De som svarat på våra frågor är: Eva Amnéus Mattisson: specialist och utredare inom artskydd och Natura 2000. Håkan Ignell: fladdermusexpert, artskyddsutredare och en av Callunas grundare. David Alvunger: fladdermusinventerare och artskyddsutredare.

Foto: Jessica Henecke-Dahl, Anna Ignell Malmrot och Erik Owusu-Ansah

Hur är medvetenheten om artskyddet hos verksamhetsutövare?

Det är numera sällan en chock för verksamhetsutövare att en prövning kan ta stopp, eller dra ut på tiden, på grund av artskyddet. Vi upplever att artskyddet kommer in allt tidigare i planeringsprocesserna. De flesta vet att artskyddet är ett nålsöga i prövningen och till exempel vindkraftsbolag och en del kommuner har hittat sin metod för att hantera artskyddet i ”rätt” skeden i projekten.

Beroende på projektets karaktär så kan konsultens kompetens användas inför både val av alternativa lokaliseringar och i en ansökan. I en artskyddsutredning ingår ofta en del justeringar av planer för att minimera risken för påverkan på skyddade arter. Så även om platsen för exploateringen är densamma kan den slutliga planen se annorlunda ut, jämfört med den initiala skissen, när artskyddet är utrett.

De allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken säger att en verksamhetsutövare ska skaffa sig den kunskap som behövs. Men det kan vara svårt att förmedla på vilken nivå kunskapsunderlagen behöver vara för att det ska gå att göra bedömningar. En naturvärdes-
inventering är sällan tillräcklig för att kunna bedöma artskyddet. Ibland kan det betyda att det krävs en till inventeringssäsong, inventering i omgivningarna, GIS-analyser eller kvantitativa data över populationsstorlekar.

Förstår verksamhetsutövare att inventeringar behöver göras enligt särskilda metoder och vid lämpliga tidpunkter?

Oftast möts vi av förståelse för varför en inventering kan vara olämplig vid en viss tidpunkt. Det hänger ihop med att verksamhetsutövare idag ofta vet att artskyddet bedöms strikt, och de har erfarenhet av vad som krävs. Det blir mer effektivt att göra rätt från början. Men om utredningsarbetet är i otakt med naturgivna förutsättningar för inventering av en art eller artgrupp kan arbetet försenas med upp till ett år. Verksamhetsutövaren kan också behöva stå för våra resultat och slutsatser ända upp i miljööverdomstolen. Därför är det helt centralt att vi utför inventeringar vid rätt tidpunkt och med tillräckligt stor insats.

Hur hårt pressas ni att genomföra projekt med hjälp av kompensationsåtgärder?

Inom artskyddet pratar vi oftast inte om begreppet kompensation utan i stället om så kallade skyddsåtgärder, och försiktighetsåtgärder.

Calluna föreslår först hur störning kan undvikas och skyddsåtgärder föreslås för att skada ska undvikas. I en artskyddsutredning utreds kontinuerlig ekologisk funktion och gynnsam bevarandestatus. Ingen av dessa får brytas på ett sådant sätt att arternas långsiktiga fortlevnad hotas. Eftersom de flesta projekt vi jobbar inom inte kan få dispens från förbuden kan då skyddsåtgärder krävas.

Skyddsåtgärder måste genomföras innan exploateringen och ha en tillfredsställande ekologisk effekt för arten det gäller. Ibland kan det bli diskussioner om vilka skyddsåtgärder som är nödvändiga. Helt naturligt, eftersom skyddsåtgärder kan innebära omfattande inskränkningar i och kostnader för det planerade projektet. I sista hand och då bara om en verksamhet kan få dispens föreslås kompensation.

Märkning av väddnätfjäril (”Euphydryas aurinia”), fridlyst enligt 6 § artskyddsförordningen. Fångst-märkning-återfångst är en vanlig metod för att kunna uppskatta populationer, få information om rörelsemönster och spridning. Arbetet görs med dispens från artskyddsförordningens förbud.

Foto: Hannah Norman

Finns det en risk att artskyddet missbrukas, att arter används för att stoppa allt?

Missbruk är ett starkt ord – finns det skyddade arter på en plats ska det utredas till den grad att kunskapskravet är mött och man kan bedöma påverkan på arterna på ett korrekt sätt. Att en aktivitetsgrupp eller ideell förening lyfter frågan om artskydd är egentligen därför inte ett problem, snarare en utredningsresurs, förutsatt att tillräckliga underlag finns för att bedöma påverkan. Missbruk i betydelsen att vilja skada en tillståndsprocess har vi sett, men det är inte ett stort problem och oftast är det ganska lätt att ”se igenom”.

För oss som konsulter innebär artskyddet krav på kunskap om arter och deras ekologi samt juridisk kompetens så att vi kan ta fram bra underlag. Artskyddets tillämpning är starkt beroende av praxis, vad domstolarna kommer fram till. Det kan göra det extra svårt både för oss och andra att veta om artskyddsförbuden aktualiseras i ett projekt.

Det som kan vara en risk är att artskyddet får för stort fokus jämfört med vad som är risken för den biologiska mångfalden i stort. Frågan om en fungerande grön infrastruktur som kan stå emot klimatförändringar och bidra till klimatanpassning riskerar att inte få rätt uppmärksamhet.

André Dabolins sätter upp en autobox inför inventering av fladdermöss i Ekenabben, Kristianstad. Autoboxen spelar in de högfrekventa ljud som fladdermöss gör och som är artspecifika. Alla fladdermöss är fridlysta enligt 4 a § artskyddsförordningen.

Foto: Lara Millon

Vad skulle behöva justeras för att få ett effektivare artskydd?

Det beror på vad man lägger i ordet effektiv. Effektiv för arterna, för samhällsutvecklingen eller för båda? Artskyddets strikta tillämpning kan innebära en ineffektiv hantering. För effektivare prövningar av artskyddet skulle praxis behöva sätta sig. Det vill säga att det blir en förutsägbarhet i vad som kommer att hända, om ett projekt går att genomföra eller inte. Om man utgår från syftet med artskyddet – att bevara arterna inom sina naturliga utbredningsområden – skulle artskyddet behöva bli mer ekologiskt i sin tillämpning. Skyddsavstånd till en boplats kan vara enkelt att tillämpa men kan ha mycket lite med hur den individ som använder sagda boplats störs.

Vi anser att en tydligare koppling mellan arternas ekologi och syftet med artskyddet skulle ge både den förutsägbarhet som behövs och bättre skydd för arterna. Vi kan behöva lyfta blicken från den enskilda platsen och individen till landskapet och arten.