Ett turkiskt program för in situ-bevarande av genetiska resurser av globalt intressanta grödor och skogsträd initierades 1993.
Ett internationellt symposium hölls i Antalya i Turkiet i november 1996. Symposiet var en del av projektet ”In situ conservation of Genetic Diversity”. Detta projekt finansieras till stora delar av Världsbanken. Det förväntas tillföra biologisk och teknisk information och kunskap om såväl in situ-bevarande och underhåll, som hållbart nyttjande av genetiska resurser.
Ett program för in situ-bevarande innehåller ett antal byggstenar, vilka diskuterades ingående under symposiet. Val av arter och därefter ingående studier av deras utbrednings område är första steget. Därefter vidtar inventering av områden där arten är känd samt en första undersökning av den genetiska variationen hos arten inom de olika områdena.
Två separata områden per art
Lämpliga områden för bevarande och hantering av genetiska resurser utses därefter. Det ansågs viktigt, att ha minst två separata områden för varje art. Skötselplaner för varje plats måste göras upp. De kan bland annat innehålla åtgärder för att skydda arten i fråga för betande djur eller konkurrens från andra arter.
När det inledande arbetet är avslutat, vidtar en mera detaljerad inventering och beskrivning av området, samt utförliga analyser av den genetiska variationen, både inom och mellan populationer av berörda arter. Återkommande inventering av provytorna bör därefter göras med 3–5 års intervall.
Bevarandeplaner för ett flertal vilda släktingar till kulturväxterna beskrevs under symposiet, och vikten av bra metoder för studier av genetisk variation betonades.
In situ komplement till ex situ
Det underströks särskilt, att in situbevarandet inte får betraktas som en tillräcklig form för bevarande, utan snarare som ett komplement till ex situ-bevarande, även för de vilda släktingarna till kulturväxterna.
Båda formerna av bevarande är en investering för framtiden. För att det ska vara meningsfullt måste dock tillräckliga resurser för utförlig utvärdering och dokumentation av såväl ex situ- som det dynamiska in situ-materialet avsättas.
Många av deltagarna från övriga länder uttryckte emellertid farhågor för att deras respektive länder kommer att ha mycket begränsade möjligheter för att etablera in situ-program liknande det turkiska.
En dags exkursion i den närliggande nationalparken Köprülü Canyon räckte emellertid för att övertyga mig om att lyckas vi bevara mångfalden i Turkiet, har vi kommit ett bra steg i rätt riktning.
Köprülü har ett för Medelhavsområdet unikt ekosystem. Där finns bl.a. ett naturligt bestånd av cypress (Cupressus sempervirens L.) på ca 440 ha. Där finns också ett stort antal endemiska arter och området är utpekat för in situ-bevarande.