Erik Millstone och Tim Lang har skrivit boken ”The Atlas of Food: Who eats what, where and why” (Earthscan, 2003). En bok som med tabeller, kartor och grafer visar hur världens matproduktion och matkonsumtion är i verkligheten. En tredjedel av världens befolkning svälter, dvs runt 2 miljarder människor. Det beror inte på någon global matbrist. Vi producerar faktiskt mer mat än som behövs för att mätta världens befolkning. Trots att vi globalt sett producerar 356 kg spannmål per person svälter 40 miljoner människor ihjäl varje år. De befinner sig helt enkelt på fel plats. Åkrarna i Nordamerika producerar mer än 5 000 kg spannmål per hektar medan de i Afrika inte ens lyckas pressa fram 1 500 kg. Det vill säga de områden som har den hastigaste befolkningstillväxten är de som även producerar minst mat.

Att dö av mat eller brist

Boken tar också upp vattenåtgången inom jordbruk och vattenbristen i stort i världen. Bristen är störst i Östafrika. Infekterad mat är även det ett problem som nästan enbart drabbar de fattiga delarna av världen och i exempelvis Etiopien, Tchad och Madagaskar har mer än 70 % av befolkningen inte tillgång till rent vatten. Undernäringen följer samma geografiska utbredning och i merparten av de afrikanska länderna är förekomsten av A-vitaminbrist hög. Något som det har pratats om att det gyllene riset ska lösa. I hela världen drabbas årligen en halvmiljon barn av blindhet på grund av A-vitaminbrist. I gengäld så toppas ligan över diabetes och hjärt-kärlsjukdomar av USA, Västeuropa och den s.k. civiliserade världen. I ena delen av världen svälter man ihjäl och i den andra äter man sig sjuk, vilket läkemedelsföretagen kan utnyttja.

Slöseri och makt

Som exempel på att mat är en maktfaktor beskriver boken att USA donerar bortåt 5 miljoner ton livsmedel till hjälpbehövande på de andra kontinenterna. Man tar av sitt överskott och använder hjälpsändningar för att påverka politiken. I en stor del av norra halvklotet används mer än 50 % av allt producerat spannmål som djurfoder. Det behövs 930 kg spannmål för att göda en köttätande person medan 180 kg räcker för en som har spannmål som bas. I genomsnitt i världen slaktas knappt 200 grisar per 1000 invånare medan man i Danmark slaktar nära fyratusen.

Statistik till vanmakt

Boken är uppbyggd av ”snapshot”, dvs uppslag som exemplifierar en viss aspekt av orättvisorna i världen vad gäller matfrågor. Totalt belyses 42 ämnen från svält och vattenbrist till mekanisering av jordbruket, ekoodling och genmodifiering med hjälp av statistik av olika slag. Exempelvis toppar Costa Rica, Italien, Nederländerna, Oman och Sydkorea listan över de länder som använder mest pesticid er, mer än 10 000 kg per hektar odlad mark (Sverige= 500–999 kg/ha). Intressant att se är att Italien samtidigt är med i toppen av de länder med mest ekologisk odling. Boken avslutas med två tabeller om olika länders jordbruk respektive livsmedelskonsumtion, vilket ger möjligheter till ohyggliga jämförelser mellan de fattiga och de rika. Boken utgör trots ett närmast sjukligt frossande i statistik en fascinerande läsning och ger läsaren en känsla av vanmakt över världens orättvisor.