Sannolikt erbjuder inte dagens jordbrukslandskap, till skillnad från det traditionella, alla nödvändiga substrat, strukturer och processer i tillräcklig mängd för att gynna dessa hotade arter. Vi skulle behöva göra jordbrukslandskapet lite mer traditionellt för att motverka de negativa trenderna för biologisk mångfald. Frågan är emellertid vilka delar av det traditionella landskapet som verkligen måste återinföras (eller imiteras) – vi kan ju aldrig återskapa det gamla landskapet i sin helhet.

Slåtter gynnar fältgentianan

För att belysa problemet har jag under flera år studerat fältgentiana (Gentianella campestris). Det är en rödlistad ört, nästan helt beroende av de slåtter- och betesmarker människan skapat. Olika varianter av fältgentiana, s.k. ekotyper, anses därtill vara anpassade till olika skötselmetoder. Mest känd är den förmodade slåtter-ekotypen suecica, en tidigblommande fältgentiana som idag snabbt minskar i Sverige. Den finns bara i de artrikaste slåttermarkerna, och man kan därför anta att skötsel som passar fältgentianan också gynnar de flesta andra arter på platsen.

Slåtter som skötselform innehåller en enorm mängd traditionell kunskap: om redskap och tekniker, slåttertidpunkt på olika marker, om bärgning och användning av höet. Men vilka delar av denna kunskap är relevanta för artbevarandet?

Låt fröna mogna

Hos tidigblommande fältgentiana har de flesta fröna mognat i slutet av juli. Slåtter ett stycke in i augusti borde således gynna gentianan.

Fältförsök visade tyvärr att sen slåtter missgynnade fältgentianans bladrosetter, eftersom de tvingades stå i hög vegetation under hela sommaren. Följden blev små rosetter, som året därpå producerar små blommande plantor med dålig fröproduktion. För att gynna rosetterna skulle man behöva slå i slutet av juli, d.v.s. innan frökapslarna öppnat sig. Hur hänger det ihop?

Svaret är att det inte bara är tidpunkten för slåtter som räknas, utan även hanteringen av höet. Naturvårdsslåtter innebär ofta att man bara slår av gräset och kör bort det samma dag. Traditionell slåtter innebär däremot att höet får ligga och torka några dagar, innan det hässjas eller körs in. Då hinner fröna eftermogna och kapslarna torka och öppna sig. Man kan med andra ord slå tidigare och ändå få tillräcklig fröproduktion.

Tidigt bete missgynnar

Intressant är att bete fungerar lika bra som slåtter, under förutsättning att det inte påbörjas förrän i mitten av juli. En stor andel av de beska gentianorna ratas av betesdjuren tillräckligt länge för att fröna ska hinna släppa. Tidigt betespåsläpp, som rekommenderas i bl.a. publikationer från jordbruksverket, är fatalt för gentianorna.

Om vi nu vet när vi skall slå, hur ska det då göras? Det traditionella redskapet är lien, skärande slåtterbalk anses emellertid också vara acceptabelt, medan s.k. röjsnöre är förbjudet om man vill ha miljöersättning för sitt slåtterarbete. Fältförsök visade mycket riktigt att lie och slåtterbalk var lika bra, och att röjsnöre inte fungerade, med ett undantag: om höet räfsades med en tättandad räfsa i stället för med vanlig höräfsa klarade sig fältgentianan lika bra som vid lieslåtter. Röjsnörets nackdel för tidigblommande växter är nämligen att den klippta vegetationen hackas sönder och blir svår att räfsa ihop med höräfsa. Detta skapar ett förnalager på marken som hindrar etablering av nya plantor. Detsamma inträffar om man bara låter höet ligga kvar vilket också förekommer i naturvårdssammanhang.

Sammanfattning

Exemplet med den tidigblommande fältgentianan lär oss att

• Traditionell slåttertidpunkt är viktig, men fungerar bara ihop med traditionell torkning av höet.
• Utan traditionell torkning går det knappast att hitta en fungerande slåttertidpunkt.
• Slåtter kan ersättas av bete, men bara om betet utformas så att det imiterar slåtter (sent betessläpp).
• Både moderna och traditionella slåtterredskap fungerar, bara de skär av vegetationen.
• Röjsnöre, som sliter av och hackar sönder vegetationen, fungerar inte, såvida inte sönderhackningen kompenseras med effektivare räfsning.

Studien visar hur man kan utvärdera traditionell kunskap, för att definiera de delar som är omistliga för biologisk mångfald. Omistliga delar måste återinföras eller imiteras, och otraditionella metoder som har negativ effekt kan bara användas om de negativa effekterna kan kompenseras för.

Årlig tillväxt hos populationer av tidigblommande fältgentiana (Gentianella campestris var. suecica) skötta med olika metoder. En population med tillväxt=1 är stabil. Tillväxt >1 innebär att populationen ökar, <1 att den minskar.