Det förindustriella samhället präglades av en fast ödestro. Viljan att försöka glänta på förlåten och i någon mån påverka tillvaron ligger till grund för en omfattande folklore. Många föreställningar är knutna till växtvärlden, inte minst till ormbunkarna.  I Virestad i Småland växte till exempel en legendarisk safsa (Osmunda regalis).  Linné berättar om att den kloka gumman Ingeborg i Miärhult brukade uppsöka plantan för att på magisk väg inhämta viktiga råd i sin verksamhet.

Folklig meteorologi

Med ledning av djurs och växters utseende och beteenden försökte man förutsäga klimatets skiftningar. I den muntliga traditionen observerades många vädermärken såsom: ”När asken före eken grönskar blir mer regn än man önskar, men när eken före asken står grön blir sommaren varm och skön” eller ”När bokträden börjar grönska är det tid att så havre och när eklöven är stora som råttöron är det tid att så korn”. Andra spådomar var knutna till bestämda dagar.  ”Om Erik ger ax, ger Olof kaka”, förutsade att höstrågen var mogen för skörd den 6 augusti (Olof) om den stod i ax på Eriksdagen den 18 maj. En grovkornig folkhumor har satt sin prägel på traditionen. Talesättet ”Greta pissar i nöten” angav till exempel att regn på Margaretadagen den 20 juli varslade om dålig hasselnötsskörd.

Utseendets betydelse

För att bedöma de vilda växterna utgick man från både beprövad erfarenhet och kanske främst från utseendet. Enligt signaturläran kunde växternas yttre berätta om deras funktion. Kamomillen (Matricaria recutita) med dess konformade, livmoderlika blomkorg ansågs kunna bota underlivsbesvär hos kvinnor. Växter med skarp smak och lukt, som tibast (Daphne mezereum), användes som skydd mot ondskefulla väsen. Inom folkmedicinen spelade träd på vilka grenarna växt ihop så att en ring bildats, så kallade ”vålbundna träd”, en stor roll vid behandlingen av engelska sjukan och flera andra barnsjukdomar. Barnet drogs genom trädringen ett antal gånger åtföljt av olika ceremonier, varefter sjukdomen troddes försvinna.

Växter till skydd

Hanteringen av växter omgavs av flera regler, varav en del kan betecknas som mindre rationella. Vid insamling av medicinalväxter i Jämtland skulle man exempelvis plocka växtdelarna med vänster hand och helst i sydlig vind då månen var i avtagande.

Bland de växter som förekom i skyddsmagin var enen (Juniperus communis) en av de mest populära. Enens skarpa barr ansågs ha en avvärjande effekt gentemot ondskefulla övernaturliga väsen och trollkunniga människor. Misteln (Viscum album) och taklöken (Sempervivum tectorum) hade gott anseende som skydd mot eldsvådor. I en tid då trähusen utgjorde den dominerande bebyggelsen i många landsdelar kunde en brand få ödesdigra konsekvenser. På Gotland har smällglim (Silene vulgaris), eller tarald som den kallas lokalt, lämnat spår i folkdiktningen. Växten ansågs ge ett gott skydd mot ”di sma undar jårdi”, det gotländska underjordsfolket som kunde vålla människor skada om man var oförsiktig. Många visste berätta att folk hade fått se ”di sma” dansa i ring runt en pytteliten musikant medan de sjöng: ”Akte din skörtefalld för taralderald.”

Kärlek och växter

Skogsnycklar (bilden) och Jungfru Marie nycklar har flikiga rotknölar som ansågs kunna sätta flickhjärtan i brand om de var av rätt sort. Foto: Urban emanuelsson

Foto: Urban Emanuelsson

Växter kom ofta till användning när ungdomen ville få svar på frågor om kärlek och äktenskap. Lämpligaste tidpunkten för orakeltagande var midsommarafton då sommaren stod i full blom och naturens krafter ansågs vara som starkast. Skar man då av en ormbunke nere vid roten framträdde den älskades initialer i snittytan. Vanligast och fortfarande välkänd var metoden att lägga blommor under kudden och sedan låta kärestan uppenbara sig i drömmen. Antalet arter har oftast varit sju eller nio. Nio är mest frekvent. Detta tal förekommer både inom den kristna sfären och i fornnordisk religion, medan siffran sju omhuldas i kristen och judisk tro. Växtslagen tillmättes mindre betydelse, men johannesört kan urskiljas som en viktig blomma i sammanhanget beroende på att midsommardagen också är Johannes döparens dag under kyrkoåret.

Om kärleken lät vänta på sig då en eftertraktad person visade sig vara svårflörtad, tillhandahöll folktraditionen en omfattande kärleksmagi. Kärleksört (Sedum telephium) var omtyckt i sammanhanget. Om en pojke och en flicka via mat eller dryck fick i sig avkok från samma exemplar av växten greps de av ömsesidig kärlek, enligt en bohuslänsk tro. Orkidéfamiljen hade också gott renommé. Jungfru Marie nycklar (Dactylorhiza maculata) har rötter som liknar testiklar. En svartkonstbok från Mönsterås föreskrev följande: ”Tag Jungfru Mariae ört eller som hon eljest kallas Guds och fans hand utur jorden, hwilken ört har en hwit och en swart rot, och när man kastar den i watnet, så flyter den swarta men intet den hwita och derest tu tager berörde swarta rot och gifwer en puella [flicka] in, så skall den hålla dig ganska carus [kär].”

Även om dagens människor knappast sätter någon tilltro till den gamla folktro, som ovan skisserats, bör den värderas som ett viktigt och fantasieggande kulturhistoriskt vittnesbörd om en äldre tids tänkande.