Vid Eu-miljöminstermötet i Strömstad i början av september sades att det är av största vikt att vi närmar oss ett hållbart nyttjande i alla sektorer och områden. Liknande uttalande har funnits i alla styrande dokument om biologisk mångfald sedan tillkomsten av Mångfaldskonventionen, där hållbart nyttjande av biologisk mångfald är ett av tre övergripande mål. Men hållbart nyttjande av biologisk mångfald visar sig vara ett svårfångat begrepp, som Jordbruksverket skriver på sidan 4 i detta nummer.

Delmängd i ett sammanhang

I många sammanhang används uttrycken hållbart nyttjande och hållbar utveckling som om de vore synonyma, vilket de faktiskt inte är. Hållbar utveckling, som har en bakgrund i Brundtlandrapporten (Report of the World Commission on Environment and
Development: Our Common Future, 1987), innefattar en ekonomisk, social och miljömässig dimension, vilket gör det till ett mycket vidare begrepp än hållbart nyttjande. Hållbart nyttjande av biologisk mångfald är en delmängd av den miljömässiga dimensionen. Som Skogsstyrelsen poängterar på sidan 6 är dessa dimensioner överlappande och ömsesidigt beroende av varandra, och mål inom alla tre måste uppfyllas. I många praktiska sammanhang kommer ändå de tre dimensionerna att ställas mot varandra. Vad händer då med det hållbara nyttjandet av biologisk mångfald? I mina ögon går det inte att uppnå hållbar utveckling utan att uppnå hållbart nyttjande av biologisk mångfald – det kan inte kompromissas bort.

Om nyttjandet av en enskild biologisk resurs, till exempel räkor i Skagerack, ska kunna betraktas som hållbart, så räcker det inte  med att visa att räkbeståndet tål nyttjandet. Det handlar lika mycket om den övriga biologiska mångfalden i ekosystemet. Hur mycket bottentrålning tål ögonkorallen? Fiskeriverkets diskussion om hållbart nyttjande (sid. 5) utgår från en modell för maximal hållbar avkastning av en specifik resursart, men denna modell säger inte mycket om hållbarhet med avseende på övrig biologisk mångfald i ekosystemet. På samma sätt handlar hållbart nyttjande i skogsbruket inte bara om att upprätthålla virkestillgången, utan om hur skogens biologiska mångfald klarar nyttjandet.

Konkreta variabler

För att konventionens definition ska bli operativ krävs en konkretisering av vilken biologisk mångfald som avses, vilken geografisk avgränsning som gäller, vilket tidsperspektiv som ska tillämpas, och hur stor minskning som är acceptabel. Alla dessa storheter måste vara mätbara och förses med lämpliga värden.

Det finns inte ett givet mått som beskriver biologisk
mångfald, utan detta måste för varje ekosystem fångas med en kombination av flera mått som inkluderar gener, arter och biotoper. Det kan handla om indikatorer som snabbt reagerar på förändringar eller särskilt effektivt mäter ekosystemtjänsternas funktion.

På den geografiska skalan är landskapsnivån den enda rimliga. Det är knappast möjligt att uppnå hållbart nyttjande i ett litet skogsbestånd, det krävs ett större skogslandskap. På samma sätt måste hållbart nyttjande ses i ett långt tidsperspektiv.

Nästa steg i konkretiseringen handlar om att klargöra vad man avser med en minskning av biologisk mångfald. Ekologiska system kännetecknas av stor naturlig variation, och evolutionära processer kommer ständigt att förändra den biologiska mångfalden. Trots detta måste man bestämma sig för vad som är ett normaltillstånd, hur stora avvikelser från det
tillståndet som ska betecknas som en minskning, och vad som är en acceptabel förändring.

Måttstock saknas fortfarande

I miljömålspropositionen (2004/05:150) slås fast att senast år 2010 ska ”biologisk mångfald och biologiska resurser såväl på land som i vatten nyttjas på ett hållbart sätt så att biologisk mångfald upprätthålls på landskapsnivå”. Kommer Sverige att nå det målet? Det är inte alls uppenbart. Vi vet faktiskt inte om det som åstadkoms genom miljömålsarbetet och andra goda initiativ är tillräckligt för att vårt nyttjande av biologisk mångfald ska kunna betraktas som hållbart. En viktig orsak är att det ännu inte finns en operativ konkretisering av vad hållbart nyttjande innebär för de stora areella näringarna.