”Svenska djur och växter i det europeiska nätverket Natura 2000” beskriver de kärlväxter, mossor, däggdjur, groddjur, fiskar, skalbaggar, fjärilar och andra ryggradslösa djur för vilka Sverige ska utse och bevara områden.Cederberg, B. & Löfroth, M. (red.) 2000. Svenska djur och växter i det europeiska nätverket Natura 2000. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
TEMA: STYRMEDELInom EU finns två naturvårdsdirektiv - Habitat- respektive ågeldirektivet -som syftar till att bevara värdefull natur genom ett nätverk av områden. Nätverket kallas för Natura 2000 och ska innehålla vissa naturtyper och arter som är bevarandevärda i ett europeiskt perspektiv. Biodiverse skrev om detta i nummer 3 1999.

I höst kommer det återigen att råda febril verksamhet på länsstyrelserna. Arbetet med att förverkliga Natura 2000 går snabbt framåt. I augusti möttes representanter för alla länsstyrelser, forskarsamhället och ideella organisationer på ett nationellt utvärderingsmöte. Där diskuterades de brister i Sveriges dittillsvarande bidrag till nätverket, som konstaterades vid EU:s regionala utvärderingsmöten om alpin, boreal och kontinental region. Syftet var att ”ringa in” de kvarvarande svagheterna i det svenska bidraget till Natura 2000.

Fokus på brister

I slutet av augusti beslöt regeringen att ge Naturvårdsverket och länsstyrelserna i uppdrag att komplettera nätverket så att samtliga brister åtgärdas. Länsstyrelserna har nu fyra månader på sig att till Naturvårdsverket föreslå ytterligare områden till nätverket De flesta har under sommaren utfört nödvändiga inventeringar. De länsstyrelser som inte har startat i förväg kommer få svårt att slutföra inventeringar och förankra nya reservat. EU:s tempo är tufft och marginalerna kan tyckas små, men det verkar ge dock ge resultat:

-Att fokusera på brister är ett nytt arbetssätt som effektiviserar naturvårdsarbetet, säger Björn Cederberg vid ArtDatabanken. ArtDatabanken har bistått länsstyrelserna i detta omfattande arbete med bl.a. underlagsmaterial om arternas utbredning.

Olika brister

Bristerna kan vara av olika karaktär. Stensimpa, Cottus gobio, och dystrofa sjöar är exempel där arten respektive miljön är så vanlig i Sverige att man inte kommer att komma upp i särskild hög andel i nätverket (av vad som finns totalt i landet). Antagligen kommer ett välavvägt urval göras som säkrar att respektive art eller naturtyp upprätthålls i ”gynnsam bevarandestatus”, vilket är Natura 2000:s överordnade mål. Ett annat problem kan vara arter för vilka det är svårt, för att inte säga meningslöst, att peka ut avgränsade mindre områden, till exempel brandinsekter. Detta kommer att lösas genom att storområden pekas ut där skogsägare och myndigheter måste samarbeta för att skapa en fungerande branddynamik så att dessa arter kan överleva.

Bok om arterna i Natura 2000

I år publicerade ArtDatabanken i samarbete med Naturvårdsverket en bok som beskriver de växter och djur för vilka Sverige ska utse och bevara områden. Den är tänkt att kunna användas som en handbok eller uppslagsbok av naturintresserade och av alla dem som kommer att arbeta med skydd, skötsel och övervakning av naturområden som hyser en eller flera av dessa arter.