TEMA: ETNOBIOLOGIUnder de senaste åren har de vilda laxbestånden i många av Östersjöns älvar ökat kraftigt efter att tidigare ha varit starkt hotade. I vissa älvar har det till och med varit tal om sådana mängder av lekvandrande lax som inte skådats på många decennier och antalet laxungar som växer upp i älvarna har också ökat.

Fisktrappa vid Hednäs kraftverk i Åbyälven, en vildlaxälv.

I Östersjöområdet domineras laxbeståndet sedan flera decennier av odlad, utsatt lax. Den vilda laxen utgör bara 10 – 20 procent av det totala antalet. Flera olika faktorer har bidragit till reduktionen av vilda laxbestånd sedan andra världskriget, men det har rått enighet om att den höga fiskeexploateringen av blandade odlade och vilda bestånd i södra Östersjön och längs kusterna varit en viktig anledning till minskningen.

Åtgärdsprogram antogs 1997

Baltiska Fiskerikommissionen, som ansvarar för den internationella regleringen av laxfisket i Östersjön, har bara långsamt närmat sig verksamma regleringar av laxfisket. Utbrottet av laxsjukdomen M74 (se faktaruta) ledde till hög dödlighet bland vild och odlad lax under första hälften av 1990-talet. Den allvarliga situationen bidrog först till en kraftfull reglering av laxfisket och därefter till Baltiska Fiskerikommissionens åtgärdsprogram som sträcker sig fram till år 2010 (Salmon Action Plan 19972010). Målet är att samtliga vilda laxbestånd, utan förstärkning av odlad fisk, ska uppnå minst 50 procent av den möjliga produktionen, samt att beståndens genetiska särprägel säkras. Samtidigt måste laxfisket av ekonomiska skäl vara så intensivt som möjligt.

Mindre älvar mer utsatta

Räcker de vidtagna åtgärderna för att trygga en hållbar utveckling av bestånden? Helt säkert är det inte. I en del av de mindre laxälvarna har utvecklingen bara varit svagt positiv. Anledningen är oklar, men troligen klarar de inte samma fiskeexploatering som älvar med större bestånd. I åtgärdspaketet ingår förutom fiskeregleringar också biotopåterställning, noggrann beståndsövervakning och kontroll av försurning. Sådana åtgärder är speciellt viktiga för lax i mindre vattendrag.

Odlad lax det största hotet

På längre sikt är den stora frågan den starka dominansen av odlad lax i Östersjön. Här pågår dock åtgärder för att skapa möjlighet till ett mer selektivt fiske på odlad lax, bland annat genom fenklippning av odlad fisk.

Utvärdering 2003 – 2004

En utvärdering av åtgärdsprogrammet planeras till åren 2003 och 2004. Då – en dryg laxgeneration efter programstarten – finns troligen goda möjligheter att bedöma om målet kan nås.

M74

Laxsjukdomen M74 upptäcktes redan 1974, men först nyligen har det visats att den beror på brist på B-vitaminen tiamin. Troligtvis beror bristen på en förändring i laxens bytessammansättning. Laxen äter nu mest strömming och skarpsill som ibland kan innehålla ämnen som bryter ner tiamin. Kopplingen till miljögifter är oklar, men kan inte uteslutas.

Det utmärkande för antagandet av ett åtgärdsprogram för att skydda den vilda laxen har varit:

Ett krismedvetande.
Goda kunskaper samt tillräcklig enighet om de viktigaste kortsiktiga åtgärderna.
En viss tur, eftersom dödligheten i M74 minskade samtidigt som programmet antogs.