En gång i tiden jobbade jag ett år på EU-kommissionen. Min chef där var, om det nu var på grund av hans personlighet, utbildningsbakgrund eller nationalitet, väldigt förtjust i standardlösningar. I motsats till min nuvarande arbetsplats där jag omges av riktiga experter fick jag i kommissionen agera Biologen med stort B och fick hela tiden försöka stoppa in den biologiska mångfalden i chefens standarder. Det gick sådär…
Något senare blev det populärt att försöka sätta ett pris på naturen. Tanken var god (många beslutsfattare förstår sig på kronor och euro i mycket större utsträckning än på genotyper och ekosystem) men i praktiken var det svårt. Resultatet av betalningsviljestudier kunde visa att en skräpskog på Lidingö var mer värd än ett mycket mer artrikt område på Järvafältet. Och på tal om betalningsvilja – klart man inte ska behöva betala för att besöka nationalparker! Varmed de blir värdelösa i studien.
2012, efter många års förhandlingar och olika trevare, inrättades Ipbes – den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Men när man väl skulle komma i gång med att engagera ett brett spektrum av forskare och andra kunskapsinnehavare var det många som inte kände igen sig i begreppen ”biologisk mångfald” och ”ekosystemtjänster”. Då utvecklades ett begreppsramverk där dessa begrepp får sällskap av ”natur”, ”Moder Jord”, ”naturens gåvor till människor” med mera.
Biologisk mångfald är ett komplext begrepp. Det kan vara svårt att kommunicera och ännu svårare att mäta. Samtidigt är kunskapen om den biologiska mångfalden livsviktig för vår välfärd och överlevnad. Hur kan vi se till att det vi, många av oss, innerst inne vet om biologisk mångfald, eller natur, Moder Jord eller naturens gåvor till människor, faktiskt får genomslag i vardag och politik?
Välkomna till ett nummer av Biodiverse som är nästan lika mångfaldigt som mångfalden själv.