De hävdade jordbruksmarkernas biologiska mångfald ska bevaras.
Foto: Mats Gerentz
TEMA: ODLINGSLANDSKAPFör att bevara de art- och variationsrika välhävdade betes- och slåttermarkerna måste utformningen av det svenska miljöstödssystemet ändras snarast! Detta anser WWF i ett förslag till ett framtida miljöstöd. Ett basstöd och ett toppstöd föreslås, liksom möjligheter till målstyrning.

I framtiden ska miljöstödet till jordbruket utformas som en generell och enkel grundersättning, basstöd, kompletterad med en tilläggsersättning, toppstöd, för skötsel av marker med höga natur- och kulturvärden. Det föreslår bland andra Världsnaturfonden WWF inför utvärderingen av det svenska miljöprogrammet.

Tilläggsersättningen, som ska vara kvalitetsinriktad, differentierad och värderelaterad, läggs ovanpå den generella. Den bygger på länsstyrelsens bedömning kombinerad med kvalificerad och relevant skötselrådgivning till brukaren.

Riktat stöd till värdefulla marker

Välhävdade naturbetesmarker och ängar, slåttermarker, är utan tvekan de mest värdefulla markslagen för bevarande av den biologiska mångfalden i odlingslandskapet.

Även mindre biotoper som småvatten, våtmarker, öppna diken, åkerholmar, vägrenar, stenmurar och gamla, grova träd är mycket betydelsefulla. Det är mot dessa jordbruksmiljöer, där artrikedomen och variationen är stor, som EU:s miljöstöd ska riktas. En markägare eller brukare, som sköter marker och biotoper med höga värden ska ersättas för de natur- och kulturvärden han producerar.

Ett av de övergripande målen i det svenska miljöprogrammet för jordbruket är att den biologiska mångfalden i odlingslandskapet bevaras och förstärks. Vissa grundläggande principer måste uppfyllas för att detta mål i framtiden ska kunna uppnås.

Miljöstöd ska utgå för den vara eller tjänst som innebär att odlingslandskapets biologiska mångfald bevaras och förstärks. Storleken på ersättningen relateras till befintliga (och möjliga) natur- och kulturvärden, dvs. reella värden och kvaliteter för biologisk mångfald och
kulturmiljövård. Miljöstödet ska genom sin utformning kunna styras till brukare som sköter marker med höga natur- och kulturvärden.

Uppmuntran till skötsel

Stödprogrammet ska enligt EU:s regelverk bidra till att ge jordbrukare en skälig inkomst. I EU:s förordning 2078/92 finns inskrivet att stödbeloppets storlek ska bestämmas bland annat utifrån de åtaganden som stödmottagaren gör, beroende på inkomstbortfallet och behovet av ett incitament (artikel 5, paragraf 1b). De villkor som stödmottagaren ska uppfylla måste klart definieras.

Enligt de generella reglerna för tillämpning av 2078/92, kapitel III, är det också möjligt att variera stödet i avsikt att uppmuntra jordbrukaren, så att målen i programmet, dvs. incitamentsdelen, kan uppnås.

Genom att tillämpa nuvarande, stelbenta system för miljöstöd, som bygger på så kallade miljövillkorade stödrättigheter, ”cross-compliance”, kan jordbrukaren i bästa fall få en skälig inkomst.

Är avsikten dessutom att ge jordbrukare med särskilt höga värden en uppmuntran till att fortsätta att bruka dessa ofta lågproduktiva marker, är det nödvändigt att med kraft använda incitamentsdelen enligt förordningen 2078/92. Riktade, uppmuntrande stödformer, så kallade ”incentive-payments”, vilka kan anpassas efter lokala och regionala förutsättningar, måste tillämpas i ett fungerande och flexibelt miljöstödssystem.

Uppsökande verksamhet

Ersättningen ska vara tillräckligt hög för att konkurrera med andra, mer högproduktiva marker. Ersättning ska också kunna utgå för restaureringsåtgärder samt förbättrad och intensifierad skötsel av slåtter- och betesmarker.

För att fånga in värdefulla marker som står utan stöd måste länsstyrelserna ha möjlighet att söka upp brukare med sådana marker. Länsstyrelsens bedömning och rådgivning för bevarande av biologisk mångfald ska ligga till grund för skötselvillkor och ersättning i avtal eller beslut om miljöstöd. På så sätt kan en effektiv målstyrning uppnås, samtidigt som mesta möjliga nytta för den biologiska mångfalden erhålls för insatta medel.

Positiv motkraft behövs

De här mycket kortfattat beskrivna förändringarna i miljöstödsprogrammet måste införas snarast, redan till år 1998/99, anser WWF.

Genom att invänta år 2000, vilket föreslås i Utvärdering och översyn av det svenska miljöprogrammet för jordbruket, Jordbruksverket. Rapport 1997:10, kan många värdefulla marker gå förlorade, kanske för alltid, med förlust av biologisk mångfald och kulturhistoriska värden som följd.

Det krävs en positiv motkraft till dagens negativa trend när bönder slutar, jordbruk läggs ner, djuren försvinner och hävden upphör eller försvagas i värdefulla slåtter- och naturbetesmarker.

Svenska betesmarker och ängar

Målet i det svenska miljöprogrammet för jordbruket är att bevara Sveriges ca 370 000 ha betesmarker och ca 3 000 ha slåttermarker (ängar). Av dessa är ca 200 000 ha biologiskt särskilt
värdefulla, enligt Naturvårdsverkets inventering av ängs- och hagmarker.

Litteratur

Världsnaturfonden WWF:s förslag till förändringar 1998/99. WWF, Ulriksdals Slott, 170 71 Solna.

Nature Conservation and New Directions in the EC Common Agricultural Policy. Institute for European Environmental Policy, London and Arnhem, 1993. David Baldock and Guy Beaufoy.

Caroline Edelstam

är landskapsarkitekt i Jönköping och arbetar som frilans med rådgivning och information om biologisk mångfald och kulturmiljövärden i odlingslandskapet.