Den första illustrationen av potatis (Solanum tuberosum) publicerades 1597 i John Gerards ”The Herball”.
TEMA: BIOLOGISKT KULTURARVOdlade växter rymmer oändligt mycket mer historia och kuriosa än bara växterna i sig. De hänger samman med människans utveckling – förr och i framtiden.

Under mer än 10 000 år har människan odlat växter och utvecklat jord- och trädgårdsbruk. Olika arter har plockats in från naturen och successivt anpassats till människans behov, de har domesticerats. När växterna blev så kallade kulturväxter förlorade de egenskaper som gjorde att de klarade ett liv i naturen. I stället har växterna med människans hjälp genom medvetet urval och korsningar utvecklat olika önskvärda egenskaper. Dessa har bidragit till att människan blivit bofast, kunnat livnära en allt större befolkning och utveckla konstnärliga, hantverksmässiga och tekniska kunskaper. För att kunna möta ett ökande livsmedelsbehov och framtida anpassningar till klimatförändringar är den odlade mångfalden vårt viktigaste kapital.

Klimatanpassningar

De flesta av de växter som odlas i Sverige idag har sitt ursprung i andra länder och världsdelar. Ett exempel är potatis som härstammar från de centrala delarna av Anderna i Sydamerika där den domesticerades redan för 10 000 år sedan. Potatisen kom till Europa först på 1500-talet. Denna potatis var både frostkänslig och anpassad till andra odlingsförhållanden med korta dagar. Selektion av tidiga plantor ledde så småningom till att potatisen anpassade sig och började odlas allmänt i slutet av 1700-talet.

Vårt klimat ställer alltså speciella krav på kulturväxterna. De måste vara tillräckligt härdiga för att klara våra kalla vintrar och ofta svala och fuktiga somrar. De växter som vuxit i Sverige under lång tid har anpassats till våra klimat- och odlingsförhållanden och skilda lokala förutsättningar. Den pågående förändringen av jordens klimat kommer också att ställa nya krav på väderleksanpassningar och motståndskraft mot skadegörare. Kulturväxternas genetiska mångfald utgör därför ett värdefullt biologiskt kulturarv som är viktigt att bevara.

Nationell kulturväxtinventering

För att långsiktigt och hållbart nyttja våra kulturväxtresurser finns sedan 2002 ett svenskt nationellt Program för odlad mångfald förkortat POM. En av POM:s uppgifter är att inventera och samla in äldre kulturväxter. De ska också beskrivas och bevaras och nyttjas på ett långsiktigt och hållbart sätt. Vi vill dessutom stimulera att växterna användas inom exempelvis odling, forskning och växtförädling.

POM:s landsomfattande inventering har nu pågått i snart åtta år. Vi har ytterligare ett år på oss. Vårt uppdrag är att ta reda på, samla in och bevara unika och intressanta växter som kan vara av värde för Sverige i framtiden. Just nu ligger fokus på våra prydnadsväxter. Hit hör lök- och knölväxter, perenner, rosor, krukväxter och träd och buskar. Men även andra viktiga växtgrupper som köksväxter, fruktträd, bär och vallväxter som klöver och timotej omfattas av inventeringen.

Det är inte bara växterna som inventeras utan också deras kulturhistoriska bakgrund och annan kunskap om växterna som bevaras. All information lagras i en speciell inventeringsdatabas i samarbete med NordGen på Alnarp.

Allt växtmaterial som samlas in genom POM:s olika projekt väljs ut med hjälp av ett antal kriterier. Det kan handla om yttre egenskaper som gör dem särskilt odlingsvärda eller kultur- och källhistoriska skäl som motiverar att de samlas in för att bedömas. Alla de insamlade växterna placeras först under några år på en plats där de jämförs med kända sorter och bedöms. Vi sållar bort dubbletter och tar tillvara de unika växterna. Som stöd för detta arbete använder vi oss även av DNA-tekniker som är effektiva redskap för att ta reda på om två väldigt lika sorter är desamma eller inte.

Bevara, sprida och nyttja på nytt

Det mest intressanta och värdefulla av vad som växer i landet ska bevaras för framtiden. Syftet är att kunna tillhandahålla ett sortiment som är tillgängligt för alla, för dem som vill odla, forska, undervisa eller bara njuta av kulturväxternas mångfald. Vackra och härdiga lökväxter, perenner med kulturhistoria, rikblommande och tåliga rosor, härdiga träd och buskar och svensk humle är några exempel på vad som kommer att bevaras i en samlad svensk nationell genbank. Genbanken kommer att bestå av en central samling lokaliserad till Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp och olika lokala samlingar eller klonarkiv utspridda över landet. Planen är att genbanken från år 2011 ska kunna börja distribuera visst material.

Redan idag finns klonarkiv för samlingar av äldre fruktsorter. De som får ansvaret för att hålla samlingar måste vara kunniga och beredda på ett åtagande under många år.

POM:s första upprop Fröuppropet handlade om att samla in och dokumentera gamla köksväxter. Materialet är nu överlämnat till de nordiska ländernas gemensamma växtgenbank Nordgen på Alnarp. Därifrån kan man få små fröprover av de gamla sorterna som samlades in. Kanske kommer några av dem att få status som bevarandesorter, i enlighet med EU:s nya lagstiftning.

Programmet för odlad mångfald

POM är Sveriges åtagande gentemot FN:s livsmedelsorgans (FAO) globala aktionsplan för våra växtgenetiska resurser och en direkt följd av att Sverige undertecknade Riokonventionen 1993.
Genom programmet ska arbetet med kulturväxter samordnas och utvecklas bättre. Programmet etablerades av Jordbruksverket i samråd med myndigheter, universitet, friluftsmuseer, organisationer, växtförädlingsföretag, näringen och ideella föreningar som är aktiva inom arbetsområdet. POM är ett nätverk av dessa aktörer och det är Centrum för biologisk mångfald, CBM som samordnar programmets olika aktiviteter.
Läs mer om POMs upprop på vår hemsida www.pom.info.