Den 21 mars var det skogens dag och samtidigt också världspoesidagen. Det ville vi på CBM, tillsammans med Ekologicentrum på SLU, uppmärksamma genom att uppmana till poetiska äventyr i och om skogen. Nu är tävlingen avgjord, och tre vinnare utsedda.

De tre vinnardikterna representerar den fascinerande bredden och variationen i de bidrag som kom in – en riktig mångfald i uttryck! Det är korta dikter och långa dikter, en del på engelska men de flesta på svenska. Vissa med rim och rytm, andra helt obundna av versmått, och fria i formen. Det gav juryn en svår uppgift att välja ut vinnare. Här är några röster från juryns möte:

– Man kan gilla vissa bidrag för att det flyter på så bra, det känns mjukt och behagligt. Andra är bra för att det finns ett djup och en symbolik som är kraftfull.

– Jag fastnar för dem som väcker starka känslor – vissa av dikterna hugger tag i mig, och får ögonen att tåras.

– En dikt känns extra speciell när den beskriver något som man själv har erfarenhet av. Det blir väldigt berörande.

Juryn konstaterade att det generellt sett är många dikter som beskriver en olycklig känsla i samband med skogen, en oro eller sorg över något som gått förlorat som man längtar tillbaka till, eller något man är rädd ska försvinna. De positiva omskrivningarna om till exempel skogsbruket och användningen av träden för människans bästa, lyser med sin frånvaro. Man skulle kunnat tänka sig beskrivningar om skogen som resurs för människans överlevnad i nutid och genom tiderna, eller hur de ger ved till värme och ämnen till slöjd, till exempel. Kanske kan dikttävlingens utgångspunkter om mångfald i skogen ha spelat in här. Och kanske vi skulle ha skog och klimat som tema nästa år, och se vad som kommer in då?

Vinnarna är:

”Artpoesi” av Lovisa Larsson

”Parts of a whole” av Laura Riggi

”Substratus variatus pro viva”, av Magnus Jonsson (Hedersomnämnande).

Läs mer om tävlingen och om forskning om skogen här.

Artpoesi

På Biologisk mångfaldiska
läser jag denna dikt
Obegriplig sommargyllen ett syltåg av hieroglyfnyckelpigor
Jag drar i alla blåtåtlar, lyfter mindre märgborre svart sköldlav
Höjer mindre märgborre renfana
Med pipdån, dunder och brakved
Och sätter klofibbla och kärringtand i prästkragen
På skogstordyvel-bolagen
Jag skäller utter svinroten efter notblomster!
Nötskriker: grävling där du står!
Men ingen förstår
Bryr sig inteveronika ett skvattram
Om att arter i Tivedtrappmossa
Försvinner som trollsmör i solsken.

Jag letlavar, är en ängssmygare och lövsångare,
Som lägger mindre vattensalamander panna i djupa nervveckmossa
Och sveper mig i sorgmanteln över glanslös dvärgborre industri
Sommargyllen viskar
blodrot,
blodlav,
Blodticka
blodriska
ängsklockorna klämta och tallticka
Det finns en gränsticka
Där grön vårtbitare forssörteri
Stinknäva värre än purpurbärfis.
Där ekorrbärsystemet klippfibblas bort
Av granbågmätare, övertallhedlöpare och bandithoppspindlar
Byråkratidiglocke lika fyrkantig johannesört som en kvadratspindel
Som samlar harklöver och tävlar om ärenpris i att säga
Det hare aldrig funnits sångsvan mycket skogsvicker
I Sverige sommargyllen nu,
När de menar trädpiplärka-plantager…
Vilken dubbeltrast-moral!

Mindre hackspett gräs längtand
Går steglits för steglits in i skogsnäppor
med flyttblocktrappmossa täckta av
Korallav, stor revmossa.
under vågig sidenmossa.
Bland Gammelgranslavar,
Flagellkvastmossar signalarter
Lysmossande som opalmosser
Och skogstjärnor i mörkfruktig xylographa nattviol.
Mindre hackspett kärleksört
Blomkålsvampar för aprikostofsspinnare,
Stensöta mosippa, klockpyrola.
Amors pilört
Har träffat denna skogsfräken
Jag faller på knärot
Inför det liv som tätörter saknar

Och med detta i ryggsimmaren
Kantvitmossa vide väl konstatera
Att: Ja!
Det finns något Större hackspett än Stockholm!

Lovisa Larsson

Parts of a Whole

On the canopy we peek, low and deep
A thousand sounds vibrating to the same heartbeat
Thump
Thump
Thump

We are a whole that never rests.
Who is to tell who are the pests
In our realm, You are our guests!
Our silence is so full and so dense
That only a proud fool without sense
May mistake is for emptiness.
Lightness, shades, beams of fingers like a caress,
A thousand colors shine and unfold on our seasonal dress.

We are tall, small
We fall and we crawl
We each have our role
But share the same soul
Stump
Stump
Stump

We are a whole that never rests

Laura 

Substratus variatus pro viva

Liv på liv på liv genom tid och rum
Ramverk och boplats i glänta och skugga för omsättning och rörelse mot framtiden i språng och vila
Osynlig ostoppbar tillväxt och delning är liv ger liv och livfullhet åt en liten planet som suger i sig av ljuset
Insikter och utsikter
Drömmar Hopp och Tro
som drivs av samma bränsle av detta uråldriga system
Av denna vackra mångfald

Magnus Jonsson