År 1926 publicerades i årsboken Västerbotten en liten, men innehållsrik artikel om folkliga växtnamn i Degerfors socken. Förutom norrländska växtnamn, innehåller artikeln också några uppgifter om växternas användning och utgör därmed en av de fina kulturhistoriska etnobotaniska källskrifter vi har till vårt förfogande.
Författaren till artikeln var jägmästaren Gustav Fridner (1891–1981). Han hamnade efter examen i övre Norrland. Han var en hängiven amatörbotanist, men nöjde sig inte bara med att undersöka den norrländska floran, utan också hur norrlänningarna lokalt benämnde växterna.
I slutet av 1920-talet kom Fridner i kontakt med en annan amatörbotanist och samlare av lokala växtnamn, Sten Grapengiesser och tillsammans planerade de att ge ut en bok om norrländska växtnamn. De hade emellertid ingen framgång hos förläggare eller i vetenskapliga skriftserier. Som Grapengiesser konstaterade hade ett arbete inom två olika discipliner inte hemortsrätt någonstans. Liksom dagens etnobiologi föll deras arbete emellan två stolar. Åren gick och boken kom aldrig ut i tryck. Manuset tycks sedan dess ha förkommit. Däremot fanns Gustav Fridners ordsamlingar från Västerbotten bevarade. Genom professor Sigurd Fries försorg och i samarbete med Jan Nilsson och Margit Wennstedt i Umeå har Fridners växtnamnsuppteckningar kunnat sammanställas till ett manus och getts ut av Dialekt, ortnamns-och folkminnesarkivet i Umeå, där för övrigt orginaluppteckningarna förvaras. Boken, med titeln Folkliga växtnamn i Västerbotten, Skrifter utgivna av Dialekt-, Ortnamns-och Folkminnesarkivet i Umeå. Serie E. Växtnamn, nr. (Umeå 1999), omfattar 217 sidor och innehåller inte mindre än 1.808 namnbelägg fördelade på närmare 160 olika arter. Som utgivarna framhåller, är detta därmed en av de största samlingarna folkliga växtnamn från ett svenskt landskap, gjord av en och samma person. Därmed har ett enastående intressant material blivit tillgängligt för en vidare krets. Växtnamnen har också kommenterats av utgivarna. Uppgifter om växternas användning i äldre tid, som ibland fogats till kommentarerna, bygger emellertid mest på sekundäruppgifter ur äldre litteratur. Här tycks Fridners egna uppgifter endast undantagsvis ha kommit med. Boken kan beställas direkt från arkivet i Umeå.