Enligt Skogsvårdslagen ska markägaren ta generella hänsyn vid alla skogsbruksåtgärder. Det kan handla om att bevara enskilda träd som är värdefulla för naturvården, att bevara hela biotoper eller att ta hänsyn i kantzoner. Skogsvårdsorganisationen studerar i vilken mån markägare tar hänsyn genom att besöka ett antal slumpvis utvalda bestånd både före och efter avverkning. Givetvis informeras inte markägare om detta. Undersökningarna har under åren lopp utförts på lite olika sätt men man kan ändå jämföra utvecklingen av naturhänsyn sedan drygt tio år tillbaka. Man har konstaterat att det var en kraftigt positiv utveckling i början av 1990-talet. I den första kontrollen (1989-91) kom inte mer än hälften av föryngringsavverkningarna upp till skogsvårdslagens krav. I den följande kontrollen (1992-93) ökade siffran till 74 procent.
Idag lämnas betydligt mer träd på dagens hyggen än i början av 1990talet, men den positiva trenden tycks nu ha stannat av och fortfarande når en femtedel av föryngringsavverkningarna inte upp till lagens krav.
Arealen avsättningar har ökat
Ett annat positivt tecken är att arealen frivilliga avsättningar i form av hänsynsområden har ökat. Vid mitten av 1990-talet hade 320 000 ha frivilligt undantagits från skogsbruk. I den senaste undersökningen uppgick siffran till 807 000 ha.
Ett hänsynsområde definieras som en yta större än 0,5 ha med produktiv skogsmark som undantas från skogsbruk eller sköts med naturvårdsinriktning utan ersättning från staten.
En trolig förklaring till ökningen är att många markägare under senare år blivit certifierade. I certifieringsstandarden finns det krav på att en viss procent av den produktiva skogsmarken ska avsättas. En annan förklaring kan vara att många markägare skaffat sig Gröna planer, med liknande krav. När Skogsvårdsorganisationen har tittat närmare på kvaliteten på de avsatta objekten visar det sig dock att endast 25 procent håller hög kvalitet. Den totala arealen avsättningar med höga naturvärden uppgår alltså till ca 200 000 ha.
Kantzoner vid vattendrag
Några skogsvårdsstyrelser har gjort omfattande undersökningar av hänsyn vid vattendrag. Man har registrerat kantzonens bredd och kvalitet, och även jämfört gamla och nya hyggen. Det visade sig att kantzoner lämnas vid endast vid hälften av alla avverkningar. Ju bredare vattendrag desto större sannolikhet att man lämnar kantzoner. Vid 60 procent av de vattendrag som var 2 meter eller smalare lämnades inte någon kantzon.
Av de kantzoner som lämnas består 80 procent av skog yngre än 60 år. Det är alltså endast i undantagsfall som man lämnar en kantzon av naturvårdsskäl. Detta dåliga resultat är trots allt en förbättring om man jämför med hyggen som är äldre än 10 år.
Slutsatser
Myndigheterna konstaterar själva att även om det varit en positiv utveckling så krävs det ytterligare åtgärder för att miljömålet ska nås. Att 20 procent av föryngringsavverkningarna inte kommer upp till lagnivån är ett dåligt resultat. Lagnivån är den hänsyn man kan kräva av markägaren enligt Skogsvårdslagen. Enligt skogspolitiken förväntas markägaren dock ta mer hänsyn än lagnivån, och man brukar i stället prata om rådgivningsnivån. Det är snarare denna nivå som är intressant att utvärdera mot. I den senaste undersökningen hade endast 29 procent av föryngringsavverkningarna gjorts med hänsyn enligt rådgivningsnivån. Det är också oroande att den generella hänsynen tycks ha stagnerat på denna låga nivå.
Resultatet från vattenundersökningen kan jämföras med Skogsstyrelsens policy i vattenfrågor. I denna står det bl.a.: ”Vid alla skogliga åtgärder bör en funktionell kantzon mot vattenmiljöer eftersträvas.” När det gäller kantzonens bredd konstaterar man: ”Riktlinjen är att kantzonen normalt bör vara 10 meter bred vid vattendrag som är vattenförande året runt.” Mot bakgrund av detta måste man anse att även hänsyn vid vattendrag fungerar dåligt.
När det gäller avsättningar finns det anledning att vara optimist. Efter hand som fler företag blir certifierade och fler markägare skaffar sig Gröna planer kommer de frivilliga avsättningarna att öka. Om naturvården ska vara kostnadseffektiv bör naturligtvis rätt områden avsättas i framtiden, det vill säga områden som faktiskt har höga värden.
Ökad rådgivning
Skogsstyrelsens recept för att förstärka miljöarbetet är huvudsakligen ökad rådgivning och att i större utsträckning möta markägare innan avverkning. Det är också det redskap som dominerat under hela perioden med den nuvarande skogspolitiken. Man har bl.a. genomfört ett antal stora informationskampanjer som behandlar både produktions- och miljöfrågor. Satsningen på rådgivning var nog effektiv i början på 1990talet, men sedan dess har personalen minskats avsevärt. För närvarande får ca en femtedel av skogsägarna personlig kontakt med personal från Skogsvårdsstyrelsen inför en avverkning. Såvida det inte blir en avsevärd förstärkning av Skogsvårdsstyrelserna kommer inte rådgivning räcka långt för att nå miljömålet.