Tre miljarder nya träd kan verka mycket. Men om man räknar med att det normalt planteras ca 2 000 till 2 500 träd per hektar så innebär detta en ökning med mindre än en procent av trädbärande mark inom EU (se uträkningen i rutan på nästa sida). Dessutom beror den positiva effekten på biologisk mångfald på var träden planteras, i vilket sammanhang och med vilka trädslag. En annan fråga är om det finns andra mer effektiva åtgärder som ger en än bättre effekt för biologisk mångfald. Vad blir till exempel effekten av att spara 3 miljarder gamla träd?
Kräver eftertanke
En lång rad faktorer måste övervägas för att plantering av nya träd ska leda till förbättrade förutsättningar för biologisk mångfald. Fokus bör läggas på inhemska trädslag som har minskat eller inte finns kvar i intensivt brukad skog. I ett sydsvenskt perspektiv är det främst långlivade lövträd som ek och lind som är viktiga, och att upprätthålla skoglig kontinuitet på landskapsnivå. I det boreala skogslandskapet är inte mer skogsmark självklart det viktigaste, eftersom öppna och halvöppna jordbruks-och kulturlandskap minskar, och därmed den biologiska mångfald som är knuten till sådana miljöer. Här är det viktigare att fokusera på kvarvarande naturskogar och intakta skogslandskap, och på restaurering av skogens naturliga egenskaper, variation och dynamik genom längre omloppstider och användning av kontinuitetsskogsbruk. Viktigt är också en större satsning på att öka förekomsten av lövträd, som är vanliga efter naturliga störningar, liksom bevarande och återskapande av nu sällsynta och viktiga biotoper som strandnära skogar och naturliga kantzoner.
Träd i staden, på landet eller i skogen?
En effektiv strategi för var och hur arealen trädbärande marker i Europa ska öka måste bygga på en bristanalys. Behovet av att plantera nya träd är större i länder där arealen skog och den totala mängden träd är liten. Andelen skog i EU:s medlemsländer varierar från runt 70 procent i Sverige och Finland till 11 procent i Nederländerna. På nationell nivå borde en regional prioriteringsordning för återskapande av skogar och trädbärande marker tas fram. Där hävd av jordbruksmark upphört finns möjligheter till återbeskogning som binder ihop skogsfragment och har möjlighet att lagra kol. Värdefulla skogsområden kan utökas för att uppnå högre långsiktig funktionalitet i befintliga naturreservat och andra skyddade områden. Plantering av träd i städer är särskilt fördelaktigt, speciellt där arealen grönytor är liten. Trädbärande landskapselement kan återskapas eller utvidgas med fokus på både människors välbefinnande och biodiversitet. Ett exempel kan vara att stråk av träd längst vattendrag i städer, men också på jordbruksmark.
Långa leveranstider för höga naturvärden
Skog på riktigt bördig mark är numera mycket ovanligt. Där sådana skogar finns, har de naturligt en intern dynamik med intakt krontäckning, ofta med stor variation av olika trädslag, rik förekomst av stående och liggande död ved, väl utvecklat fält- och bottenskikt, och en hög sammantagen biomassa och kolinlagring. ”Leveranstiden” av sådana egenskaper är ofta långt över 100 år, och än längre på mindre bördig mark och mark i kärvare klimatlägen. För att bevara biologisk mångfald är därför plantering av nya träd ett mindre effektivt verktyg jämfört med att spara träd som redan utgör artrika livsmiljöer eller som i en nära framtid kommer att göra det. I dagsläget ser vi istället att stora mängder sådana värdefulla träd avverkas i olika typer av landskap.
Mer än biologisk mångfald
Val av trädslag för plantering bör ske utifrån trädens förmåga att snabbt bidra till bevarande eller återskapande av biologisk mångfald, till exempel genom att erbjuda livsmiljöer för många olika arter, och attraktiva gröna boendemiljöer för människor. Anpassningsförmåga till klimatförändring och störningar kan också vara en grund för prioritering, där framtida klimatförändringar kan påverka val av trädart och plantmaterial. Viktigt att notera är att plantering av tre miljarder nya träd är del i EU:s nya strategi för biologisk mångfald, där naturvårdsnyttan är överordnad andra nyttor, som exempelvis maximal inlagring av kol eller snabb tillväxt och tidig slutavverkningsålder.
Slutsatser
Plantering av tre miljarder nya träd i EU till 2030 har potential att på sikt gynna biologisk mångfald. Detta gäller speciellt skapande eller återskapande av trädbärande miljöer där ett trädskikt saknas idag, som till exempel urbana miljöer, längs med vattendrag och i jordbrukslandskapet. Däremot leder trädplantering inte till att snabbt förbättra situationen för skoglig biologisk mångfald i områden med stor andel skog. Här är det viktigare att minska avverkningen av sådana skogar och skogslandskap som redan nu eller inom kort levererar naturvårdsnytta. Att helt enkelt låta befintliga träd få stå kvar och bli riktigt gamla, i stället för att fokusera på att plantera nytt.