Oströda, sammanhängande natur- och kulturmiljöer har stor betydelse för djurens ekologi och människors hälsa och livskvalitet, men de är på väg att bli en bristvara. Frågan har fått ökad uppmärksamhet i Sverige, dock har vi ändå inte riktigt insett vilken resurs dessa miljöer egentligen utgör i ett europeiskt sammanhang.
Landskapet defragmenteras
Den snabbt ökande efterfrågan på transporter över hela Europa har skapat allt större konflikter med natur och kulturvärden. På flera håll, kanske främst i regionen Belgien – Nederländerna – nordvästra Tyskland, har fragmenteringen redan nått en smärtgräns. I Nederländerna startades därför ett omfattande defragmenteringsprogram för att åter binda ihop det ”gröna skelettet” i landet. På de platser där vägar, järnvägar eller kanaler skär av viktiga ekologiska länkar planeras nu speciella faunapassager. Mindre viktiga vägar tas bort ur landskapet.
I öst däremot ses nya satsningar på infrastruktur som en nyckel till regional utveckling. Här finns fortfarande stor biologisk mångfald, rika odlingslandskap och sammanhängande naturmiljöer. Det finns dock en växande insikt om landskapens värden och ett uttalat intresse för att lära av västländernas misstag och erfarenheter. Estland, Polen och Slovenien har var för sig redan fler faunapassager än i Sverige.
Samplanering med lyft blick
Hur kan vi undvika ökande fragmentering? Ett grundläggande krav för infrastrukturplaneringen är att landskapsfrågorna beaktas på den strategiska nivån och inte, som idag, i de senare skeden där möjligheterna att hitta hållbara lösningar är begränsade. Vi bör sträva efter ett framåtblickande, holistiskt och hållbart planeringssätt där de olika miljöfrågorna hanteras på passande nivåer i beslutsprocessen.
I ett hållbart transportsystem måste vägplaneraren i större utsträckning än tidigare bli en landskaps och samhällsplanerare. Detta kräver också att nya intressegrupper deltar i planeringsprocessen, såsom de areella näringarna, lokala intresseorganisationer och den enskilde medborgaren. Hållbarhet uppnås genom samverkan mellan alla aktörer i landskapet.