Trots att trädgårdshistoria är en stor och växande genre på bokhandelsdiskar och bibliotekshyllor är den kulturhistoriska forskningen om rumsväxterna fortfarande rätt obetydlig. Ändå har många välkända och populära arter en lång och spännande historia värd att utforska. Därför är det glädjande att botanisten Karin Martinsson, till vardags miljöinformatör vid Botaniska trädgården i Uppsala, utgivit ett omfattande och välskrivet arbete om pelargonens kulturhistoria, Pelargoner: kulturarv i kruka (Prisma 2000).

Hennes eget intresse för pelargoner väcktes för över femton år sedan då hon stiftade bekantskap med en väldoftande pelargon som enligt uppgift hade medförts till Sverige av flyktingar från Gammalsvenskby i Ukraina på 1920-talet. Denna pelargonsort hade sedan levt vidare hos flyktingarnas ättlingar i Sverige.

Senare har Martinssons intresse för pelargoner lett till insamling av gamla pelargonsorter, stiftande av pelargonsällskap och utsändandet av frågelistor om rumsväxternas betydelse i 1900-talets Sverige. Många pelargoner, likt svenskbybornas, hade en egen berättelse som följde med när skott befordrades vidare till grannfruar och barnbarn. Pelargonerna är, som titeln framhåller, en del av vårt kulturarv.

Det här är en angelägen bok, bakom vilken det ligger en gedigen djupdykning i ett skiftande och mångfacetterat källmaterial. Genom ett omfattande detektivarbete har de olika pelargonarternas och deras kulturformers historia kartlagts. Vi får oss till livs en fascinerande berättelse om denna populära krukväxt.

Karin Martinsson har också övertygande visat att det finns användbara källor för rumsväxthistoriker. På så vis kan boken tjäna som inspiration för andra. Boken är dessutom rikligt och ypperligt illustrerad. I förordet skriver författarinnan att boken nästan lika gärna kunde ha handlat om krysantemum, dahlior, bladkaktus eller flox. Det låter som ett löfte. Vi vill också läsa deras kulturhistoria.