De stora rovdjuren minskar i antal världen över. Om ett av dem dör ut kan det i värsta fall leda till att hela dess ekosystem kollapsar. Läget är extra sårbart i artfattiga trakter.

Teoretiska ekologer vid Linköpings universitet har studerat vad som händer när en art försvinner ur ett fungerande ekosystem. I datormodeller av naturliga system simuleras olika typer av artutdöende. Tack vare superdatorer kan man följa vad som händer, generation efter generation, när olika parametrar förändras.

– Stora, artrika ekosystem löper mindre risk att kollapsa när en art dör ut. Men den positiva effekten av artrikedom försvinner om det geografiska området blir för litet, säger Charlotte Borrvall vid Linköpings universitet, som nyligen disputerat på avhandlingen Biodiversity and species extinction in model food webs.

För naturvården betyder det att skyddade naturområden måste vara väl tilltagna för att inte antalet individer i varje art ska bli för litet.
– Extra försiktig måste man vara med rovdjuren, som är mest sårbara för mänsklig påverkan. Utdöendet av en enda toppredator kan få ett helt ekosystem att kollapsa, speciellt om artrikedomen är låg, säger Charlotte Borrvall.

I modellen kan man följa i vilken ordning olika arter dör ut. Exempelvis kan bristen på rovdjur göra att växtätare som hjortdjur ökar i antal, med följden att någon eller flera växtarter betas ner och försvinner. Då minskar den energiproduktion som utgör basen för hela samhället vilket utlöser en kaskad av effekter uppåt i näringskedjan.

Ett exempel från verkligheten är vargen i den amerikanska nationalparken Yellowstone. Sedan den fördrivits av människan växte sig stammarna av hjort och älg snabbt stora. Växtligheten betades ned och hela ekosystemet förändrades. 1995 återinfördes varg i området och ekosystemet är nu gradvis på väg att stabiliseras.

Men enligt forskarna kan återinförande av utrotade djur i deras ursprungliga miljöer vara en osäker väg att gå.

Maria Christianou visar i sin doktorsavhandling Interaction strength and responses of ecological communities to disturbances att en förändring i ekosystemet som inträtt sedan arten försvann, kan vara så genomgripande att den inte kan återanpassa sig. Ett återplanteringsförsök kan till och med förvärra situationen.

– Båda dessa avhandlingar visar att det är viktigt att lägga ett ekosystemperspektiv i det praktiska naturvårdsarbetet och inte fokusera på en enda art, säger Bo Ebenman, doktorandhandledare och forskare i teoretisk biologi.

Foto: Urban Emanuelsson