Äggsamling av nattslända i familjen Limnephilidae som lagts som lagts under en träbit på den uttorkade botten av en temporär vattensamling. Forsed, Ångermanland. Foto: Ulf Bjelk

Exempel på svenska tillfälliga vattenmiljöer är vätar, småvatten i skogen och på andra platser, små bäckar som torkar ut under perioder utan nederbörd. De sistnämnda är mycket vanliga högst upp i vattensystemen och när flera sådana flyter samman bildas större vattendrag. Beräkningar har gjorts som visar att den sammanlagda längden av små temporära bäckar vida överstiger längden på permanenta vattendrag. Detta innebär att de arter som trivs under sådana förhållanden kan vara enormt talrika, men förbisedda.

Skogsbäck utanför Bäckefors i Dalsland. På sensommaren är bäcken uttorkad och under hösten rinner upp till 30 liter vatten per sekund. Foto: Ulf Bjelke

I Sverige torkar temporära vatten oftast ut under sommaren. Vattennivåerna minskar hastigt under maj då omgivande vegetation inleder sin kraftiga tillväxtfas och förbrukar mycket av det befintliga vattnet. Mellanårsvariationen är stor; under regniga somrar förblir många sådana habitat vattenfyllda och under torrsomrar kan bäckar och dammar som vanligen håller vatten torka ut. Variationen gör att sammansättningen av arter ofta skiftar mellan åren. Fisk saknas oftast i tillfälliga vatten, vilket är en viktig anledning till den blygsamma uppmärksamheten. Frånvaron av fisk är dock en viktig ekologisk faktor eftersom de arter som klarar uttorkning ofta är mycket känsliga för fiskpredation. Vanligen är dessa arter även dåliga konkurrenter i förhållande till närbesläktade arter. Genom unika anpassningar till torka kan de leva i en nisch som de flesta vattenlevande organismer inte klarar av. Vilka djur kan man då hitta i temporära vatten och hur gör de för att överleva? En generell egenskap är att de i svenska förhållanden är ettåriga eller mer kortlivade. Vilägg är en vanlig strategi som används av olika arter av akvatiska daggmaskar, iglar, bladfotingar, dag- bäck- och nattsländor. Flera arter av nattsländor lägger ägg på den torra marken eller i vegetationen. På något sätt vet de att det är fråga om en miljö som senare kommer att bli vattenfylld. Andra grupper har ett ungt stadie som tål torka, hit hör vissa arter av snäckor och musslor. Skalbaggar och skinnbaggar kan oftast flyga och lämnar respektive återkommer till dessa miljöer beroende på vattentillgången. Flera nattsländearter har långlivade vuxna stadier som flyger sent på hösten och lägger sina ägg när vattnet kommit tillbaka.

Larven av nattsländan Plectrocnemia conspersa tål uttorkning och surt vatten med pH ned till 4, däremot är den mycket känslig för fiskpredation.

På rödlistan finns ett 20-tal arter som främst lever i temporära vatten. Flera av arterna i jordbrukslandskapet hotas av att livsmiljöerna försvinner till följd av igenväxning orsakad av övergödning och upphörd hävd. Skogslevande arter påverkas negativt av det moderna skogsbruket. Terrängkörning med stora maskiner kan helt ödelägga mindre vatten och bäckar. Några rödlistade arter är naturligt sällsynta och lever i Sverige på gränsen av sitt utbredningsområde.

Men dessa arter är inte bortglömda. Flera arter i tillfälliga vatten går nu mot en ljusare framtid; kräftdjursgruppen bladfotingar har fått ett åtgärdsprogram och den rödlistade dagsländan Siphlonurus armatus, har ett åtgärdsprogram på väg. Detta kommer att innebära ett stort tillskott i naturvårdsarbetet med temporära vatten.