Frågan om ekologisk kompensation har diskuterats tidigare i Biodiverse (se temanumret om Ekologisk kompensation, nr 2/20). Slutsatserna då var att vi faktiskt inte vet särskilt mycket vad som fungerar eftersom det oftast saknas uppföljning. Många av författarna i det numret pekade på bristen på tydliga resultat. Utmaningarna är utan tvekan stora. Många sällsynta arter kräver både rumslig och tidsmässig kontinuitet, det vill säga att deras livsmiljöer hänger ihop i en grön infrastruktur, och att miljöer får finnas kvar under lång tid på samma plats. Detta gäller till exempel många av våra sällsynta lavar, mossor och svampar. Andra arter, till exempel många insektsarter, är kanske mer beroende av störningar för att trivas, men det handlar då oftast väldigt speciella störningar som är svåra att återskapa.
Evidensbaserad naturvård
Det finns en del exempel på vetenskapliga studier där man faktiskt undersökt vilka åtgärder som fungerar. Det finns en vetenskaplig disciplin som heter evidensbaserad naturvård där man granskar de vetenskapliga bevisen för att åtgärder fungerar. I det exempel jag beskriver i den här artikeln väljer jag att ge exempel från den djurgrupp som fått stor uppmärksamhet som ”bromskloss” under den senaste tiden, nämligen fladdermöss.
Idéerna är många för att kunna kombinera fladdermöss och exploatering. Man vill ersätta viloplatser med holkar och konstgjorda övervintringsplatser, flytta fladdermöss, skapa nya miljöer på andra platser eller förstärka miljöer så att de nöjer sig med en mindre yta. En annan idé är att öka insektsproduktionen som kompensation för att man tar bort habitat.
Klent bevis för att holkar fungerar som kompensation
Vad säger då det vetenskapliga utvärderingarna som gjorts? Att sätta upp holkar kan, med lite tur, innebära att man får chansen att se fladdermöss på närmare håll. Holkarna kan vara viktiga pedagogiska redskap, och en holk på rätt ställe kan ge fina upplevelser. Men tyvärr förblir de flesta holkar tomma. Holkar som komplement till redan befintliga naturvärden kan alltså vara bra, men tyvärr har det visat sig att holkar som kompensationsåtgärd fungerar väldigt dåligt. Detsamma gäller för konstgjorda övervintringsplatser. Allra sämst är det förstås att sätta upp holkar i en miljö som är exploaterad. Holkar kan aldrig kompensera för en försämrad jaktbiotop.
Förstärkning av habitat kan fungera
Att restaurera eller förstärka habitat genom att öka insektsproduktionen kan däremot vara en effektiv åtgärd som visat sig ge både större aktivitet och fler arter. En viktig fråga i exploateringssammanhang är förstås om man kan kompensera minskat habitat med ökad insektsproduktion? Som exempel kanske man vill nagga ett habitat i kanten genom att bredda en väg, och kompensera detta genom att öka insektsproduktionen i resten av området. Tyvärr är det ont om studier eller uppföljningar som bekräftar att metoden är möjlig, men det verkar rimligt att det skulle kunna fungera. Allt beror givetvis på vad det är för habitat som tas bort och hur man ökar insektsproduktionen. Att anlägga våtmarker är troligen den mest effektiva metoden att öka insektsproduktionen.
Tunnlar under vägar, till exempel vägtrummor, har visat sig fungera bra som faunapassager, och som en åtgärd för att öka konnektivitet mellan skogsområden.Foto: Johnny de Jong
Ett lyckat holkprojekt. I den här holken bor drygt 500 dvärgpipistreller. Det mesta tyder dock på att holkar fungerar ganska dåligt som kompensationsåtgärd.Foto: Johnny de Jong
Faunapassager – både succé och fiasko
En åtgärd som både har tillämpats flitigt och utvärderats är olika typer av faunapassager. Vägar och järnvägar bidrar till att fragmentera landskapet till nackdel för många arter, inte minst skogslevande fladdermöss. En modell som bevisligen fungerar är breda broar över vägar, med vegetation i form av träd eller buskar. Dessa är dock dyra att producera och många andra modeller har provats, till exempel en form av trådar över vägen som ska guida fladdermössen rätt. Betydligt billigare, men tyvärr värdelösa för att lösa problemet för fladdermössen. Under senare år har vi börjat experimentera mer med tunnlar i stället, något som faktiskt varit framgångsrikt.
Flytta djur – riskabelt projekt men kan fungera
Att flytta på fladdermöss har visat sig vara väldigt svårt, och det finns inte heller några effektiva metoder att locka till sig fladdermöss. Det finns däremot exempel från andra djurgrupper som varit mer framgångsrika, men med varierande framgång. Det finns positiva erfarenheter av att flytta grodor, men framgången påverkas av en massa olika faktorer, till exempel vilka genotyper man flyttar och att den miljön som man flyttar till uppfyller artens krav, vilket i sin tur kan kräva flera år av förberedande studier.
Fungerar ekologisk ingenjörskonst?
Det är ingen tvekan om att det mest effektiva sättet att bevara arter är att bevara dem där de finns naturligt, i den miljö som de själva valt. Att identifiera och skydda, och kanske förstärka naturligt artrika områden i ett landskapsperspektiv är fortsatt en av våra viktigaste naturvårdsåtgärder. Samtidigt är det viktigt med biodiversitet även i det brukade och exploaterade landskapet, inklusive i urbana områden. Ekologisk ingenjörskonst kommer att behövas. Problemet är väl kanske att exploatörer kan ”köpa sig fria” genom använda olika kompensationsåtgärder, som till stor del är oprövade och outvärderade. Projekt kan gå igenom med hjälp av föreslagna kompensationsåtgärder, samtidigt som krav på uppföljning saknas. Vem ska betala för de kostnader som uppstår när kompensationsåtgärderna misslyckas? Kan man styra upp uppföljningen så att den blir tvingande för exploatören?
Läs mer:
Berthinussen, A., Richardson O.C. & Altringham J.D. (2020) Bat Conservation: Global Evidence for the Effects of Interventions. Synopses of Conservation Evidence Series. University of Cambridge, Cambridge, UK.
Text: Johnny de Jong