Gamla träd, över 400 år, kan finnas i tall/skvattramskogar på dikade torvmarker.
Foto: Eva Romell
TEMA: BIOBRÄNSLEDet är torvmarkerna med lägst naturvärden som kan bli aktuella för torvtäkt. En forskningsstudie på CBM har tittat på hur man identifierar torvmarker med låga naturvärden.

Naturvärdesinventeringar har normalt sitt fokus på naturområden med höga naturvärden, för att kunna skydda dem från exploatering. När man söker områden lämpliga för torvtäkt gör man tvärtom – då letar man efter torvmarker med liten betydelse för bevarande av biologisk mångfald.
Var ska man då börja leta? I Sverige finns ungefär 1,5 miljoner hektar dikad torvmark, varav knappt 350 000 ha kan betraktas som möjliga torvtäkter ekonomiskt och tekniskt sett. Men inom begreppet ”dikade torvmarker” ryms många olika myrtyper och skogstyper med olika grad av påverkan från dikning och skogsbruk. En ny studie från CBM ger förslag på hur man kan gå till väga för att välja ut lämpliga objekt (se faktaruta).

Ranking av biotoper

Dikade torvmarker har ofta en hög lövträdsandel och kan utgöra en potential för att på sikt öka lövskogsandelen i landskapet.

Foto: Eva Romell

För att kunna identifiera områden med låga naturvärden, behöver vi känna till vilka egenskaper som avgör naturvärdet i en dikad torvmark, lokalt och i ett landskapsperspektiv. Landskapet som omger de aktuella torvmarkerna undersöks utifrån en landskapsmodell med avseende på naturvärden och brister i olika biotoper. I vår studie från Mellansverige tittade vi på förekomst av gammal skog, lövträd och olika myrtyper. Här var landskapet kraftigt barrskogsdominerat med gott om myrkomplex, men med få strandkärr.

Steg två är att prioritera naturvärden. Här kan man ta hjälp av de naturtyper som myndigheter har identifierat som viktiga att värna, allmänt eller lokalt. Biotoperna på de aktuella dikade torvmarkerna jämförs sedan mot de naturvärden man valt att prioritera.

I anslutning till några av de undersökta torvmarkerna fanns värdetrakter dels med lövträd, dels med värden knutna till vatten. Eftersom den lövrika skogen i detta landskap främst är koncentrerad till vattendrag, kan lövskogen på dikade torvmarker utgöra en potential för att på sikt skapa en sammanbindande länk av lövskog i landskapet. Strandkärr var en annan biotop som identifierades som värdefull. När biotoperna sedan rankades utifrån ett landskapsperspektiv, trillade barrdominerade myrkomplex utan strandkärr ut som områden med lägre naturvärde i detta fall.

Fältinventering

När man valt ut områden som rankas lågt i ett landskapsperspektiv görs fältbesök på de enskilda objekten. Områdena inventeras då efter lokala naturvärden. En indelning i vegetationstyper med trädslagsfördelning och mängd död ved ger ett bra underlag för att bedöma de lokala värdena på torvmarken. Nyttan av ytterligare artinventeringar visade sig däremot vara begränsad.

De undersökta dikade torvmarkerna i studien visade på relativt låga skogliga naturvärden och få rödlistade arter, trots att flera artgrupper inventerades. Många områden var påverkade av skogsbruk, och den befintliga lövskogen var oftast ung med liten volym död ved. Exempel på naturvärdesstrukturer eller biotoper som ändå hittades i studien var gamla tallar – vissa över 400 år – vilket är ovanligt i det brukade skogslandskapet, sumpskogar med inslag av al som visade sig vara viktiga för marklevande skalbaggar, samt öppna vattensamlingar som gynnar våtmarksfåglar.

Definiera naturvärdet

Det är viktigt att man definierar målen med sin aktivitet, eftersom de avgör vad som är att betraktas som ett naturvärde. Om man vill bevara biologisk mångfald i ett landskap med avseende på variation av biotoper, kan ett dikat myrkomplex bidra med många typer av biotoper. Vill man gynna våtmarksfåglar är större öppna myrar eller torvmarker med vattenbassänger i anslutning till sjöar viktiga. Vill man öka andelen lövträd i ett landskap kan dikade torvmarker ha betydelse eftersom de har högre lövträdsandel än odikade sumpskogar, som i sin tur har högre andel lövträd än skogen på fastmark

Den största areella påverkan på skogslandskapet står skogsbruket för. Det är också skogsbruket som påverkar dagens dikade torvmarker mest. För att verkligen kunna bedöma effekterna av torvbrytning på biologisk mångfald i ett landskap krävs därför att man tar hänsyn till skogsbrukets effekter. Även växthusgasbalans och friluftsliv bör räknas in för en mer heltäckande bild. Med en flermålsanalys som hanterar dessa olika delar kan man identifiera marker där torvtäkt kan vara samhällsekonomiskt lönsam. Detta nästa steg skulle kunna leda till rätt val av framtida torvtäkter med minskad miljöpåverkan som resultat.

TORV

Torv klassas som ett fossilt bränsle eller ibland som ett långsamt förnybart. Trots det kan det finnas plats för torvbränning i ett hållbart energisystem tack vare att torven bidrar till ökad energieffektivitet i samförbränning med skogsbränslen i värmepannor. Torv är dessutom ett inhemskt bränsle.

Mellansvensk torvstudie

På åtta torvmarker i Västmanland, Uppland och Gästrikland, dikade för 70–80 år sedan, utfördes inventeringar av kärlväxter, mossor, vedsvampar, fåglar och marklevande skalbaggar för att undersöka lokala naturvärden. Kombinerat med landskapsdata har en modell för att värdera dikade torvmarker med avseende på biologisk mångfald arbetats fram. Projektet har genomförts av CBM i samverkan med torvnäringen och finansierats av Energimyndigheten.