Nyttjande av vattenkraft sker där läges- och rörelseenergin är som störst – levande forsar förvandlas till stora artificiella sjöar (dammar). Sträckor av forsar och sel (lugnvatten) ger utrymme för en myriad av habitat där växter och djur med tiden utvecklat sina egna nischer och gett en naturtyp med hög biologisk mångfald. Här återfinns lavar, mossor, insekter och fiskar på en relativt liten yta som de delar med bland annat utter och vitryggig hackspett. Kraftverksdammar, å andra sidan, har visat sig vara en av de mest ogästvänliga miljöerna där stora variationer i vattenstånd skapar karga områden där varken växter eller djur kan leva.
Dammarna stoppar upp det annars fritt flödande vattnet vilket medför att vattentemperaturen ökar och sediment samt näringsämnen stannar och sedimenteras på botten. För arter som lever nedströms väntar då nya förutsättningar med näringsfattigt och stundtals varmare vatten, vilket påverkar kallvattensarter särskilt negativt, men även andra känsliga arter riskerar gå förlorade. Därtill påverkar vi miljön nedströms genom kort- och långtidsreglering då det inte längre är de naturgivna förutsättningarna som styr flöden och tidpunkten för dessa utan vårt behov av el. Arter som lever sitt liv under ytan eller vid svämplan får då en oförutsägbar tillvaro där flödesregimen kan ändras inom loppet av timmar och på inget sätt anpassas till de evolutionära behov som finns. Förekomst av torrfåror, med ingen eller mycket ringa vattenföring, är en av de allvarligaste lokala effekter vattenkraften medför. Men det finns också effekter som sträcker sig miltals både uppströms och nedströms vattenkraftverk.
Ett fragmenterat landskap – ovan och under ytan
För en av våra viktigaste fiskarter, laxen, har vattenkraften satt djupa spår. Laxen är en utpräglad vandringsfisk som behöver fria vandringsvägar till lekområden i strömmande vatten. Utan dessa miljöer förlorar laxen sin möjlighet till fortplantning och hela stammar går förlorade. Vattenkraften är den viktigaste anledningen till att antalet älvar som hyser vilda populationer av östersjölax i Sverige minskat från ungefär 37 stycken till enbart 16.
Av dessa 16 är mer än hälften ändå påverkade av vattenkraften som minskar laxens naturliga utbredning. Laxen är mer än en viktig art för fisket, den är också en viktig del av ett större ekosystem – genom att till exempel vara ett av värddjuren för den hotade flodpärlmusslan är laxens möjlighet till utbredning i ett vattensystem även en förutsättning för flodpärlmusslans fortlevnad. Laxen bidrar även med näring vid leken och gynnar därför många fler arter, speciellt i näringsfattiga norrlandsälvar.
Förlusten av funktionellt habitat visade sig vara dubbelt så stor som om man enbart tog hänsyn till den dränkta ytan.
Men inte bara under ytan får vattenkraften effekter. En studie av vilda renar i Norge har visat att effekter av vattenkraften hos terrestra arter som rör sig över stora områden kan vara grovt underskattade. Förutom att dammar dränker kalvningsområden och vandringsvägar bör man även se till de kumulativa effekter som utbyggnad av infrastruktur medför. Förlusten av funktionellt habitat (habitat som både är lämpligt och har god konnektivitet) visade sig vara dubbelt så stor jämfört med om man enbart tog hänsyn till den dränkta ytan. I Sverige kännetecknas renbete av hög biologisk mångfald då konkurrenssvaga växter, lavar och mossor gynnas, och även skalbaggar och fjärilar som har mer konkurrenssvaga värdväxter. Begränsningar i renarnas aktivitetsområden påverkar därför den biologiska mångfalden negativt i fjällmiljön. Effekter av vattenkraften på växt- och djurliv ovan och under ytan är omfattande och ofta svåröverskådliga. För att kunna följa förändringar och trender i miljön är långsiktig miljöövervakning viktig, enbart då kommer vi kunna sätta in rätt åtgärder på rätt plats och i rätt tid.
Moderna miljövillkor
Idag saknar många av Sveriges dryga två tusen vattenkraftverk miljöåtgärder för att minska negativa effekter på den biologiska mångfalden. Samtidigt ska våra sjöar och vattendrag uppnå minst god ekologisk status enligt vattendirektivet (läs mer om vattendirektivet på nästa sida). Ett steg på vägen är därför att de tillstånd som saknar moderna miljövillkor ska omprövas. Men antas vattenkraftsreglerade vattendrag istället inneha en samhällsviktig funktion kan åtgärdsnivån justeras ned genom att vattenförekomsten pekas ut som ett kraftigt modifierat vatten och/eller får ett så kallat mindre strängt krav. Det medför att kraven på miljöåtgärder i vattenförekomsten sänks eller tas bort. Frågan är dock var dessa mindre stränga krav bör användas. Ungefär 200 vattenkraftverk står idag för nästan all vattenkraftsproduktion medan övriga dryga 90 procent medför stora ekologiska konsekvenser utan att kunna anses vara direkt samhällsnyttiga verksamheter.
En hoppande lax vid Älvkarleby, Dalälven. Chansen att få se en lax här är stor då de samlas nedan vattenkraftsdammen som utgör ett definitivt vandringshinder.Foto: Bastien Artigas
Balansgång
Det är viktigt att arbeta med hållbara lösningar också inom vattenkraften – en avvägning mellan elproduktion och biologisk mångfald. Tekniska lösningar som fiskpassager med god funktionalitet för flera olika arter, ekologiskt anpassade flöden, och bättre utformade turbiner som tillåter både uppströms och nedströms vandring är några exempel. Men miljönyttan med vattenkraften behöver också utökas. Vid Sveriges lantbruksuniversitet undersöks möjligheten att återskapa en mer normal näringsstatus i annars näringsfattiga dammar med hjälp av fiskodling inom projektet ”Fiskodling i Norr; en livsmedelsproduktion med miljöpotential”.
Det är en kritisk balansgång mellan våra behov av förnyelsebar energi och bevarande av biologisk mångfald och det är av största vikt att vi erkänner och tar ansvar för vattenkraftens påverkan på mångfalden och nu arbetar för att bevara och återställa dessa miljöer.
Text: Caroline Ek, forskare, SLU