På den skrovliga barken och i mulmrika håligheter i gamla, grova och ihåliga träd hittar
hundratals arter mat och husrum.
Olyckligtvis blir dessa värdefulla träd färre och färre i det svenska landskapet, framförallt mår de dåligt av den gradvisa igenväxning som pågår på många håll.
En studie inom TRIEKOL har tittat närmare på hur många värdefulla träd som står längs vägar och järnvägar och hur viktiga dessa träd är för arbetet med att bevara en rik biologisk mångfald. Studien har inriktats på fyra län där det tidigare gjorts någorlunda heltäckande trädinventeringar: Stockholms, Södermanlands, Östergötlands och Hallands län.
Det visar sig att de värdefulla träden står betydligt tätare längs vägarna än i landskapet i stort. Enligt en kartanalys finns omkring tio procent av alla värdefulla träd i de fyra länen utmed vägarna – redan det en hög siffra med tanke på den begränsade areal det handlar om. Men eftersom källmaterialet bara omfattar statliga vägar kan man utgå ifrån att den verkliga andelen är ännu högre, eftersom många alléer och andra värdefulla träd finns längs enskilda vägar.
Längs järnvägarna är det enligt studien betydligt glesare mellan de värdefulla träden. Endast omkring en halv procent står att finna i dessa miljöer.
Ljusare framtidsutsikter
En intressant slutsats är att de värdefulla träden längs vägarna har något ljusare framtidsutsikter än träden i resten av landskapet. Eller snarare något mindre mörka.
I Stockholms län visade sig exempelvis ungefär 10 procent av de grova träden längs vägarna ha akuta åtgärdsbehov medan motsvarande siffra i resten av landskapet är närmare 17 procent. Samma mönster går mer eller mindre tydligt igen även i andra län.
Om inget görs åt röjningsbehoven kommer träden längs vägarna därför att bli ännu mer betydelsefulla för den biologiska mångfalden i framtiden. De kommer ju att minska i antal långsammare än de mer igenväxningsdrabbade träden i exempelvis betesmarker och lövskogar.
Luckor i generationskedjan
Ur en annan aspekt ser bilden dock mörkare ut för vägarnas träd. Längs vägarna var det färre träd än i resten av landskapet som visade sig ha efterträdare i sin närhet, det vill säga medelålders träd som kan bli nästa generations värdefulla gamlingar Bilden är samstämmig i båda de län (Södermanland och Stockholm) där trädinventerare dokumenterat tillgången till nya generationer av värdefulla träd.
Utan ersättare är andra naturvårdsinsatser på sikt förgäves. Även om man röjer kring träden och planterar unga ersättare – nästnästa generations gamlingar – hinner lavar, mossor och småkryp dö ut under den lucka i generationskedjan som uppstår innan ynglingarna blir tillräckligt gamla för att fungera som värdträd.
Att föryngra en allé
Många av vägarnas värdefulla träd finns i alléer (se artikel här intill). När man ska föryngra en till åren kommen allé spelar tillgången på medelålders ersättare stor roll för möjligheten att rädda den biologiska mångfalden. Man bör i första hand sätta in åtgärder där det finns ersättare, antingen i själva allén eller i resten av korridoren längs vägen.
Föryngringen bör göras försiktigt. Bara de träd som verkligen måste ersättas bör tas ner. Ofta är allén den sista resten av ett äldre landskap rikt på grova träd och ett stort antal insekter, lavar och mossor kan därför ha områdets sista tillflyktsort just där. Om hela allén fälls kan många trädlevande arter försvinna i ett slag från en hel trakt.