kortsiktig kapitalavkastning och långsiktig klimatnytta. Arena idé

Skogsbarometern (2025). Ludvig & Co. Skogsbarometern-2025.pdf. Nerladdad 2026-09-04
Skogsdata (2026). SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet

Skogsstyrelsen (2024). Konkurrens på rundvirkesmarknaden. Kunskapsunderlag. Rapport 2024/07

Skogsstyrelsen (2025). Klimatanpassning i Sveriges skog 2026-2030 – Mål, förslag på åtgärder och handlingsplan. Rapport 2025/09

Skogsstyrelsen (2026a). Makten över skogen. Rapport 2026/03

Skogsstyrelsen (2026b). Biologisk mångfald i skogen. Rapport 2026/07

Skogsstyrelsen (2026c). Omvärldsanalys 2026. Rapport 2026/02

Skogssällskapet (2026). Stabilisering av skogsmarkspriserna. Stabilisering av skogs-markspriserna – Skogssällskapet.se. Nerladdad 2026-09-04

Svenson, J., m.fl. (2025). The EU Nature Restoration Regulation offers new opportunities for resilient forests and sustainable forestry. Ambio. DOI: 10.1007/s13280-025-02309-3

Virkesmarknaden (2026). Virkesmarknaden – Priser, trender & statistik | Virkespriser.se. Nerladdad 2026-09-04.

Artikelns författare