Allt tyder på att städer kommer spela en allt större roll för den globala hållbara utvecklingen i framtiden, och för den biologiska mångfalden. Överallt i alla regioner på jorden fortsätter städer att växa och allt som oftast i områden med hög biologisk mångfald.
I flertalet globala, nationella och lokala policyer beskrivs vikten av att bevara biologisk mångfald i städer. Men trots dessa goda intentioner fortsätter tillgången, tillgängligheten och kvaliteten på urban natur att minska då städer expanderar eller förtätas. Experterna i den internationella biodiversitetsplattformen IPBES lyfter visserligen i en av sina senaste rapporter att grönskan ökar något i städerna men att processen är alldeles för långsam för att uppnå något hållbarhetsmål. De konstaterar helt enkelt att städer ”inte vet hur de ska införliva naturen och naturens bidrag till människor i stadsplaneringen”.
Science fiction tänker i nya banor
Om man granskar vetenskapliga studier kopplat till den framtida hållbara staden står det mycket om effektivisering av energisystem, ökad förtätning för kollektivtrafik och effektivt avfall, men väldigt lite om framtiden för den biologiska mångfalden i staden. Idag finns det också en mer teknokratisk och ingenjörsmässig koppling till städer med smarta digitala funktioner som delvis skapar en norm för staden som något åtskilt från naturen.
Frågan är då vem eller vad det är som påverkar synen på den framtida stadens biologiska mångfald? Vi vet att det kan finnas stora skillnader bland dem som genomför policyerna praktiskt, som arkitekter, landskapsarkitekter, planerare (urbana designer), ekologer och naturvårdsbiologer, i hur de ser på städer.
Men några som verkligen funderat på hur människor i framtiden kommer bo och interagera i städer är författare och filmare inom genren science fiction. Dessa SF-filmer lyfts fram som exempel på bidrag till inspiration och att tänka i nya kreativa banor. Till skillnad från ekologer och urbana designer måste filmskaparna skapa miljöer där karaktärerna ”lever” och interagerar med sin omgivning.
Dyster bild av framtiden
Jag och kollegorna Anne-Caroline Prévot och Axelle Grégoire på Naturhistoriska riksmuseet i Paris ägnade sommaren 2021 åt att systematiskt titta igenom de trettio mest inkomstbringande amerikanska SF-filmerna som utspelar sig i städer. Det är intressant eftersom dessa filmer når en stor mängd människor och påverkar på så sätt bilden, eller normen, för hur framtida städer kan tänkas se ut. Resultaten var nedslående. Natur var väldigt sällan närvarande i filmernas stadsbilder, med undantag av gatuträd, kortklippta gräsmattor och buskar i parker (till exempel The Martian, Interstellar och Jurassic world). Privata områden hade visserligen mer diversifierad vegetation med blommor i krukor eller klätterväxter i Star wars, och barockträdgårdar i Hunger games. Men genomgående var naturen i städerna domesticerad och liknande den rådande normen i dagens amerikanska och europeiska städer. Ett undantag var Dawn of the planet of the Apes där städerna är återkoloniserade av naturen. Icke urbana landskap var dock mer diversifierade, så som förbjudna skogen i ”District 12” i Hunger games och rebellernas bas i Star Wars. Naturen är i filmerna oftare en fasad snarare än något som karaktärerna interagerade med.
Samarbete för framtidens städer
Om vi hårdrar det så är ekologer, arkitekter, landskapsarkitekter, planerare och SF-skapare begränsade inom sina respektive områden. Ekologer och naturvårdsbiologer fokuserar på att bevara habitat och ser inte hur de kan interagera med byggnader, urbana designer använder grönska för att rama in byggnader och fokuserar på estetik snarare än biodiversitet, och SF-filmare saknar kunskap om biologisk mångfald. Kanske skulle man föra samman ekologer, urbana designer och kreativa science fiction-konstnärer för att locka fram ett innovativt tänkande, och på så sätt häva den till synes ostoppbara trenden av minskande grönska och biologisk mångfald i städer?
Det finns såklart redan kreativa lösningar men de är fortfarande i sin linda. Förarlösa robotar i städer och artificiell intelligens som effektiviserarar skötsel och planering. Biomimikry (teknik som efterliknar biologiskt liv i naturen) där svampmycel kan formas till tegel. Illuminerande djuphavsarter som belysning. Rör vi oss bort från main stream-science fiction till något som kallas solarpunk så finns det goda exempel på biologiskt rika framtida städer där invånarna interagerar med naturen (se litteraturtips). Men det är helt klart så att om vi inte hittar nya vägar för den biologiska mångfalden att integreras i städer så ser framtiden kanske ut som Blade Runners futuristiska Los Angeles där de arter som finns endast är minnen från en svunnen tid.